Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kauffmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studier vid universitetet, men öfvergick till måleriet
och vardt lärjunge af Piloty. Sedan har han utbildat
sig genom resor i Italien. Hans taflor berömmas
för glänsande teknik och slående detaljer, men äro
i stället svaga till innehållet: Ludvig XI (1869),
Mozarts sista stunder (1874) m. fl. – 3. Friedrich K.,
den föregåendes kusin, tysk målare, f. i Arolsen 1822,
utbildade sig i farbroderns atelier i München från
1839 till 1845, då han reste till Italien. Efter
återkomsten målade han, ehuru utan framgång, Abel
funnen död af sina föräldrar samt Karl den stores
kröning (för Maximilianeum). Sedan kallades han
till Hannover som hofmålare och utförde der en
mängd furstliga personers porträtt, hvilka väckt
uppseende för likhet och elegant utförande. Bland
hans porträtt märktes ett af farbrodern, Wilhelm
von K., vid verldsutställningen i Paris 1855. –
4. Friedrich August K., den föregåendes son, målare,
f. i Hannover 1850, utbildade sig i München och har
målat både goda porträtt, i hvilka han anses följa
Hans Holbein som förebild, och lyckade genrebilder,
t. ex. Majdagen (inköpt för museum i Dresden).
C. R. N.
Kaulbars, von, svensk adlig ätt, hvars stamfader
var en från Pommern bördig Johan K., som var
hofmästare hos riksmarsken J. De la Gardie och
slutligen ryttmästare vid Lifregementet samt adlades
1653. Dennes sonson, Johan Fredrik v. K. (se nedan
K. 1) upphöjdes 1751 i friherrligt stånd. Ätten utgick
på svärdssidan 1874.
1. Kaulbars, Johan Fredrik von, friherre, militär,
föddes d. 9 April 1689 i Tyskland, der hans
fader var öfverste i kejserlig österrikisk tjenst.
Vid 15 års ålder gick K. i holstein-gottorpsk
tjenst, kämpade sedan i Nederländerna under
prins Eugène och hertigen af Marlborough
samt inträdde 1714 i svensk krigstjenst. Såsom
generaladjutant af flygeln åtföljde han 1718
Karl XII under fälttåget i Norge, utmärkte
sig d. 27 Nov. (g. st.) vid fortet Gyldenlöves
stormning och var, enligt Gezelius, den förste,
som vid olyckstillfället d. 30 Nov. märkte, att
konungen blifvit skjuten. 1749 blef K. landshöfding
och öfverkommendant i Göteborg, upphöjdes 1751 i
friherrligt stånd och erhöll 1762 generals värdighet.
Död i Göteborg d. 16 Dec. 1762.
2. Kaulbars, Lars Fredrik von, friherre, militär, den
föregåendes son, född d. 11 Jan. 1734, deltog såsom
ung officer med beröm i pommerska kriget (1757–62)
och var 1772 öfverstelöjtnant vid det i Malmö förlagda
Enkedrottningens regemente, då han af Hellichius
invigdes i Tolls revolutionsplan samt lofvade
att i händelse af behof lemna sitt understöd.
Efter revolutionen utnämndes K. till öfverste
i armén. 1781 förordnades han till vice
landshöfding i Kalmar län och utnämndes 1782 till
generalmajor. När Gustaf III 1789, under ryska
kriget, framryckte mot Fredrikshamn, förde K.
befälet öfver en observationskår, som skulle betäcka
konungens venstra flygel. Han öfvergick Kymmene
elf vid Verelä, men stötte vid Kaipiais på den ryske
generalen Denisov och nödgades vända om
(d. 18 Juli), hvarvid han mot order och utan att
förstöra bron vid Verelä (han endast svängde den)
fortsatte reträtten ända till Anjala. Konungen,
hvars ställning derigenom blef ganska betänklig,
fråntog honom genast befälet, och K. dömdes af en
generalkrigsrätt att arkebuseras. Gustaf III blef
dock snart öfvertygad om att K:s handlingssätt endast
orsakats af brist på fattning, och domen mildrades
1790 derhän att K. förlorade tjensten, men fick
behålla lönen. Död i Linköping d. 15 Juli 1815.
Kaunitz, Wenzel Anton, furst von K., österrikisk
statsman, föddes d. 2 Febr. 1711, den 6:te i ordningen
af 16 syskon. Han tillhörde först det andliga ståndet,
men kastade sig sedan på juridiska studier och blef
1735 medlem af rikshofrätten i Wien. Efter att hafva
varit anställd som sändebud vid sardinska hofvet
(1742–44) och befullmäktigad minister vid den
österrikiska regeringen i Nederländerna (1744–46)
utsågs han till Österrikes ombud vid fredskongressen
i Aachen (1748), derhän grundlade sitt rykte som
skicklig diplomat, och utnämndes s. å. till verklig
konferens- och statsminister. Såsom sändebud vid
franska hofvet 1750–52 firade han den triumfen
att lägga grunden till ett förbund mellan de gamla
fienderna Österrike och Frankrike. Maria Teresia
visade honom sin erkänsla genom att 1753 utnämna
honom till sin hof- och statskansler. I nära 40
år stod K. i spetsen för Österrikes regering. På
de inre angelägenheterna utöfvade han ett mäktigt
inflytande och öfver de utrikes ärendena var han
allrådande. K., som var förtrogen med och älskade
diplomatiens smygvägar, dolde sin stora förmåga under
en sybarits yta och en naturlig indolens, hvilken
ofta förmådde honom att låta andra personer sätta i
verket de djerfva planer han uttänkt. Hufvudmålet för
hans politik var att hämma den preussiska monarkiens
tillväxt i makt, och han trodde sig kunna vinna
det genom förbund med Frankrike och Ryssland. Den
stora koalitionen mot Fredrik II 1756 var K:s verk,
men afsigten med densamma uppnåddes icke. Österrike
fick dock senare ersättning för Schlesien i Galizien,
Bukovina och Innviertel. Marie Antoinettes giftermål
med Ludvig XVI var också K:s verk. Han var en
anhängare af den moderna upplysningen samt gynnade
konster och vetenskaper. Den 19 Aug. 1792 erhöll han
på förnyad begäran afsked från sina ämbeten. K., som
1764 upphöjts till riksfurste, afled d. 27 Juni 1794.
G. E. A.
Kaup, Johann Jakob, tysk zoolog, f. 1803, d. 1873
såsom professor och inspektor för naturaliekabinettet
i Darmstadt, uttalade 1829 i afhandlingen Skizze
zur entwickelungsgeschichte der europäischen
thierwelt teorier, som liknade dem, hvilka Darwin
sedermera framställde, men betraktade dem senare såsom
ungdomsmisstag och lemnade dem intet inflytande på
systematiken i sitt stora verk Das thierreich
in seinen hauptformen (1837). Utom detta och
arbetet Classification der säugethiere und vögel
(1844) utgaf K. vigtiga paleontologiska skrifter,
såsom Description d’ossements fossiles de mammifères
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
