Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjosen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting annat än en naturharmoni, hvari de lägre
bitonerna blifvit förstärkta till full tydlighet
(C bildar, med förstärkning af sina närmaste
aliqvot-toner c g c1 e1 g1 treklangen c e g).
Fyrklangen (t. ex. septimackordet c e g b) har
nog äfven sin förebild i naturharmonien (näml. med
förstärkning af ännu en aliqvot-ton b1 eller aiss1),
ehuru konstmusikens septima ej är exakt samma ton som
den naturliga; ja man har t. o. m. velat återföra
vissa ännu mera sammansatta klanger i den moderna
musiken till naturharmonien med förstärkning af
ännu högre aliqvot-toner. Så är det af Wagner mycket
omtyckta ackordet c e b fiss utan fråga (om ej exakt,
så åtminstone tämligen nära liknande) samklangen af
fjerde, femte, sjunde och elfte partialtonerna af
C. Att fyrklangen, ehuru förebildad i naturharmonien,
betraktas såsom dissonans, beror närmast på de
störande "sväfningar" (se Dissonans), som uppstå vid
septimans tillträde och som göra, att tonsinnet ej
kan uppfatta denna klang såsom ett enda harmoniskt
helt, utan snarare (enl. den nyaste rationella
harmoniläran) fattar den såsom en representant för två
treklanger, hvilka då sträfva efter förmedling genom
en närbeslägtad sådan ("upplösning"). Emellertid beror
utsträckningen af begreppet dissonans naturligen helt
och hållet af örats ackommodationsförmåga; och det
är ej omöjligt, att denna i framtiden kan utsträckas
ända till att fatta t. ex. dominantseptimackordet
såsom ett harmoniskt helt, d. v. s. såsom en
konsonans. – Svårare, än åt dur-klangen, är
det att åt moll-treklangen vindicera värdigheten
af konsonans. Om de olika försöken derutinnan,
hvilka förklara moll än såsom en grumlad durklang
(Helmholtz), än såsom en sammansättning af flere
klanger (Hostinsky), än såsom grundad på en
föregifven rad af naturharmoniska undertoner, polariskt
motsvarande dur-klangens harmoniska öfvertoner
(v. Öttingen, Riemann). Se Moll. – Ordet klang nyttjas
stundom äfven för att beteckna en mera obestämd ton,
stundom åter likbetydande med klangfärg (se d. o.).
A. L.
Klangfigurer. Se Chladnis klangfigurer.
Klangfärg kallas den egendomliga tonkarakteren
hos olika musikinstrument, beroende af den
olika sammansättningen af deras "klanger"
(se Klang), i det vissa ljudande kroppar, såsom
klockor och stafvar, hafva helt andra harmoniska
bitoner än t. ex. sträng- och blåsinstrument,
och dessa åter skilja sig genom den olika styrkan
eller t. o. m. frånvaron af vissa öfvertoner. I
andra hand beror olikheten äfven af instrumentets
material, så att t. ex. en trumpet af trä klingar
annorlunda än en likadan af metall; denna sekundära
klangskilnad hos samma slags instrument benämnes
med det franska ordet timbre. Människorösternas
klangfärger bero mest af stämbandens beskaffenhet samt
mun- och näshålans resonans. Skilnaden mellan olika
vokaler är helt och hållet en skilnad i klangfärg.
A. L.
Klang-år. Se Jubelår.
Klapka, György, ungersk revolutionsgeneral, föddes
1820, utbildades vid artilleriskolan i
Wien och inträdde 1838 i österrikiska armén,
som han dock lemnade efter nio års tjenst. Vid
det ungerska upprorets början ingick han såsom
kapten vid en honved-bataljon, men kom snart in
i krigsministeriet. Efter Mészáros nederlag vid
Kaschau (d. 4 Jan. 1849) fick K. till en tid
öfverbefälet och lyckades uppehålla fienden. I
slaget vid Kápolna (d. 26–28 Febr.) förde han högra
flygeln, blef derefter generalstabschef hos Görgei
och undsatte med denne Komorn. Efter att under Maj
månad hafva varit krigsminister begaf han sig åter
till Komorn, hvars försvar han ledde på ett högst
ärofullt sätt ända till krigets slut, då han uppgaf
fästningen d. 27 Sept. 1849 och begaf sig till
London. Han utgaf derifrån bl. a. sina memoarer
från Ungerns befrielsekamp (1850; öfvers. till
svenska 1851). Sedermera bosatte han sig i Genève,
der han lät naturalisera sig och 1856 genom de
radikales röster fick en plats i rådet. Under
italienska kriget 1859 arbetade han på att bringa
sina landsmän till uppror, men afrådde dem deremot
på det ifrigaste att 1862 lyssna till Garibaldis
proklamation i samma syfte. Han ville då bida ett
gynsammare tillfälle, hvilket också erbjöd sig
under 1866 års tyska krig. Efter preussarnas seger
öfver österrikarna uppsatte han en ungersk legion,
i spetsen för hvilken han öfver schlesiska gränsen
inträngde i Ungern, just då vapenstilleståndet afslöts
mellan de krigförande makterna. Då 1867 amnesti för
deltagarna i 1848–49 års revolution proklamerades,
återvände han till fäderneslandet och blef samma
år vald till deputerad. En förbittrad fiende till
Ryssland, sökte K. vid utbrottet af turkisk-ryska
kriget 1877 i Konstantinopel bilda en ungersk legion,
och endast turkiska generalers intriger hindrade,
att han fått genomföra en väl behöflig omorganisation
af osmanska hären. C. O. N.
Klapp-andar kallas de genom den animala magnetismen
eller spiritistiska konststycken framkallade "andar",
som, genom bultningar (klappningar) i det bord,
kring hvilket de "troende" tagit plats, eller i
andra möbler, i rummets väggar o. s. v., besvara
de frågor, som till dem framställas. Bultningarnas
antal representerar dervid siffror eller bokstäfvernas
ordningstal i alfabetet, hvarigenom ord och meningar
kunna sammansättas.
Klapper, en i folkspråket använd benämning för en
antingen naturlig (vid kuster och flodstränder,
på sjöbottnar, i rullstensåsar o. s. v.) eller
af menniskohand hopbragt samling eller
sammanhopning af klapperstenar (se nästa art.).
E. E.
Klappersten, sällan använd benämning för en mer eller
mindre slätnött och jämnt afrundad sten (rullsten)
af klotformig, äggformig eller platt och oval skapnad
samt en storlek af några få till mera än 20 cm. i
tvärmått. Vid sjö- och hafsstränder o. s. v. äro
klapperstenar allmänna. Sin rundade form hafva de
erhållit genom rullning och nötning mot hvarandra
till följd af hafsvågornas eller strömmande och
forssande vattens verksamhet. – Klapperstenar kallas
också (enl. Blum: "Handbuch der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
