Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kiev, guvernement i Lill-Ryssland - Kiev, hufvudstad i ofvannämnda guvern. - Kiikala, socken af Halikko härad och domsaga - Kijl, svensk adlig ätt - Kijl, Söffrin (Severin) - Kijl, Knut - Kijl, Nils - Kikare, tub, teleskop, benämns instrument, genom hvilka aflägsna föremål kunna ses under större synvinklar samt derför förefalla närmare belägna och större, än då de ses med blotta ögat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tobak. Handeln, som helt och hållet ligger i judarnas
händer, har i spanmal och socker sina vigtigaste
exportvaror. Befolkningen uppgick 1879 till 2,530,204
pers., hvaraf större delen lillryssar, 12 proc. judar
samt ett fåtal polacker och litaver. K. erhöll sitt
nuvarande omfång 1796 och består hufvudsakligen af
det forna polska Ukrajna. Det indelas i 12 kretsar. –
2. Hufvudstad i ofvannämnda guvern., vid Dnjepr,
nära Desnas utlopp, består af trenne delar, af hvilka
Podol, den egentliga handelsstaden, ligger omedelbart
vid floden och bildar öfvergången till de 12
förstäderna, under det de mera aristokratiska Gamla
K. och Pesjtjersk upptaga den här öfver 100 m. höga
strandvallen, skilda genom den djupa "dopdalen",
der den hel. Vladimir skall hafva döpt de första
ryssarna. Trots sitt ojämna byggnadssätt företer
dock K. en präktig anblick genom sitt dominerande
läge och de många kyrkorna, af hvilka tvänne utgöra
ryssarnas yppersta nationalhelgedomar. På höjden af
Gamla K. reser sig den hel. Sofias katedral med 11
glänsande kupoler, till sitt äldre parti stammande
från 11:te årh. och det förnämsta minnesmärke Ryssland
eger af bysantinsk byggnadskonst. Dess inre utgör
en verklig labyrint af pelare, hvalf och gallerier
samt gömmer de ryske storfurstarnas grafvar. I
katedralens närhet har metropoliten af Kiev sitt
residens. Marie himmelsfärdskyrkan, af samma ursprung,
är särskildt berömd för sitt höga, med 10 klockor
försedda torn. Från en senare tid (1744) förskrifver
sig den hel. Andreas’ kyrka, hvilken är anlagd på
stadens högsta punkt. Hela antalet kyrkor uppgår
till icke mindre än 67, af dem 60 grek.-katolska, 5
rom.-katolska, 1 luthersk och 1 för raskolnikerna. Af
stadens 7 kloster må nämnas det med guld täckta
Mikaelsklostret samt det ryktbara Pesjtjerskaja-
(d. v. s. det af hålor fulla) klostret, Rysslands
äldsta kloster, hvars vidtutgrenade krypta hyser många
helgongrafvar och årligen besökes af hundratusentals
pilgrimer. Lärda anstalter äro Vladimirs-universitetet
(förlagdt till K. från Vilna 1833), med dyrbara
samlingar, vidare en akademi för det andliga ståndet,
den äldsta i Ryssland, ett seminarium samt flere
gymnasier och militärskolor. K. eger en ganska
betydande fabriksindustri i läder, talg, socker
och mineralvatten. Handeln, hvars hufvudvägar gå på
Dnjepr och Kursk-Odessa-jernvägen, har sin brännpunkt
i årsmarknaden i slutet af Jan. Innevånarnas antal
1874 var 127,251. – Sagan omnämner K., "modern för
Rysslands städer", såsom grundlagdt redan före Kristi
födelse af greker och skyter; andra uppgifter förlägga
dess uppkomst till en senare tid, 430 e. Kr. Före
kristendomens införande var staden medelpunkten
för den gammalslaviska afgudakulten och togs,
efter upprättandet af furstendömet K. (862) genom
varjagerna, af Vladimir den store till residensstad
998 samt nådde under hans son Jaroslav (1015–54)
höjdpunkten af sin storhet. Det var "de fyrahundra
kyrkornas stad" och kallas af Adam af Bremen för
"Konstantinopels medtäflarinna". Herskaren i K. och
dess
område bar titeln storfurste och hade öfverhöghet
öfver de andra ryska furstarna. År 1169 eröfrades
K. af furst Andrej af Suzdal, sköflades och upphörde
att vara Rysslands hufvudort. Under de följande
årh. sköflades det upprepade gånger af tatarer och
litaver. De senares herravälde räckte till 1569,
då K. kom under Polen, hvarifrån det rycktes af
ryssarna 1654. Peter den store lade 1708 grunden till
stadens nuvarande fästningsverk, hvilka utgöras af
ett citadell samt en 6 km. lång skanslinie, bombfria
kaserner o. s. v. På norra sidan skyddas K. af skog
och träskmarker. S. A. L.
Kiikala [hårdt k], socken af Halikko härad och
domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 255
qvkm., befolkningen finsk, 2,320 pers. (1882). I
K. brytes och brännes kalk. Socknen utgör ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Åbo ärkestift,
Bjerno prosteri. O. I.
Kijl [tjil], svensk adlig ätt, inkom från Holstein
under Gustaf I:s tid och upptogs 1625 på riddarhuset,
men utdog snart eller återföll i obemärkthet.
1. Söffrin (Severin) K., ättens svenske stamfader,
nämnes 1523, under krigståget till Halland, såsom
höfvitsman för tvänne fanor tyska knektar i Gustaf I:s
tjenst, deltog 1527 i riksmötet i Vesterås, innehade
flere gånger slottslofven å Elfsborg och blef 1540
Svea rikes råd och regementsråd samt "ridtmästare"
(polischef) i Vestergötland. 1542 var han en af
höfvitsmännen på tåget mot Nils Dacke. Han uppräknas
redan 1526 bland russtjenstskyldige frälsemän i
Vestergötland. Död 1558. – 2. Knut K., den föregåendes
sonson, synes i striden mellan Sigismund och hertig
Karl hafva troget hållit sig till den senare, hvilken
redan 1593 använde honom i beskickningar till Klas
Fleming i Åbo. 1597 förordnades han jämte Erik Stake
till ståthållare på Elfsborg, var 1600 medlem af den
vid riksdagen i Linköping tillsatta domstolen öfver
hertigens motståndare, blef s. å. amiral öfver den
vid Elfsborg liggande delen af flottan samt afgick
med förstärkning till den flotta, som samlades
i Rigas farvatten. Död 1603. – 3. Nils K., den
föregåendes broder, var. äfven han, en hertig Karls
man. Han blef befallningsman öfver Stockholm 1594
och å nyo 1598, hvarvid angränsande delar af Upland
och Södermanland lades under hans förvaltning. 1602
vardt han krigsöfverste i Finland och ståthållare
öfver Nyslotts län, begärde 1608 för sjuklighets
skull, afsked från sistnämnda befattning, men utsågs
s. å. till "skattmästare" i Finland, hvarjämte han
1609 mottog ståthållareskapet på Åbo slott. Död 1636.
Kikare, tub, teleskop, benämnas instrument,
genom hvilka aflägsna föremål kunna ses under större
synvinklar samt derför förefalla närmare belägna och
större, än då de ses med blotta ögat. I allmänhet
består ett sådant instrument af kombinerade
linser eller af linser och speglar. Tuberna
kunna med afseende härpå delas i dioptriskas och
katoptriska. Benämningarna tub och teleskop användas
företrädesvis för de större, mera fulländade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
