Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kloasma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva infört bruket af större kyrkklockor, i början
af 5:te årh. (dessförinnan hade man sammankallat
till den kristna gudstjensten genom löpare eller
genom ljudet af sammanslagna brädstycken eller
af blåsinstrument). I Frankrike funnos bevisligen
kyrkklockor år 550. Påfven Sabinianus (604–06) skall
hafva infört timringningen, på det att menigheten
lättare skulle kunna iakttaga bönetimmarna (jfr
Horae canonicae). Under medeltiden svärmade man för
att skaffa kyrkorna många och stora klockor. Från
14:de årh. räkna de berömda klockgjutarefamiljerna
i Nürnberg och Augsburg sina anor. Yrket nådde
dock sin yppersta utveckling i Holland under
16:de och 17:de årh.; främst bland dess idkare
derstädes stodo Hemony, Dumery och familjen van den
Gheyns. Den äldsta daterade klocka i Sverige är af
år 1228 och hänger i Saleby kyrka i Skånings härad,
Vestergötland. Klockans run-inskrift tyder på
inhemskt ursprung. Verksamma svenska klockgjutare
under äldre tider voro mäster Håkan i Skara stift
(midten af 1300-talet) och Ulf Sunesson i Skeninge
(början af 1500-talet. Sveriges berömdaste namn
inom klockgjutareyrket är Gerhard Meyer; af detta
namns bärare utmärkte sig den näst yngste (d. 1784)
äfven såsom statygjutare. De största klockorna finnas
i Ryssland, särskildt i Moskva, som före branden 1812
lär hafva egt 1,706 stycken; af dessa äro de flesta å
nyo uppsatta i tornen. Störst är utan all jämförelse
"Tsarj-kolokol", som väger 200,000 kg. (se
Kolokol). Den stora jernklockan i Peking (uppsatt 1403)
väger öfver 50,000 kg. Tysklands största klocka är den
i Köln-dômen uppsatta, 1875 omgjutna "Kaiserglocke"
(omkr. 26,000 kg.). Den tyngsta i Frankrike finnes
i Notre dame i Paris; dess vigt är öfver 13,000
kg. Nära denna komma en uti Santiago de Compostela
samt en i Milanos dôm. Äfven Schweiz eger stora
klockor. De uti England äro mindre utmärkta för
storlek än för sin mängd, hvilken skaffat öriket
namnet "the ringing island". Den största klockan i
Stockholms Storkyrka väger 5,000 kg., den i Upsala
domkyrka öfver 6,000 kg. Det ursprungliga bruket
att upphänga klockorna i en från kyrkan fristående,
öfvertäckt bjelkställning, kallad klockstapel,
klocktorn (Ital. campanile), tillämpas ännu ofta i
Sverige, i synnerhet på landsbygden. De uti tornen
inrättade s. k. klock-stolarna, i hvilka klockorna
hänga, äro hoptimrade af ekbjelkar. På senaste
tiden har man börjat upphänga kyrkklockor medelst
vinkelaxlar af smidt jern. Dessa medföra den fördelen
att vid klockans svängningar kläppen slår mot hennes
underkant, således i motsatt riktning mot klockan,
hvilket gör att dennas svängningsvinkel utgör endast
90° i st. f. 180°, såsom eljest. Derigenom minskas
betydligt skakningen i tornet och nedbringas det
behöfliga antalet af ringare. – I Nord-Amerika och
England nyttjas mångenstädes i st. f. klockor de
s. k. ståltrianglarna, hvilka anslås med hammare
och äro tillräckliga ringnings-redskap för smärre
områden. – 2. Se Ur.
Klockare (i svensk kyrklig medeltidslatin aedituus,
d. v. s. kyrkvaktare), en kyrkobetjent med mångfaldiga
och olikartade tjensteåligganden. Sin benämning har
han utan tvifvel af sin ännu (1686 års kyrkolag 24:
32) bibehållna skyldighet att sörja för ringningen
och klämtningen. – Klockaren är tjenare dels åt
pre-sterskapet, dels åt församlingen. I den förra
egenskapen åligger honom att vara till hands för
presten vid allmänna gudstjensten och kyrkliga
förrättningar, såsom vigsel, barndop, begrafningar;
vidare vid skriftermålen, der det särskildt åligger
honom att biträda med anteckningen af de personer,
som anmäla sig till skriftermål och nattvardsgång
(k. res. d. 9 Juli 1869). Dessutom skall han
besörja den s. k. klockareposten, hvilken, består i
fortskaffande till nästa klockare af kapitlets och
kontraktsprostens ämbetsbref samt kyrkoherdens i
församlingen bref till prosten, när dessa bref honom
tillhandakomma, hvarvid han, om detta försummas,
skall svara till deraf timad skada. Tungan af
denna skyldighet måste emellertid numera genom
postväsendets utveckling hafva blifvit betydligt
minskad (k. br. d. 10 Aug. 1877). – Klockarens
tjensteåligganden mot församlingen bestå dels i den
dagliga yttre vård honom – i likhet med sakristanen
inom katolska kyrkan – åligger om församlingens
kyrka samt dennas till gudstjensten erforderliga
lösören. Han skall (k. res. d. 26 Febr. 1875) hålla
kyrkan och kalken rena samt tillse, att kyrkodörrar,
portar och luckor stängas på torn och kyrkogård. Han
skall vidare "sörja för ringningen och klämtningen,
på behöriga tider ställa timklockorna samt taga
allt det i noga akt och förvar, som honom i händer
antvärdas och förtros"; hvilken skyldighet i afseende
på ringningen m. m. dock (enl. k. res. 6 Nov. 1874)
är inskränkt till att tillse, att ringning i behörig
ordning och på bestämda tider verkställes. Utom
kalk och paten har han under sin vård äfven
kyrkans skrudar och öfriga lösören. Utom dessa
sakristanskyldigheter skall klockaren vidare leda
församlingens kyrkosång samt undervisa barnen deri
och i skrifning samt med all flit "drifva barnaläran"
(K. L. 24: 31, 32), hvarmed ursprungligen förstods
katekesundervisningen. Sedan numera helt andra
fordringar ställas på folkskoleundervisningen,
tages, efter folkskoleväsendets ordnande, klockarens
undervisningsskyldighet väl föga i anspråk; men deraf
har uppvuxit den på många ställen följda seden att
förena klockare- och folkskolelärarebefattning,
hvilket ock är uttryckligen medgifvet
(Folkskolestadgan d. 20 Januari 1882). Slutligen
skall klockare vid landsförsamlingar förstå att med
åderlåtningar allmogen betjena (k. br. d. 1 Juli
1755) samt vid ansökningen till klockarelägenheten
hafva företett provinsialläkares betyg om kunskap och
färdighet i vaccinationens verkställande (k. br. d. 19
Juni 1805).
I ännu ej alltför aflägsna tider, då den allmänna
bildningen på landsbygden stod betydligt lägre än nu,
blef den mångkunnige klockaren (hvilken dessutom såsom
prestens biträde vid alla enskilda förrättningar af
kyrklig art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
