Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klink ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de handelsfartyg, som förr voro de allmännaste. I
Aberdeen, i Skotland, byggdes, under namn af
clippers (af clip, klippa, skära), de första
fartygen af denna form, med hvilken man afsåg att
gifva fartygen så stor snabbseglingsförmåga som
möjligt. De voro mindre skonertar af betydlig längd
i förhållande till bredden, med skarpa bogar och
utfallande förstäfvar. Sedermera byggdes i Amerika
större fartyg af en konstruktion liknande dessa
clippers’; emedan de voro större, erhöllo de namnet
klipperskepp. Numera byggas både i Sverige och i
andra land s. k. klipperskepp. De utmärkas deraf att
längden är betydligt stor i förhållande till bredden
(omkr. 5 gånger eller derutöfver), djupgåendet endast
omkr. hälften af bredden, största tvärskeppssektionen
särdeles fyllig och ändarna mycket skarpa samt
förstäf och bog betydligt utfallande öfver vattnet.
J. G. B.
Klippfisk, benämning på en fiskvara, som beredes
af torskartade fiskar, hufvudsakligast vanliga
torsken. Sedan fisken blifvit fläkt och saltad,
lufttorkas den; och emedan vid denna torkningsprocess
ursprungligen gick så till, att fisken utbreddes
på klippor och berghällar, fick varan namnet
"klippfisk". En sådan metod nyttjas fortfarande på
många ställen; men äfven då fisken torkas på annat
sätt, kallas varan klippfisk. Tillverkningssättet
är något afvikande hos olika nationer. Vid Lofoten
beredes klippfisk på följande sätt. Hufvudet afskäres,
fisken fläkes och ryggbenet borttages intill tredje
ledet nedanför analöppningen; fisken rengöres
och saltas derefter i uppköparnas fartyg. Till
1,000 st. fisk användas vanl. 4 1/2 tunnor salt,
oftast franskt salt, men äfven andra slag. Emedan
luften är för kall och fuktig vid Lofoten, måste
fisken föras till Nordland, hvarest luften är mera
passande. Der upptages den saltade fisken, tvättas väl
ren samt utbredes på berghällarna för att torka. Om
aftonen plockas den tillhopa och upplägges i högar,
"staplar", hvilka man genom pålagda tyngder pressar
för att få vattnet ur fisken. Under torkningen får
denna ej direkt utsättas för solstrålarna eller för
regn. Är vädret gynsamt, blir fisken lagom torr på
12–14 dagar. – År 1881 utgjorde utförseln af norsk
klippfisk 41,918,720 kg. till ett värde af 16,012,000 kr.
(utförseln af på annat sätt beredd torsk var endast
18,876,200 kg.). Hufvudafsättningsorterna för
den norska klippfisken äro Spanien, Storbritannien,
Portugal, Tyskland, Italien och Österrike. Till
Sverige införes högst obetydligt af torsk i denna
form, 1881 blott 5,520 kg. Andra europeiska platser,
der vid torskfiske klippfisk beredes, äro Island
(utförseln af klippfisk derifrån beräknades
1880 till 8 mill. kg.), Färöarna (årlig utförsel
omkr. 1,5 mill. kg.) och Shetlandsöarna. Äfven
i Bohus län beredes en del af torskfångsten till
klippfisk, men denna är i allmänhet af mindre god
beskaffenhet. Såsom den bästa europeiska klippfisken
anses den, som beredes på Shetlandsöarna samt Island
och Färöarna. Skilnaden i beredningen der och uti
Norge består hufvudsakligen deri att på de förra
ställena mera salt begagnas (8 1/2–12 tunnor per 1,000 fiskar)
och behandlingen vid torkningen är
omsorgsfullare. Gynsammare klimatiska förhållanden
för torkningen torde väl äfven betydligt bidraga
till att varans beskaffenhet blir bättre. Större
delen af den under de stora torskfiskena vid
Labrador och Newfoundland fångade torsken beredes
till klippfisk. Årliga klippfisktillverkningen
derstädes anslås till omkr. 185 mill. kg. Den af
franska fiskare derstädes fångade torsken saltas i
fartygen samt föres till Frankrike, der den torkas
och färdigberedes. Den newfoundländska klippfisken
är till beskaffenheten underlägsen den kanadiska från
trakten af St. Lawrence-bukten, särskildt den från
Gaspé, hvilken anses vara den bästa af all klippfisk
och betingar högre pris än all annan sådan på grund af
sitt genomskinliga, hvita kött. Utförseln af kanadisk
klippfisk är i medeltal 35,1 mill. kg. årligen. Äfven
amerikanerna bereda klippfisk, dels för export
till Brasilien, dels (halftorr) för konsumtion
inom landet. Amerikanerna och fransmännen torka sin
klippfisk på särskilda ställningar af träspjelor och
utbreda den ej på marken; åtskilliga skiljaktigheter
i beredningssättet finnas äfven för öfrigt mellan de
särskilda landen. Jfr Wallem: "Den internationale
fiskeriudstilling i Berlin 1880". R. L.
Klippfoglarna, Rupicolini, zool., bilda en
underafdelning af praktfoglarnas familj (Pipridae)
och tättingarnas ordning. De utmärka sig genom
hög, stark näbb, starka fötter, hvilkas yttertå
och mellantå äro sammanvuxna till andra leden,
tämligen långa vingar, bland hvilkas pennor
den fjerde är längst samt den första kort och
smalspetsig, kort, bred och tvärt afstympad
stjert, yfvig fjäderdrägt och en bred fjäderkam
på hufvudet. – Hit höra några få arter, bland
hvilka klipphönan (se d. o.) är mest känd.
C. R. S.
Klippfyr. Se Fyr.
Klippgrafvar. Att i klippor uthugga hvilorum för de
hädangångna brukades under forntiden i många land,
der de yttre förutsättningarna för deras anläggning
funnos och man egde förmåga att bearbeta det hårda
materialet. De äldsta egyptiska klippgrafvarna
från det gamla rikets tid visa ofvan berggrunden
en fristående, aflångt fyrkantig byggnad med
platt tak och sluttande väggar (en "mastaba"),
från hvilken ett lodrätt schakt, en grafbrunn,
leder ned i djupet. I denna utmynnar en vågrät gång,
i hvilken sarkofagen har sin plats. Grafvar af detta
slag förekomma t. ex. omkring de stora pyramiderna
i Nedre Egypten. Klippgrafvar vid Beni Hassan, från
det mellersta rikets tid, hafva formen af grottor med
en stundom kolonnprydd ingång. Det är i dem, som man
finner den s. k. protodoriska kolonnen äfvensom den
tidigaste formen af lotoskolonnen. Klippgrafvar från
det yngsta rikets tid förekomma i stor utsträckning
på vestra Nilstranden i de libyska bergen i närheten
af det forna Thebe. De hafva en mindre regelbunden
anläggning än de nämnda, men sträcka sig i form af
gångar, som stå i förbindelse med eller vidga sig
till större pelarprydda salar och smärre kamrar,
långt in i berget. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
