Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinda kanal, den kanal-led i Östergötland, hvilken med begagnande af Stångåns segelbara vatten förbinder sjöarna Åsunden, Ämmern, Jernlunden och Stora Rengen med sjön Roxen och Göta kanal - Kindasvint, vestgoternas konung - Kindbackar, sjöv. 1. Se Bogspröt. - 2. Ett par grofva klossar - Kindblad, Karl Edvard - Kindpansarde fiskar, zool. - Kindpåsgnagarna, Saccomyoidæ, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentlig mån bidraga till trafiken. Kanalen har 15 slussar,
hvilka hålla i längd 29,1 m., i bredd 4,9 m. och
i djup nära 1,5 m. Skilnaden i vattenhöjd vid
kanalens ändpunkter är 52,8 m. År 1882 trafikerades
kanalen af 1,296 segel- och 1,271 ångfartyg, för
hvilka i kanalafgifter erlades 28,796 kr. 90 öre.
A. G.
Kindasvint [hårdt k], vestgoternas konung 641–652,
hade uppnått sitt 78:de lefnadsår, då han utan
blodsutgjutelse tillvällade sig regeringen och insatte
den unge konung Tulga i ett kloster. Han tuktade med
stränghet såväl den mäktiga hierarkiens medlemmar som
de verldslige store, och många flydde för honom ur
landet. På det sjunde rikskonciliet i Toledo (646)
samt genom senare förordningar verkade han till det
lägre folkets bästa med afseende på rättskipningen
samt för enhet i densamma. Så afskaffade han den
för rikets romerska innevånare medgifna särskilda
rättsurkunden Lex romana visigothorum (Breviarium
Alaricianum). Sedan K. 649 genomdrifvit, att hans son
Rekisvint upphöjdes till hans medregent, öfverlemnade
han slutligen hela regeringen åt denne och dog icke
långt derefter, d. 1 Okt. 652.
Kindbackar, sjöv. 1. Se Bogspröt. – 2. Ett par
grofva klossar, som äro fastbultade å ömse sidor å
undermasterna, och på hvilka långsalningarna hvila.
L. H.
Kindblad, Karl Edvard, ordboksförfattare, född
i Stockholm d. 11 Juli 1807, blef 1825 student i
Upsala och 1833 anställd såsom e. o. tjensteman i
d. v. Krigsexpeditionen. Efter att hafva genomgått de
lägre tjenstegraderna inom Landtförsvarsdepartementets
kansliexpedition – K. var 1843–66 tillika
sekreterare vid Ingeniörkåren – utnämndes han 1861
till protokollsekreterare i K. M:ts kansli och
1866 till ordin. protokollssekreterare inom nämnda
kansliexpedition. 1872 tog han afsked och bosatte
sig i norra Småland. K. höll 1831–32 i Stockholm en
söndagsskola, i hvilken han meddelade kostnadsfri
undervisning åt handtverksgesäller och andra
obemedlade. På 1830-talet utgaf han flere kortare
läroböcker i svensk och allmän historia samt längre
fram Handbok i svenska historien för ungdom och menige
man (4 delar, 1849–59; 2:dra upplagan 1876–77),
Fäderneslandets häfder skildrade i enkla berättelser
(1860) och – i förening med G. H. Mellin – Allmän
verldshistoria för fruntimmer och ungdom (3 delar,
1857–62). Märkligare än genom dessa arbeten har
K. gjort sitt namn såsom varande den förste enskilde
man, som efter Sahlstedt (1773) på allvar upptagit
försöket att åstadkomma en Ordbok öfver svenska
språket. K. började nämligen 1840 utgifva ett arbete
med denna titel. Företaget vann erkännande för det
osparda nit och det fosterländska syfte, om hvilka
det vittnade. Utgifvandet afslöts dock redan med 3:dje
häftet, så att det vidlyftigt anlagda verket ej hann
längre än till ordet "afhackning". K:s förarbeten,
utgörande en stor ordlista och 10,000 språkprof,
inlöstes emellertid 1846 af Svenska akademien,
hvarjämte K. förband sig att mot årsarvode
aflemna till akademien minst 20,000 nya exempel
årligen. År 1850, då tillsammans 64,000 språkprof
voro af honom samlade, förklarade han sig icke vidare
kunna fullfölja detta åtagande. Han uppgaf likväl
icke det mål han för egen del föresatt sig och blef
slutligen i stånd att åter börja utgifva en Ordbok
öfver svenska språket (3 delar 1867–72), efter en i
flere afseenden förändrad plan. Äfven detta arbete
afstannade, med ordet "gradvis". K. är den förste
svenske ordboksförfattare, som i vidsträcktare mån
försett de särskilda orden med språkprof (dock utan
citatställen) af namngifna författare.
Kindpansrade fiskar, zool. Under denna benämning
sammanfattas en till de taggfeniga fiskarnas
ordning hörande familj, som benämnts Triglidae,
Cottidae eller Scorpaenoides, alltefter som man
ansett det ena eller andra af de hithörande
slägtena Trigla, Cottus och Scorpaena såsom
typiskt för familjen. Senare författare begagna
namnet Cottidae efter slägtet Cottus (se
Simpslägtet). De kindpansrade fiskarna utmärkas
förnämligast derigenom att infraorbitalbenen äro
baktill fästa vid förlocket samt ofta tämligen stora,
hvarigenom kinderna blifva hårda och benklädda. Mest
utprägladt visar sig detta hos gnodingsslägtet
(Trigla). Hithörande fiskar lefva hufvudsakligen i
saltvatten; endast några få sötvattensarter finnas. De
äro bottenfiskar, men hålla sig, med högst få
undantag, på tämligen grundt vatten. Representanter
för familjen finnas i alla zonernas haf.
R. L.
Kindpåsgnagarna, Saccomyoidae, zool., bilda en familj
inom gnagarnas ordning bland däggdjuren. De hafva
vadbenet sammansmält med skenbenet, fullständigt
nyckelben, odelade okbensutskott från öfverkäken
och trind svans. Öfverläppen är hårig, icke
klufven. Fötterna hafva i allmänhet fem, med
fullständiga klor försedda tår. Kindtänderna äro
fyra i hvarje käkhalfva, än med fullständiga, än
med ofullständiga rötter. Pannbenen sakna bakre
ögonhålsutskott. Stora yttre kindpåsar förefinnas,
äfvensom blindtarm. Man har indelat familjen i
två underfamiljer: kindpåsmöss (Saccomyini) och
kindpåsråttor (Geomyini). Hos de förra upptaga
mastoidbenen en del af skallens öfre sida,
hvaremot dessa ben hos den senare underfamiljen
icke sträcka sig upp på skallens öfre del. –
Af kindpåsmössen må nämnas kindpåsspringmusen,
Dipodomys Philippii, som blir 13 cm. lång och har
en svans af 17 cm. längd. Djuret är ljusbrunt, med
sidorna, undre delarna, en strimma öfver låren till
svansen och dennas spets hvita. Öronen och ögonen
äro stora. Mellanfoten är lång och har alla sina
ben skilda. Svansen är lika lång som eller längre än
kroppen och försedd med en hårqvast i spetsen. Arten
lefver i Kalifornien på de ödsligaste trakter, der
växtligheten hufvudsakligen består af kaktus-arter. Om
kindpåsspringmusens lefnadssätt känner man nästan
ingenting; hon lär vara i rörelse nattetid och visar
sig icke rädd. – Till den senare underfamiljen hör
goffern, Geomys bursarius, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
