Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klart, sjöv., lystringskommando-ord, straxt före
vissa manövrer med seglen m. m. Jfr Klara, 2, c).
L. H.
Klart skepp, sjöv., ett örlogsfartyg ordnadt till
strid, då hvarje man ombord, försedd med de vapen
och andra föremål han vid strid skall sköta,
intager den plats han skall hafva under strid.
L. H.
Klass (af Lat. classis, som blifvit sammanstäldt
med calare, kalla, sammankalla), ursprungligen hvar
och en af de sex afdelningar, i hvilka det romerska
folket var deladt på grundvalen af vissa politiska
och sociala skiljaktigheter; i allmänhet afdelning
af ett flertal enligt öfverensstämmande kännemärken;
afdelning af lärjungar i en undervisningsanstalt efter
måttet af inhemtade kunskaper; en lärjungeafdelnings
läsrum; stånd, bildnings- och förmögenhetsgrad,
afdelning af medborgare i ett samhälle, hvilka
hafva gemensamhet i yrke, företrädesrättigheter,
lefnadsvilkor, vanor eller intressen; rang,
förträfflighetsgrad; slag af passagerareplatser på
jernvägar och fartyg alltefter graden af beqvämlighet
och pris. I naturalhistorien betecknar klass en af
de högre underafdelningarna under ett af naturens
riken eller under en af dessas stora grenar. Dylika
klasser äro sjelfva sammansatta af ordningar, liksom
återigen dessa äro delade i familjer, bildade genom
föreningen af slägten, som under sig hafva arter,
hvilka å sin sida utgöra sammanfattningar af
varieteter och individer.
Klassföreståndare, lärare, hvilken, utom
undervisningsskyldighet, har till åliggande att
vaka öfver allmän ordning och disciplin inom en viss
"klass".
Klassicism (se Klassisk), ensidig förkärlek för
antiken och den för densamma utmärkande eller
på antikhärmning grundade stilen och andan inom
literatur och bildande konst, särskildt i motsats mot
romantik. – Klassicitet, egenskapen att vara klassisk,
mönstergiltighet; den högre skolundervisningens
grundande på studiet af de antika folkens språk och
odling; sammanfattningen af grekernas och romarnas
literatur.
Klassificera (Fr. classifier), verkställa en
klassifikation (se d. o.).
Klassifikation (af Lat. classis, klass, och facere,
göra), indelning i klasser, fördelning på öfver- och
underafdelningar; log., fullständigt angifvande af
alla de kodivisioner och subdivisioner, för hvilka
ett begrepp kan göras till föremål. Vid uppgörandet af
en klassifikation måste man först och främst göra sig
reda för alla de omedelbart under dividendum fallande
kodivisionerna. Sedan man derefter bestämt hvilken
af dessa, såsom företagen ur den mest väsentliga
synpunkten, måste betraktas som den primära, har man
att se till i hvilket förhållande membra inom denna
stå till de öfrigas membra. Om man t. ex. indelar
djuren dels i vertebrerade och evertebrerade, dels
i varmblodiga och kallblodiga, så finner man, att
den förra divisionens senare membrum helt och hållet
faller inom sferen af den senare divisionens senare
membrum, hvaremot den senare
divisionen kan tjena till en subdivision af den förras
förra membrum (de vertebrerade djuren äro dels varm-,
dels kallblodiga). Deremot, om man indelar figurer å
ena sidan i trianglar, fyrsidingar och månghörningar,
å den andra i liksidiga och oliksidiga, så kan,
hvilkendera af dessa kodivisioner man än må betrakta
som den ursprungliga, den andra användas till en
sub-division af den förras samtliga membra. – Vidare
har man att se till hvilka de subdivisioner äro,
för hvilka de högsta divisionernas membra kunna
göras till föremål, utan att dessa subdivisioner
kunna genomföras med afseende på hela dividendi sfer,
enär indelningsgrunden är någon för membrum specifik
bestämning. Om man t. ex. indelar foglarna efter
flygorganens, fiskarna efter fjällens eller gälarnas
beskaffenhet, så kunna analoga synpunkter ej läggas
till grund för en indelning af däggdjuren.
– Ändtligen förfar man med subdivisionerna på
samma sätt som med de högsta divisionerna o. s. v.
Se Division 2. L. H. Å.
Klassiker och Klassik. Se Klassisk.
Klassisk (Lat. classicus, af classis, klass), som
tillhör den grekiska eller romerska forntiden eller
är afsedd att sprida ljus öfver denna ("klassisk
literatur", "klassiska språk"; "klassisk fornkunskap",
"klassiska studier"), som söker sina förebilder
hos denna forntid ("klassisk bildning"), som varit
skådeplatsen för den grekisk-romerska forn-kulturens
blomstring eller plantskola för någon märkligare
kulturyttring i allmänhet ("klassisk jord"). I
vidsträckt bemärkelse betyder klassisk mönstergill,
af beståndande värde, ypperlig. Slutligen har
ordet kommit att betyda äfven besynnerlig, löjlig,
pedantisk, liksom en person med dylika egenheter i
sitt sätt att vara ofta kallas en klassik.
– Ordet classicus betecknade i det gamla Rom en
medborgare inom den första och inflytelserikaste
bland de sex klasser, i hvilka det romerska
borgerskapet indelats af konung Servius Tullius.
Redan grammatikern Gellius (i 2:dra årh.
e. Kr.) brukar dock uttrycket classicus
scriptor i betydelsen författare af framstående
rang. Under renaissancen (15:de årh.) kallade
man vissa grekiska och romerska författare,
hos hvilka stilens renhet och formens fulländning
stodo i samklang med tankarnas lyftning, för
klassiska. Småningom utsträcktes begreppet äfven
till mönstergilla författare hos de nyare folken.
Då emellertid ända in till senaste tid den från
renaissancen ärfda uppfattningen gjort sig gällande
att de antika vitterhetsalstren stå som oupphunna
och oupphinneliga mönster, särskildt hvad formens
förträfflighet angår, så fastställdes derjämte
för ordet klassisk bibetydelsen af "antik".
Men liksom grekerna i Perikles’ tidehvarf hade en
literaturperiod, synnerligt rik på ypperliga verk,
samt romarna fingo en dylik under Augustus, så
hafva äfven flere moderna folks literatur haft
en blomstringstid, en så kallad "klassisk period".
Som en dylik räkna italienarna 14:de och 16:de
årh., spaniorerna slutet af 16:de–17:de årh.,
fransmännen Ludvig XIV:s tidehvarf, engelsmännen
Elisabets tid (och 19:de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
