Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kemist. Se Kemiker.
Kemiträsk (ke’mi-; F. Kemijärvi). 1. Sjö,
genomfluten af Kemi elf, i Uleåborgs län,
Finland. – 2. Socken kring nämnda sjö, af Kemi
härad och domsaga. Areal, tills. med Kuolajärvi
lappmarkssocken (förut kapell under K.), 18,350
qvkm. Befolkningen finsk, 3,252 pers., i Kuolajärvi
2,100 pers. (1882). K. utgör ett konsistorielt
pastorat af 3:dje kl., Kuopio stift, Kemi prosteri.
O. I.
Kemitypi (af kemi och Grek. typos, aftryck,
prägel), en metod att medelst etsning åstadkomma
en för tryck i bokpress passande, d. v. s. med
upphöjd teckning försedd, tryckplåt, således en
ersättning för träsnittet. Teckningen djup-etsas på
vanligt sätt i zink. Plåten beströs derefter med en
lättsmält pulveriserad blandning af bly, tenn och
vismuth, som bringas i smältning och dervid fyller
de genom etsningen uppkomna fördjupningarna samt
stelnar. Derefter aflägsnas på passande sätt detta
metallager, och den å nyo blottade zinkytan, å hvilken
teckningen nu visar sig som ett inlagdt arbete, etsas
med förtunnad svafvelsyra, som likväl ej angriper
den i fördjupningarna qvarliggande metallen. Denna
qvarstår efter etsningen upphöjd och bildar en
för boktryck passande relief. Kemitypien uppfanns
1842 af en dansk, Kristian A. T. Piil (f. 1804),
ursprungligen guldsmed, och har i uppfinnarens
fädernesland med ganska mycken framgång blifvit
utöfvad. Såsom exempel kunna anföras Magnus
Petersens goda illustrationer till åtskilliga
arkeologiska arbeten. I nyare tid har likväl detta
sinnrika förfaringssätt, såsom alltför omständligt,
blifvit satt i skuggan af de fotomekaniska
tryckmetoderna, såsom fototypien och dennas afarter.
Upk.
Kemnitz, von. Se Chemnitz.
1. Kempe [hårdt k], Anders, alkemist, läkare,
född 1622 i Vestergötland, tjenstgjorde i många år
såsom artilleriofficer å Frösö skans i Jämtland
samt infördes derunder af sin chef, öfverstelöjtnant
M. Drakenstjerna, i alkemiens hemligheter. Då skansen
1664 raserades, tog K. afsked ur krigstjensten,
flyttade till Trondhjem och började praktisera i
läkareyrket. År 1675 flyttade han till Hamburg samt
viste snart forskaffa sina läkemedel stor ryktbarhet
och spridning. 1684 anställdes han som stadsfysikus i
Buxtehude, men bodde äfven under de följande åren för
det mesta i Hamburg. Redan före sin ditflyttning hade
K. förargat vederbörande hemma i Sverige genom sina
skrifter Probatorium theologicum och Perspicillum
bellicum, det ähr Krigz-perspectiv (båda tryckta i
Amsterdam 1664) samt Harmonia fidei et religionis;
Troons harmonij (Amsterdam 1671), och regeringen hade
1671 utfärdat befallning om att hans böcker skulle
offentligen brännas. I Hamburg fortsatte K. sitt
egendomliga författareskap medelst skrifterna Den
anatomeerde graanen (1675), Die schwedische standarte
erhöhet (1683) och Die sprachen des paradieses
(1688), i hvilket arbete han sökte visa, att svenskan
var det språk, som talades i paradiset. Då han
slutligen utgaf Israëls erfreuliche
botschaft (s. å.), ansågs innehållet af denna skrift så
betänkligt, att han förvisades ur staden. I Altona,
der han fick stanna, afled K. 1688 eller 1689.
2. Kempe [hårdt k], Johan, alkemist, läkare, den
föregåendes son, född i Jämtland 1655, invigdes
tidigt i faderns alkemistiska studier och började
snart att på egen hand utöfva läkarens konst,
omvexlande i Norge, Göteborg och utlandet (Holland
och Hamburg). Ett särskildt rykte tillvunne sig hans
hemliga botemedel mot stenplågor, och då han 1688
kommit till Köpenhamn samt botat några högt uppsatte
herrar, fick han ett mycket fördelaktigt anbud att
qvarstanna der. K. återvände likväl omsider till
fäderneslandet, först till Malmö (1691), der man
fåfängt erbjöd honom stadsfysikatet, derefter till
Göteborg (1692) och slutligen till Stockholm (1693),
hvarest han trots hvarjehanda hinder erhöll tillstånd
att utöfva sitt yrke och lefde ännu 1707. K:s dödsår
är okändt.
Kempe [hårdt k], Axel, finsk universitetslärare,
född i Nerpes socken d. 3 Jan. 1623, blef 1641
student i Åbo, 1647 magister, 1650 Åbo akademis förste
bibliotekarie samt 1653 tillika adjunkt i filosofiska
fakulteten. Från dessa tjenster befordrades han 1658
till professuren i politik och historia. Såsom
bibliotekarie och politices professor inlade
K. rätt aktningsvärda förtjenster. Hans Philosophia
moralis sive ethica, som i disputationsform utkom
1656, upplades tre gånger. Såsom fortsättning
till denna utgaf K. afhandlingar i politik, mot
hvilka biskop Gezelius anställde åtal, emedan
regeringsformen vore en statshemlighet och icke
borde "divulgeras". K. blef frikänd, men kansleren
förklarade, att derefter sådana arbeten utan kungligt
tillstånd icke finge utgifvas. År 1671 transporterades
K. till juridiska professuren; men hans krafter voro
redan brutna, och till hans biträde måste snart
annan man förordnas. Död i Åbo d. 4 Jan. 1682.
R. T-dt.
Kempelen [ke’mp-], Wolfgang von, ungersk ämbetsman,
mekaniker, f. i Pressburg 1734, d. i Wien 1804, är
känd genom sitt för den nyare fonetiken grundläggande
arbete Mechanismus der menschlichen sprache nebst
der beschreibung seiner sprechenden maschine (med
27 koppargravyrer, 1791; senare utgifvet äfven på
franska). Ehuru sedan K:s tid flere misstag måst
rättas och en mängd nya sidor af ämnet kommit i
dagen, kan hans "Mechanismus" ännu läsas med nytta
och nöje. Lyckligast var K. i sin förklaring af
konsonanterna, under det först i vår tid Helmholtz’
undersökningar gifvit det afgörande svaret på frågan
om vokalernas natur. Hvilket storartadt framsteg
K. emellertid representerar framgår tydligast af en
jämförelse med de Brosses’ "Traité de la formation
mécanique des langues" (1765). Till sina fonetiska
undersökningar leddes K. närmast genom sitt arbete på
åstadkommandet af en talmaskin, hvilken han, med ett
fyndigt efterhärmande af det naturliga röstorganet,
slutligen lyckligt fullbordade. Den bär dock ej sin
uppfinnares namn, utan kallas Faberska talmaskinen,
enär Faber i densamma gjort en del förbättringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
