Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassval ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flere tillfällen befälet öfver större och mindre
afdelningar af Spartas sjömakt, och efter krigets
slut (404) skickades han på begäran af innevånarna i
Byzantion för att anföra dem i deras strider mot de
trakiske stammarna. K. gjorde sig till envåldsherskare
i Byzantion, der han genom att mörda de rikaste
medborgarna och slå under sig deras förmögenhet
samlade stora skatter och sålunda sattes i stånd
att underhålla en betydande krigsmakt. Slutligen
förjagad af spartanerna, tog han sin tillflykt till
den persiske fursten Kyros (Cyrus d. y.), hvilken
då som bäst umgicks med planer till uppresning mot
sin broder konung Artaxerxes och derför med glädje
mottog den krigsduglige spartanen. För Kyros’ räkning
organiserade han vid Hellesponten en grekisk legohär,
i spetsen för hvilken han deltog i slaget vid Kunaxa,
der Kyros stupade (401). Vid de underhandlingar,
som derefter öppnades mellan grekerna och den
persiske satrapen Tissafernes, blefvo K. och
hans underbefälhafvare försåtligt tillfångatagna
och aflifvade. K. är en bland de förste af dessa
grekiske soldathöfdingar och friskareanförare,
hvilka under det nästföljande århundradet blefvo allt
vanligare och närmast kunna jämföras med medeltidens
condottieri. Krigets mödor och faror voro hans lust,
och krigföring, lika godt för hvilket ändamål, hans
högsta uppgift. Den bistre och "krigälskande" mannens
bild är sympatetiskt tecknad af Xenofon (Anab. I,
6). A. M. A.
Kléber [klebär], Jean Baptiste,
fransk general, föddes d. 9 Mars 1753 i Strassburg,
der hans fader var murare. Han egnade sig först åt
byggnadskonsten och begaf sig 1768 till Paris, men
ingick 1770 på några bajerske officerares uppmaning
vid militärskolan i München. K. blef officer i
österrikisk tjenst 1776, men tog på grund af de dåliga
utsigterna afsked 1783 och återvände till Elsass
för att å nyo egna sig åt byggnadskonsten. Efter
revolutionens utbrott inträdde han 1792 såsom volontär
vid ett regemente samt blef redan 1793 brigadgeneral
och 1794 divisionsgeneral. Såväl i Vendée som vid
Rhen stred han med utmärkelse och förde flere gånger
sjelfständigt befäl, men lemnade krigstjensten
i början af år 1797 och lefde sedermera i Paris,
till dess Bonaparte kallade honom att deltaga i
expeditionen till Egypten. Sårad vid intagandet af
Alexandria d. 3 Juli 1798, blef K. till en början
guvejnör i staden, men deltog följande året i tåget
till Syrien, under hvilket han vann flere segrar och
skyddade belägringen af S:t Jean d’Acre. Då Bonaparte
lemnat Egypten, öfvertog K. d. 22 Aug. 1799 befälet
derstädes under högst svåra omständigheter. För att
rädda armén afslöt han d. 24 Jan. 1800 fördraget i
El-Arisch, men visade sig sedermera fullt vuxen sin
uppgift. Han lyckades vinna Murad Bej på sin sida,
slog turkarna grundligt vid Heliopolis d. 20 Mars,
kufvade upproret i Kairo och visade sig å nyo vara
herre i Egypten, för hvars ombildning han hvälfde
stora planer, då han föll för mördarehand d. 14 Juni
1800. Efter hans död var det slut med fransmännens
välde i Egypten. K. var en af revolutionens
betydelsefullaste
personligheter. Storväxt och vördnadsbjudande, var han
född soldat, en afhållen förman, en oöfverträffad
truppförare, en "l’homme du moment", såsom Napoleon
plägade kalla honom. Hans fädernestad har rest hans
bildstod (1840). C. O. N.
Klebs, Edwin, tysk läkare, f. 1834, blef 1859
assistent vid fysiologiska laboratoriet i Königsberg,
kallades 1866 till professor i patologisk anatomi i
Bern samt derifrån 1871 till enahanda befattning i
Würzburg, 1873 till Prag och 1882 till Zürich. Med
förkärlek har han egnat sig åt studiet af de
mikro-organismer, i hvilka den moderna patologien
ser grunden och upphofvet till de flesta sjukdomar,
och i en mängd afhandlingar offentliggjort resultaten
af sina undersökningar. Derjämte har han utgifvit
Handbuch der pathologischen anatomie (1867–73) och
deltagit i redaktionen af "Archiv für experimentelle
pathologie".
Klee [kle], Heinrich, tysk katolsk teolog, f. 1800,
d. 1840, blef 1829 professor vid katolska fakulteten i
Bonn, hvarest han försvarade den gamla skolastiska
teologien mot den friare hermesianismen
(se Hermes, G.). I anledning af de kyrkliga
stridigheterna i Rhenprovinsen mottog K. 1839
en honom erbjuden professur vid universitetet i
München. Han författade åtskilliga skrifter af
dogmatiskt, exegetiskt och moraliskt innehåll.
P. F.
Kleeburg [kle-], furstendöme i Elsass, det pfalziska
regenthusets i Sverige familjebesittning, bestod
af en liten befäst köping, tvänne slott och några
underlydande byar. Sedan de äldre linierna af huset
Pfalz-Zweibrücken utgått (1661 och 1681), ärfde Karl
XI äfven hertigdömet Zweibrücken. Vid Karl XII:s död
(1718) öfvergick pfalzgrefskapet till Gustaf Samuel
Leopold, en son till Karl X:s yngre broder Adolf
Johan, och efter dennes död (1731) till grenen
Birkenfeld, som 1799 besteg Bajerns tron.
Kleen [klen], Johan af (skref sig före sitt adlande
Kleen), fortifikationsofficer, född d. 31 Dec. 1800
i Nöbbelöfs socken, Torna härad, Malmöhus län,
blef student i Lund 1818 och filos. magister
1823 samt utnämndes s. å. till underlöjtnant vid
Ingeniörkåren. Befordrad till löjtnant 1830,
var han 1830–33 arbetsbefälhafvare vid Vanäs
(Karlsborg), företog derefter en resa för att studera
ingeniörväsendet i Europas större kontinentala stater
och kallades efter sin hemkomst till ledamot
af Krigsvetenskapsakademien (1836). År 1837
utnämndes K. till kapten och utarbetade s. å. en
plan till befästande af Karlsborgs landtfronter,
hvilken vann vederbörandes stadfästelse. 1838
blef han fortifikationsbefälhafvare å Karlsborg,
men företog 1845 å nyo en utländsk resa, för
att studera de pågående befästningsarbetena
i Ostpreussen, Polen och Österrike samt omkring
Paris. Hemkommen utsågs han, 1846, till öfvermekanikus
för Strömsholms kanalbyggnad. 1848 blef K. major
vid Ingeniörkåren och kommenderades s. å. till chef
för den ingeniörafdelning, som åtföljde de svenska
trupperna till Fyen. Efter en resa till Krim 1855,
med uppdrag att taga kännedom om det på sistnämnda
håll pågående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
