Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kavitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktbarhet och bildade en af de stora härvägarna
till det inre landet. Denna slätt, på hvilken
ännu i dag stora skaror af svanar bruka slå sig
ned, är sannolikt den af Homeros (II. II,
461) omtalade "asiska ängen" (leimón asios).
A. M. A.
Kazaker, tatariskt folk. Se Kirgiser.
Kazan (Kasan). 1. Guvernement i östra Ryssland,
begränsadt af Nisjnij-Novgorod, Vjatka, Ufa,
Samara och Simbirsk. Areal 63,715 qvkm. 1,872,437
innev. (1879), ryssar, tatarer, tjuvasjer (mest
hedningar), tjeremisser samt, i mindre antal,
mordviner, votjaker m. fl. Öfver hälften af
befolkningen är icke-slavisk, och mer än 500,000
äro muhammedaner. Landet genomflytes af Volga
och hennes biflod från venster Kama, är höger om
Volga genomskuret af djupa raviner samt två rader
bergshöjder, mellan Volga och Kamas högra strand
en öppen stepp, mellan Volga och Kamas venstra
strand ravinfyldt och i v. skogbevuxet. Nästan
hela landet hör till permiska systemet; endast
längst i s. träder jura i dagen. Inom K. finnas
flere mineralkällor. Åkerbruk och boskapsskötsel
äro hufvudnäringar. Af hela arealen äro 46
proc. åkerjord, 8 proc. ängar och 34 proc. skog. –
Det nuv. guvernem. K. var i början af medeltiden
hufvudland i det blomstrande och långt i odling
framskridna Stor-Bulgarien (jfr Bulgar, Bulgarer),
på hvilket rikes ruiner grundades det mongoliska
(tatariska) tsar-riket K. 1438 af Ulu-Machmet.
Hans ättlingar fortforo att herska, tills staden
K. intogs af Ivan den förskräcklige (1552) och riket
förenades med Ryssland. Guvernem. K. bildades 1708,
men omfattade då äfven en stor del af sydöstra
Ryssland, och fick sitt nuvarande omfång 1781. –
2. Hufvudstad i nämnda guvernem., ligger på sju
kullar, 4,5 km. från venstra Volgastranden, samt
genomflytes af Volgas biflod Kazanka och 4 andra
småfloder. Den består af Kreml, den egentliga staden
samt förstäderna. Kreml ligger på en höjd i stadens
norra del och bildar en aflång, af en mur omgifven
fyrkant samt innehåller jämte guvernörens bostad
flere kyrkor, bland dem katedralen (grundad 1562), och
Bogoroditskij-klostret, uppfördt 1579 för att mottaga
den undergörande bilden af "Guds moder af K.", hvilken
1821 flyttades till Kazanska kyrkan i Petersburg. Den
egentliga staden består af små envåningshus, omgifna
af trädgårdar, har omkr. 40 grekisk-ryska kyrkor,
2 kyrkor för de gammaltroende, en luthersk och en
rom.-katolsk kyrka, 12 moskéer samt flere kloster. Den
bebos mest af ryssar, medan tatarerna hufvudsakligen
bo i förstäderna. Af bildningsanstalter eger K. ett
universitet (grundadt 1804), med fyra fakulteter och
lärostolar i flere orientaliska språk, observatorium,
botanisk trädgård, en prestakademi (stiftad 1846),
flere gymnasier och tatariska skolor. Staden,
som 1879 hade (enligt en uppgift) 134,434 innev.,
deraf 13,635 tatarer, är säte för guvernören samt
för ärkebiskopen af K. och Sviajsk. Till följd af
sitt läge nära Volga är K. en vigtig stapelplats
för handeln mellan Europa och Asien; handeln ligger
väsentligen i tatarernas händer.
Äfven är K. medelpunkt för en betydande tillverkning
af läder (i synnerhet finare sorter), ljus, bränvin,
bomulls- och hampvaror, helgonbilder m. m. –
Staden K. nämnes först 1236 bland de af mongolerna
eröfrade städerna, men låg då längre upp vid Kazanka,
52 km. från hennes mynning, der några ruiner ännu
finnas. Den nuv. staden grundades af Ulu-Machmet och
blef hufvudstad i tatar-riket K. Den uppbrändes 1774
af Pugatsjev, men återuppbyggdes af Katarina II.
Kazarer (Kasarer, Chazarer, Chasarer), ett folk,
som under det 1:sta årtusendet e. Kr. bebodde
landet norr om Kaukasus, uppåt Volgas och Dons nedre
lopp, samt utgjorde en vigtig förmedlingslänk för
de stora handelsförbindelserna mellan Europa och
Asien. Vanligen har man hållit dem för en finsk
folkstam, men på senare tider har det blifvit utredt,
att de voro af turkiskt ursprung, af samma stam
som volga-bulgarerna, avarerna och de ännu i östra
Ryssland bosatta tjuvasjerna (hvilka länge, ehuru
oriktigt, hafva ansetts för finnar). Kazarernas
stora rike omfattade folk af mycket olika härkomst
(äfven östfinska folk), men deras öfverhufvud och
höfdingar voro turkar, såsom bl. a. herskaretiteln
kagan angifver. – Kazarerna omtalas första gången
i historien vid år 198, då de inföllo på armeniskt
område, men tillbakaslogos. 363 slöto de sig till
kejsar Julianus vid hans infall i Persien. Sedermera
blef "Kazarien" en del af Attilas vidsträckta rike
och bestämdes 448 till underhållsland åt hans äldste
son. Efter Attilas död (453) vardt det en stråkväg
för inbrytande asiatiska horder, hvarför kazarerna
i sin tur genombröto den persiska försvarslinien vid
Kaukasus. De utsträckte åt detta håll sitt välde ända
till Aras, men tillbakadrefvos omkr. 507 och togo
sitt stamhåll i Volgas deltaland. Under det följande
århundradet underkufvade de bulgarerna vid mellersta
Volga, gjorde de vid Oka och Dnjepr boende slaverna
skattskyldiga samt tillvällade sig herraväldet öfver
Krim och Azovska sjön. De ordnade derefter en liflig
handelsväg genom sitt rike, hvilket sträckte sig
längs östra kusten af Kaspiska hafvet ("Kazarernas
haf") ned till Asterabad. Ehuru kazarerna 737–861
måste erlägga en årlig tribut till de muhammedanske
herskarna s. om Kaspiska hafvet, uppnådde deras rike
dock under denna tid sin största betydenhet. Köpmän
från Konstantinopel, Armenien och Bagdad besökte i
stort antal dess hufvudstad, Itil (i Volgas delta),
och östromerske kejsaren Theofilos lade så stor
vigt på handelsförbindelsen med kazarerna, att han
till dennas skydd hjelpte dem att vid Don uppföra
ett stenfäste, Sar-kel (834). Kazarerna voro ett i
religiöst afseende fördragsamt folk. Särskildt mottogo
de vänligt de från Konstantinopel fördrifna judarna,
hvilka tillförde dem en ny fond af handelsduglighet
samt förmådde sjelfva dynastien att antaga judendomen
(omkr. 740). Knappt hade emellertid, med 800-talets
början, muhammedanernas makt börjat sjunka, förrän
en allvarsam fara hotade kazarerna från norr genom
ryska rikets uppkomst (862). Redan storfursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
