Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karolina (Karoline, dansk prinsessa) - Karolina Henrietta Kristiana, landtgrefvinna af Hessen-Darmstadt - Karolina (Carolina), biljardt. Se Carambole - Karolina-anden l. Brudanden, Anas sponsa, zool. - Karolina-jasmin. Se Gelsemium - Karolina-perikitten. Se Papegojor - Karolinenthal, fordom förstad till Prag, numera sjelfständig kommun - Karolinerna kallas en af öfver 40 enskilda ögrupper bestående arkipelag i Stora oceanen - Karolinger kallas den andra konungaätten i det frankiska riket - Karolinger. 1. Italienska karolinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enka 1863 och dog, barnlös, d. 31 Mars 1881.
E. Ebg.
Karolina Henrietta Kristiana, landtgrefvinna af
Hessen-Darmstadt, född d. 9 Mars 1721, dotter af
hertig Kristian III af Zweibrücken-Birkenfeld,
förmäldes 1741 med arfprinsen Ludvig af
Hessen-Darmstadt och utöfvade, sedan hennes gemål
1768 blifvit landtgrefve, ett berömvärdt inflytande
på regeringen. Hon stod i nära vänskapsförhållande
till Fredrik II af Preussen samt egnade konster och
vetenskaper en kraftig uppmuntran. Göthe, Wieland,
Herder m. fl. voro ofta gäster vid hennes hof. Död
d. 30 Mars 1774.
Karolina (Carolina), biljardt. Se
Carambole.
Karolina-anden l. Brudanden, Anas sponsa,
zool., hör till andslägtet inom familjen egentliga
andfoglar bland simfoglarna och förekommer talrikt i
Nord-Amerikas förenta stater. Hennes fjäderdrägt är
präktigt glänsande. Hufvudet är mörkare och ljusare
grönt, med två smala, hvita ränder på hvardera sidan
och (hos hannen) en stor tofs, bakhalsen kastanjebrun,
skulderfjädrarna, hand- och stjertpennorna grönt
purpurblå, med sammetssvart glans, ryggen svartgrön,
halsens framsida och buken hvita, bröstet
kastanjebrunt, med hvita fläckar, kroppssidorna gulgrå, med
svart vattring, och undre stjerttäckarna bruna; honans
färger äro oansenligare. Längden utgör 45 cm. Med
brudandens praktfulla drägt stå hennes hållning
och behagliga väsende i full öfverensstämmelse;
hennes rörelser äro lättare och vackrare än de flesta
andra änders. Vid fångenskap vänjer hon sig hastigare
än någon af sina samslägtingar, låter snart locka
sig, lär sig att flyga ut och in samt fortplantar
sig under lämpliga förhållanden regelbundet. Fogeln
sitter gerna och utan svårighet i träd samt häckar i
trädhål, särskildt de af kejsarespetten uthuggna,
någon gång äfven i bergsklyftor. Enär brudandens
kött är synnerligen välsmakande, förföljes hon
ifrigt. På hennes förvandlande till husdjur synes
man ännu icke hafva tänkt i Amerika; det lider dock
icke något tvifvel, att hon skulle särdeles väl lämpa
sig derför. Såsom parkfågel förtjenar hon företrädet
framför sina samslägtingar, enär hon öfverträffar dem
i skönhet och i fångenskapen fortplantar sig lättare
än de andra. C. R. S.
Karolina-jasmin [sjasmin]. Se Gelsemium.
Karolina-perikitten. Se Papegojor.
Karolinenthal (Tsjech. Karlin), fordom förstad
till Prag, numera sjelfständig kommun, belägen
ö. om Prag, mellan Moldau och Zizka-berget. 17,250
innev. (1880). Fabriker för tillverkning af maskiner
och jernvägsmateriel.
Karolinerna kallas en af öfver 40 enskilda
ö-grupper bestående arkipelag i Stora oceanen,
utbredd öfver 5 bredd- och 26 längdgrader, mellan
Ladronerna l. Marianerna i n. och Nya Guinea i
s. Den vestligaste ön är Ngoli l. Matelotas (137° 33’
ö. lgd fr. Greenw.) och den östligaste Kusaie (163°
6’ ö. lgd). Några, bl. a. spaniorerna, hvilka göra
anspråk på alla dessa öar, räkna till dem äfven de
vesterut, nära
Filippinerna belägna Palau- l. Pelew-öarna
(se d. o.) äfvensom de längre mot ö. liggande
Marshall- och Gilbert-öarna, hvilka de då
kalla de östra K., i motsats till de egentliga
K. l. Central-K. Arkipelagen består af omkr. 500 till
största delen låga korall-öar, hvilkas sammanlagda
areal uppgår till närmare 700 qvkm. Endast 4 öar,
tillika de största, äro höga, bergiga, af vulkanisk
natur, ehuru omgifna af korallref. Dessa äro: 1. Jap
(Eap l. Uap), upptäckt 1625, med en areal af 207
qvkm. och 2750 innev.; 2. Ruck (Truck l. Hogolu),
som upptäcktes 1824 af fransmannen Duperrey och
består af flere af ett korallref omgifna öar med
tillsammans 132 qvkm. och 5,000 innev.; 3. Ponapi
(Ascension), en ända till 870 m. hög basaltklippa,
som genom förvittringsprocess blifvit fruktbar, har
en areal af 340 qvkm. och omkr. 2,000 innev., samt
4. Kusaie (Ualan l. Strong island), upptäckt 1804
af amerikanen Crozer, 110 qvkm. stor, en öfver 600
m. hög, vacker, skogbevuxen ö, med goda hamnar och
en amerikansk missionsstation, men endast omkr. 400
innev. Antalet innevånare på hela arkipelagen
uppskattas, kanske för högt, till 15,000. De tillhöra
den malajisk-polynesiska rasen, äro starkt byggda,
fredliga och skickliga i förfärdigandet af hvarjehanda
husgerådssaker samt stå under ett antal höfdingar,
af hvilka några åter som konungar herska öfver flere
öar. De första K. upptäcktes 1525 af portugisen
Diego da Rocha. Den spanske amiralen Franc. Lazeano
upptäckte 1686 Faraulep-gruppen, som han till sin
konungs, Karl II:s, ära kallade Karolina, ett namn,
som sedan öfverflyttades på hela arkipelagen. De
fleste af öarna upptäcktes och undersöktes närmare
först i 19:de årh., i synnerhet 1827–28 af ryske
kaptenen Lütke.
Karolinger kallas den andra konungaätten i det
frankiska riket, hvilken med Pipin den lille år 752
besteg tronen och efterträdde merovingerna. Dess
äldste, historiskt kände stamfader var Arnulf,
biskop af Metz 614–625 (628?), död omkr. 640. Dennes
son Ansegisl, "domesticus", var gift med Begga,
en dotter till Pipin af Landen, "major domus"
(rikshofmästare) i Austrasien och död 639. Ansegisls
och Beggas son var Pipin af Héristal (d. 714), som
genom sin oäkta son Karl Martel (d. 741) var farfar
till Pipin den lille. Vid sin död, 768, efterträddes
den sistnämnde i konungadömet af sina båda söner
Karl den store och Karlman. Karlman dog redan 771,
hvarefter hela riket förenades under Karl den store,
och efter denne väldige herskares latinska namn,
Carolus, fick hela ätten sitt namn. Karl efterträddes
år 814 af sin son Ludvig den fromme (d. 840), som
efterlemnade tre söner, Lothar, Ludvig den tyske och
Karl den skallige, hvilka genom fördraget i Verdun
843 delade riket sins emellan och blefvo stamfäder
för trenne särskilda grenar af ätten, nämligen:
1. Italienska karolinger, härstammande från den
ofvannämnde Lothar I (d. 855), hvilken vid delningen
i Verdun erhöll Italien, hvarmed kejsarekronan
förenades, och det s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
