Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kirmansjahan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kirschwasser [hårdt k], T., ett slags likör,
som flerestädes i Tyskland beredes derigenom
att man låter små svarta körsbär (T. kirsche),
hvilkas kärnor icke afskilts, jäsa och sedan
destillerar den jästa vätskan. Destillatet,
som försättes med socker, innehåller en helt
ringa mängd blåsyra, som vid jäsningen bildats
ur körsbärskärnorna, och får derigenom sin
egendomliga smak. Kirschwasser förfalskas ofta,
i det att en blandning af utspädd sprit, socker
och bittermandelolja (naturlig eller konstgjord)
får föreställa den äkta, af körsbär beredda likören.
S. J-n.
Kirsedrank (af T. kirsche, körsbär), gammalt svenskt
namn på körsbärsvin. Jfr Kirschwasser.
Kirskål (af T. giersch). Se AEgopodium.
Kirsten [hårdt k], den danske konungen Valdemar
I:s (1157–82) syster, blef, enligt en ännu bevarad
folkvisa, förförd af en frände, prins Buris, och
på drottningens angifvelse så svårt misshandlad
af konungen, att det kostade henne lifvet. Hon
skall hafva blifvit begrafven på Vestervigs
klosters kyrkogård i Nörrejylland. I nämnda kloster
inspärrades hennes älskare, och äfven han berättas af
sagan hafva blifvit begrafven på samma ställe. Under
senaste tider har man der påträffat en märklig
dubbelgraf, inneslutande lemningarna af en man
och en qvinna samt, af åtskilliga tecken att döma,
härrörande från 12:te årh. Det är derför möjligt,
att folkvisan innehåller en historisk sanning.
C. R.
Kirstenius [hårdt k], Petrus, läkare, filolog, född
i Breslau d. 25 Dec. 1577, erhöll sin läkarebildning
vid flere tyska universitet äfvensom i Holland och
Frankrike, hvarvid hans önskan att lära känna de gamla
arabiske läkarnas, särskildt Avicennas, skrifter gaf
honom anledning att utvidga sina redan förut ovanligt
omfattande språkstudier. Vid 24 års ålder promoverades
han till medicine doktor i Basel och reste derefter
i Italien, Grekland och Orienten. Hemkommen till
Breslau, blef han rektor vid gymnasiet derstädes,
men måste snart för sjuklighets skull afträda denna
befattning, hvarefter han hufvudsakligen sysselsatte
sig med medicinsk praktik och ett djupare studium
af arabiskan. Efter några år flyttade han öfver
till Preussen, hvarest han senare blef känd af Axel
Oxenstierna. Denne anställde honom som sin läkare och
lät honom 1636 medfölja till Sverige. Der kallades
han s. å. till e. o. lifmedikus hos drottning
Kristina och vardt tillika professor i praktisk
medicin i Upsala. Han dog i Upsala d. 5 April 1640. –
K. ansågs känna 26 språk och var större som filolog
än som läkare, i hvilken sistnämnda egenskap han
enligt sin egen bekännelse tillhörde Paracelsus’, icke
Galenus’ skola. Utom ett par medicinska afhandlingar,
såsom De vero usu et abusu medicinae (Breslau
1610; 2:dra uppl. Upsala 1636), offentliggjorde
K. flere språkvetenskapliga arbeten, förnämligast
rörande åtskilliga på österländska språk gjorda
öfversättningar af kristna urkunder. För att kunna
trycka sina språkliga skrifter i Upsala införskref
K. från utlandet
arabiska typer, något, som dessförinnan ej funnits
i landet.
Kirsti [hårdt k], Finsk mytol., sjukdomarnas
herskarinna och en af Tuonis döttrar. Hon satt
ofvanpå sjukdomsklippan (Kipukivi), på sjukdomsberget
(Kipuvuori), hvilket höjde sig ur vattnet på ett
ställe, der tre floder sammanflöto. Der vred hon
sig omkring berget och qväste sjukdomarnas ilskna
sinne. Hon kallades äfven Kiputyttö, Kipupiika
(sjukdomsjungfrun), men lika ofta betraktades
hon såsom ett äldre qvinligt väsende och hette
då Kivutar (sjukdomens gudomlighet), Vammatar
(plågans gudomlighet) eller Äkäätär (som sticker
l. retar). Henne tilldelades flere berömmande epitet,
när hon, i likhet med Kiputyttö, anropades för att
komma och borttaga de sjukdomar, som sluppit lösa och
plågade menniskorna, att tillreda salfvor o. dyl. Vid
besvärjandet af sjukdomar vände man sig äfven med
böner till Ukko, Kave och andra naturväsenden. O. G.
Kirunavaara (ki’runavara; af F. kiruna, fjällripa,
och vaara, berg), stort jernmalmsberg i Jukkasjärvi
socken af Tornio lappmark, beläget omkr. 160 km. från
Ofoten fjord i Norge samt midt emellan Kalix och
Tornio elfvar, omkr. 15 km. från hvardera. Berget, som
ligger enstaka på den omgifvande slätten och höjer sig
omkr. 237 m. öfver densamma, har en längdutsträckning
i n. och s. af 5 km. och utgör en af de största och
mest samlade hittills kända jernmalmsförekomster i
verlden. Med en mäktighet, som varierar mellan 55 och
231 m., består nämligen hela bergets rygg, jämte de
derifrån uppstigande 10 större och mindre topparna,
nästan uteslutande af jernmalm, hvari föga eller ingen
gångart kan ses. Denna oerhörda malmtillgång består,
liksom de flesta af Sveriges jernmalmsförekomster,
af ett på ände stående, endast med några få grader
mot v. stupande mäktigt jernmalmslager, på ömse
sidor omslutet af porfyrartad hälleflinta, som utgör
sjelfva bergets grundstomme. Den äldre hälleflintan i
"liggandet" har en gråaktig färg, under det den yngre
i "hängandet" är röd. Bergets rygg och toppar ligga
ofvan vegetationsgränsen, och på dess sluttningar
förekomma dvärgbjörk och fjällbjörk. Vid den 1875
på statens bekostnad företagna undersökningen
af de lappländska malmförekomsterna beräknades
malmtillgången i den ofvan sjön Luossajärvis yta
varande delen af berget till 255,360,000 tons, och
nedanför denna nivå bör för hvarje meters afsprängning
kunna erhållas 148,560,000 tons malm. Malmen håller
öfver hufvud 70 proc. jern, men endast från den norra
och den södra änden af berget kan den sägas vara fri
från oarter. I den öfriga största delen af berget är
malmen ganska fosforhaltig, stundom i så hög grad,
att den enligt de utförda analyserna kan hålla ända
till 2,8 proc. fosfor, en fosforhalt, som numera
efter utarbetandet af den Thomas-Gilchristska
defosforiseringsmetoden (se Gilchrists metod
och Jern) bör höja malmens saluvärde, då den
genom anläggning af kommunikationsleder kan varda
tillgänglig i verldsmarknaden. Detta mål synes äfven
vara på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
