Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klimatisk kurort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högslätternas klimat. En tillökning i höjd af 150 till
180 m. motsvarar en sänkning i medeltemperaturen af
1° C. På högslätter verkar solen starkare, emedan
de betäckas af ett tunnare luftlager; den nattliga
utstrålningen och kölden äro till följd af himmelens
större klarhet särdeles starka. Sandiga trakter
äro torra och öfvergå vid tilltagande utsträckning
till öcknar, hvaremot ängar och skogar förmildra
solstålarnas inverkan och qvarhålla fuktigheten
längre. Riktningen och läget hos närliggande
bergskedjor inverka, i det de skydda mot vissa vindar
eller bidraga att göra andra mera märkbara. Den
södra sidan af ett berg är varmare än den norra;
äfven vindarnas riktning och styrka kunna betydligt
modifieras genom bergens inverkan. I trånga dalar och
pass blåsa ofta endast tvänne vindar. Mulen himmel
förmildrar under sommaren solstrålarnas inverkan
och hindrar om vintern värmeutstrålningen. Stora,
med is länge betäckta vatten bidraga att hålla
temperaturen låg. Strömningarna i hafvet inverka
betydligt på klimatet i närliggande trakter, alltefter
som de föra kallt eller varmt vatten. En väsentlig
skilnad eger rum mellan ö- eller kustklimat och
land- eller kontinentalklimat. Det förra utmärkes af
större luftfuktighet, mera mulen himmel och jämnare
temperatur. På de stora kontinenterna, såsom norra
Asien och norra Amerika, råda stark sommarvärme och
ytterlig vinterköld; äfven det inre Afrikas klimat
är kontinentalt, ehuru till följd af det tropiska
läget någon egentlig vinter ej förekommer. Europa
har ett blandadt klimat, utom det inre Ryssland,
der öfvervägande kontinentalklimat med heta somrar
och kalla vintrar råder. Ehuru klimatet i någon mån,
efter hvad ofvan sagts, röner inverkan af markens
beskaffenhet, så att kal mark fortare aflemnar
den genom nederbörden tillförda fuktigheten och
kala trakter sålunda kunna komma att lida af torka,
medan skogiga eller gräsbevuxna ej hemsökas deraf,
så äro dock de orsaker, som väsentligen reglera
väderleksförhållandena utomordentligt vidsträckt
verkande, hvarför ock klimatet på sekel, ja
på ett eller annat årtusende förändras ytterst
obetydligt eller alls icke. Palestina alstrade på
Moses tid dadlar och drufvor. De förra mogna ej,
om medeltemperaturen är under + 21° C., de senare
fördraga ej högre medeltemperatur än + 22° C. Alltså
var Palestinas medeltemperatur för 3- à 4,000 år sedan
mellan 21° och 22°, eller densamma som i närvarande
tid. Att temperaturen på jordytan under de geologiska
perioderna varit väsentligen olika är en känd sak. Se
derom Jorden 2. L. A. F.
Klimatisk kurort kallas hvarje för botande af
en viss sjukdom eller för helsans förbättrande i
allmänhet begagnad plats på jorden, der ställets egna
klimatiska förhållanden (se Klimat), oftast i förening
med andra kurmedel, påräknas såsom en helsobringande
faktor. För olika sjukdomar och helsotillstånd kan man
tillgodogöra sig de olika klimatens skilda verkningar,
och det fordras ett noggrant studium både af de olika
klimatens fysiska beskaffenhet och af deras olika
inverkan på organismen samt på särskilda sjukdomar
för att bedöma hvilket klimat bäst passar för hvarje
särskild sjukdom. De hufvudfaktorer hos klimatet,
som härvid komma i betraktande, äro värme- och
fuktighetsgrad, lufttryck, herskande vindar, höjd
öfver hafvets nivå, närhet till hafvet, markens
beskaffenhet och vegetation. Med afseende härpå kan
man indela de klimatiska kurorterna i sådana, som
hafva hafsklimat, kustklimat, öklimat, höjdklimat,
skogsklimat, varm torr luft, varm fuktig luft o. s. v.
F. B.
Klimatologi (af Grek. klima, se Klimat, och logos,
lära), läran om klimaten.
Klimax (Grek.; egentl. stege), retor., stegring
i uttrycket. Se Gradation.
Klinckowström, svensk adlig ätt, härstammande från
Brandenburg. Derifrån inkom slägten på 1300-talet
till Pommern, der landträntmästaren, sedermera
regeringsrådet Martin Klinckow (f. 1650, d. 1717)
1684 upphöjdes i svenskt adligt stånd med namnet
Klinckowström. Bland hans söner märkas: 1) Karl
Bernhard K., Karl XII:s kammarpage och gunstling,
f. 1682, förrädiskt skjuten vid Kalisz 1704, konungens
följeslagare vid hans ungdomliga idrottsbragder och
i de första krigsårens oförvägna äfventyr, såsom
öfvergången öfver Düna (1701), rekognosceringen
efter slaget vid Klissov (1702) och den 34 mil
långa ilridten fram och åter mellan högkvarteret
och Rehnskölds läger (1703); 2) Otto Vilhelm
K., f. 1683, d. 1731 såsom envoyé vid preussiska
hofvet, hvilken af Karl XII användes i beskickning
till tatar-kanen samt 1726 af England mottog 200
pd st. såsom belöning för en uppseendeväckande
broschyr till förmån för Sveriges anslutning till
den s. k. hannoverska alliansen; 3) Leonhard K.,
kansliämbetsman, f. 1685, d. 1759, hvilken från 1734
i många år uppbar en fransk pension å 2,000 plåtar
mot åtagandet att meddela den franske ambassadören
i Sverige alla hemligheter, som inom kansliet kommo
till hans kännedom, och hvilken 1739 blef kansliråd,
1743 tillika öfverpostdirektör, 1747 statssekreterare
(n. h. o. v.) samt 1750 ledamot af Vetenskapsakademien
och 1759 friherre (ej introducerad); 4) Ture Gustaf
K., ämbetsman, f. 1693, d. 1765, från 1758 kansler och
direktor för pommerska regeringen samt 1759, jämte
brodern Leonhard, upphöjd i friherrligt stånd. Den
friherrliga ätten K. fortplantades genom hans son,
Ture Leonhard K. (f. 1735, d. 1821, president i
Wismarska tribunalet 1782–99, en af rikets herrar 1795
och öfverstemarskalk hos drottning Fredrika 1797)
och sonson, Axel Leonhard K. (f. 1775, d. 1837,
sjömilitär, ledamot af Krigsvetenskapsakademien,
1823, och känd genom sina Bref om de Förenta staterna,
författade under en resa i Amerika 1818–20, 2 delar,
1824, med atlas). En gren immatrikulerades 1818
bland friherrliga ätter i Finland, men utdog 1883 på
svärdssidan. Adliga ätten K. utgick på svärdssidan
1768. – Äfven fyra bröder till Martin K., militärer
i svensk och utländsk tjenst, adlades: Johan 1678
med namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
