Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Katalys - Katamenier - Katanäs - Kataplasma - Katapleit - Katapult - Katarakt - Katarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det närmaste med Mitscherlichs "kontaktverkan". Till
de katalytiska fenomenen höra t. ex. vätets och syrets
förening till vatten vid närvaro af platinasvamp,
vätesuperoxidens sönderdelning af nickel- och
koboltoxid i vatten och syre, jäsningsfenomenen och
fermentverkningarna. Katalyserna kunna förklaras
dels såsom vanliga kemiska förlopp, under hvilka ett
af de reagerande ämnena återbildas, dels äfven såsom
verkningar af termiska fenomen. – 2. Med. K. eller
katalytisk verkan kallades af Remak i Berlin en af
honom på 1850-talet upptäckt ny verkan på organiska
väfnader af den elektriska, företrädesvis den
konstanta, strömmen. Denna verkan, hvarigenom den
konstanta strömmen förmår att minska svullnader och
exsudat, hejda inflammationer m. m., torde vara en
komplex af flere olikartade förändringar, t. ex. en
utvidgning af blod- och lymfkärl, frigörelse af
blod- och lymfceller, som råkat i stockning,
uppsugande af exsudat genom uppväckande af en
saftström i det inre af väfnaderna och slutligen
en elektrolytisk-kemisk omsättning i väfnaderna,
i förening med en elektrodynamisk transport af
vätskor. 1. P. T. C. 2. F. B.
Katamenier (af Grek. katamenios, månatlig),
månadsrening. Se Menstruation.
Katanäs, fornnordisk benämning på nordöstra delen
af Skotland (nuv. Caithness), af Pentlandsfjärden
(Pentland firth) skild från Orken-öarna.
Kataplasma (Grek.; omslag, plåster). Se Gröt.
Katapleit, miner., ett i norska zirkonsyeniten
vid Brevik förekommande gulbrunt, bladigt och
vattenhaltigt silikat af zirkonjord och natron. Det
har sitt namn af Grek. kata, bredvid, och pleion,
mera, med afseende derpå att katapleiten ledsagas af
en mängd mineral. P. T. C.
Katapult (Lat. catapulta), artill., en
kastmaskin. Se Kanon, sp. 172.
Katarakt (Grek. katarrhaktes,
vattenfall). 1. Vattenfall, särskildt ett stort,
hvilket imponerar genom sin vattenmassa samt,
i olikhet med fors och kaskad (se d. o.), störtar
sig rakt ned i djupet utför en lodrät klippvägg utan
afsatser. För Nilens katarakter har uttrycket blifvit
stående (ehuru visserligen dessa mer hafva karakteren
af forsar). – 2. Med., den vetenskapliga benämningen
på grå starr. Se Starr.
Katarer (af Grek. katharos, ren) kallade sig
anhängarna af en mot slutet af 10:de årh. på
Balkan-halfön uppkommen och derifrån öfver den
vesterländska kyrkan utgående religiös rörelse. Den
framställde åtskilliga mot den kyrkliga ortodoxien
stridande lärosatser, motsatte sig påfvemakten,
fördömde den i verldslighet hänsjunkna hierarkien
och sökte återbringa det kristna samfundslifvet
till dess äldre, enklare former. Rörelsens egentliga
ursprung kan icke med säkerhet angifvas. Af samtida
motståndare kallades dess adepter manikéer, och ur
manikeismen hafva de fleste nyare kyrkohistoriske
författare med anledning af de äldsta katarernas
dualistiska grundåskådning velat förklara deras
framträdande. Andra forskare hafva, måhända med bättre
skäl, härledt den katariska heresien
ur de på gnostisk-marcionitisk grund uppvuxna läror,
som kännetecknade paulicianernas i 8:de årh. från
Armenien till Tracien öfverflyttade sekt. Huru som
hälst, i Bulgarien hade katarerna, likasom de med
dem på det närmaste beslägtade bogomilerna,
sin utgångspunkt. Öfver Adriatiska hafvets kustland
togo deras predikanter sin väg in i den vesterländska
kristenhetens mäktigaste stater och vunno, särskildt
bland de lägre folkklasserna, villiga öron, så att
i 12:te årh. talrika katariska församlingar funnos
uti Italien, Frankrike och Tyskland (hufvudsakligen
Rhenlanden) samt ända upp i Flandern. Uti Italien
blef patarini (af Pataria, en usel stadsdel i
Milano) katarernas vanligaste benämning. I Frankrike
påträffades de under flere namn, såsom popelicans
(paulicianer?) och tisserands (väfvare, emedan
i synnerhet väfvarenas klass befordrade den nya
rörelsen). Namnet bulgarer, som man med tanke på
rörelsens ursprungliga hemland äfven tillade dem,
fick – sannolikt genom korsfarares berättelser
om vissa företeelser i orienten – en förhatlig
bibetydelse såsom innebärande en antydan om svåra
förvillelser i sedligt afseende (jfr Bougre), till
hvilka katarerna sades göra sig skyldiga under sina
nattliga sammankomster. – En enda sekt med gemensam,
allmänt inom henne erkänd lärobyggnad utgjorde
katarerna icke. I vesterlandet fick det mystiska,
spekulativa elementet i deras religionsform öfver
hufvud stå tillbaka för omtanken om en i katarisk anda
inrättad lefnadsordning, hvaremot den ursprungliga
katariska föreställningen om en god och en ond
gudamakt tydligare bibehöll sig i östern. Från denna
grundföreställning samt från uppfattningen af materien
såsom den onde gudens verk ledde sig katarerna till
flere egendomliga, till en del redan af äldre sekter
framställda lärosatser samt till stränga asketiska
lefnadsregler. Så var det ett katariskt påstående att
Frälsaren under sitt jordiska lif uppträdt endast i en
skenkropp. Största delen af Gamla testamentet äfvensom
vattendopet, nattvarden, helgonens dyrkan, mässor
o. d. förkastades. Jordiska egodelar borde försakas
och animalisk föda undvikas. Man borde afhålla sig
från edgång; likaså från äktenskap, emedan genom en
menniskas födelse en ny själ bragtes i materiens våld,
lössliten från den bättre delen af menniskan, hennes i
den gode gudens himmel lefvande ande (genius). Fullt
delaktige och bundne af dessa läror och föreskrifter
voro likväl endast de s. k. "fullkomlige" (perfecti),
hvilka i motsats till den stora massan af "troende"
(credentes) erhållit andens dop (consolamentum)
och derigenom kraft att hålla sig obesmittade af allt
jordiskt. – Ehuru bekämpande den påfliga hierarkien,
började katarerna efter hand sjelfva känna behof af
en kyrklig organisation, och en sådan stadgade sig
i synnerhet i Bosnien och närgränsande land, der de
katariska lärorna allmänt omfattades af både furstar
och folk. Äfven uti Italien och Frankrike lemnade
höge herrar katarerna sitt beskydd: i Lombardiet
understödde dem den ghibellinska politiken; i Provence
och Languedoc, der de under namnet albigenser
(se d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
