Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karavan - Karavankerna - Karavan-seraj - Karaveller - Karbad - Karbas - Karbenning - Karbin - Karbolsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbindelse med Marokko i vester och Kina i öster. De äldsta
karavanvägarnas uppdagande bildar i våra dagar en
intressant sida af den historiska forskningen, och
ännu i vår tid ega karavanerna i Asien och Afrika
en stor, om också småningom aftagande betydelse
för verldshandeln. Jfr Andree, "Geographie des
welthandels" (1869–72). – Karavaner kallades också
förr malteserriddarnas sjöfärder mot de otrogna. H. A.
Karavankerna (Caruanca), en gren af de Juliska
alperna, en kal kalkstenskedja, som sträcker sig på
gränsen mellan Kärnten och Krain mellan floderna Drava
och Save. Högsta toppen är Grintovc, 2,559 m.
Karavan-seraj (Pers. karvan seraj, karavanhus; se
Karavan) l. oftare chan ("hus") kallas i Orienten de
för alla tillgängliga byggnader, som äro bestämda att
gifva skydd åt resande. Vid de allmänna stråkvägarna
och i de små byarna består en karavan-seraj, som
alltid är belägen vid en källa eller har en särskild
vattenledning, af en eller flere öppna hallar af
sten, med hvälfdt tak, utan fönster och dörrar
samt utan annat golf än marken, der såväl djur
som menniskor finna tak öfver hufvudet, men också
ingenting mer. Tillräckligt ljus erhålles genom de
stora öppningarna mellan de pelare, af hvilka en
eller flere hallar bildas. Till dessa hallar ansluta
sig vanligen några små, cellika rum med stengolf och
dörr, men oftast utan fönster. I allmänhet äro dessa
herbergen upptagna endast af de resande, som komma och
gå; men understundom händer det, att en kafévärd slår
sig ned der för någon tid (naturligtvis utan hyra)
med sina enkla husgeråd, några stolar och mattor
af halm för att mot en ringa afgift förskaffa den
resande kaffets och tobakens njutningar. Uppbyggandet
af dylika offentliga herbergen anses för en särdeles
förtjenstfull handling; många kalifer och sultaner
hafva förvärfvat sig ett namn hos efterverlden
genom storartade och mången gång arkitektoniskt
stilfulla byggnader af detta slag, hvilka ännu i
dag bestå och bära deras namn. I alla handelsstäder
i Orienten finnas äfven "chaner", ofta af betydande
omfång och vanligtvis byggda i fyrkant, med arkader
kring en öppen, med brunn försedd gård, samt med en
mängd större och mindre rum i två våningar med ingång
från pelargångarna kring gården. Dessa herbergen,
för hvilkas begagnande bestämda afgifter erläggas,
stå under uppsigt af en af myndigheterna tillsatt
portvakt och motsvara den vesterländska grosshandelns
magasin, lagerrum och kontor. I de största städerna,
såsom Konstantinopel, Smyrna, Damaskus, Kairo, Aleppo
m. fl., finnas flere sådana byggnader, hvilka då
enligt regeln äro bestämda för hvar sitt särskilda
slag af varor och handel. H. A.
Karaveller (Sp. carabela) namn på de fartyg,
som af Columbus användes på hans upptäcktsresa
till Amerika. – Äfven i Norden funnos i början
af 16:de årh. ett slags krigsfartyg, som kallades
karaveller. Dessa sistnämnda hade en rad kanonportar
uppe vid relingen, voro försedda med uppbyggnader både
för och akter samt hade fyra master och bogspröt. På
de tre aktersta masterna fördes latinsegel och på
främsta masten två råsegel. På bogsprötet fördes ej segel.
J. G. B.
Karbad, bad i badkar. Dessa kar hafva vanligen
en aflång form och äro af trä, marmor eller metall
(koppar, zink eller emaljeradt jern). I kar serveras
såväl helbad, då hela kroppen, utom hufvudet,
är nedsänkt under vattnet (när de förlängas i
timmar, kallas de prolongerade bad), som halfbad,
då man sitter i badet, hvars vatten räcker den
badande endast öfver midjan. Se vidare Bad.
F. B.
Karbas (af slaviskt ursprung; K. karbatj, piska af
hopflätade läderremmar, använd till straffångars
tuktande), rotting eller ris att aga barn med.
Karbenning, socken i Vestmanlands län, Gamla
Norbergs bergslag. Arealen 13,990 har. 1,810
innev. (1882). K. utgör ett konsistorielt pastorat
af 3:dje kl., Vesterås stift, Vester-Fernebo kontrakt.
Karbin (Fr. carabine). Se Eldhandvapen b).
Karbolsyra (Acidum carbolicum), med. farmak.,
är den allmännast använda benämningen på nutidens
otvifvelaktigt vigtigaste antiseptiska medel, hvilket
äfven bär namnen Fenylsyra (Acidum phenylicum),
Fenylalkohol och Fenol (se d. o.). Svenska farmakopén
upptager dels rå, dels renad karbolsyra. Den förra
är en brunaktig eller rödbrun vätska, som är mer
eller mindre genomskinlig, luktar genomträngande,
likt stenkolstjära, och är löslig i omkr. 100 delar
vatten samt till största delen löslig i kokhet
natronlut. Renad karbolsyra bildar en kristallinisk
massa, luktande likt stenkolstjära, färglös
eller dragande åt ljusrödt, hvilken löses i 25–70
delar vatten samt lättare i sprit, eter, glycerin
eller feta oljor. – Karbolsyran i 5 proc. lösning
koagulerar ägghvita, ur hvilken den kan med vatten
bortsköljas. Karbolsyran ingår således icke någon
kemisk förening med ägghvitan; hon endast tager till
sig vatten ur ägghvitan och åstadkommer derigenom
koaguleringen. Genom karbolsyrans omedelbara inverkan
förorsakas flerfaldiga förändringar i organismens
väfnader och celler, hvilka förändringar äro olika
alltefter lösningens koncentration och äfven i
någon mån efter lösningsmedlets beskaffenhet. Så
t. ex. tillintetgöras de sjukdomsväckande
egenskaperna hos friskt var först genom en 5
proc. lösning af karbolsyra; svagare lösningar uträtta
i detta hänseende föga eller intet. Var, som öfvergått
i förruttnelse, fordrar ännu starkare lösning än 5
proc. för att oskadliggöras. – Karbolsyran förmår
hindra uppkomsten af jäsningsprocesser, såväl
af organisk som kemisk natur, samt kan afbryta
eller hämma fortgången af dylika processer. På
samma sätt verkar karbolsyran fördröjande på
förruttnelse, och detta icke uteslutande derigenom att
förruttnelsebakterierna dödas, enär det är visadt,
att förruttnelse kan pågå äfven efter bakteriernas
tillintetgörande. Förruttnelsebakterierna dödas
nämligen redan af 0,5 proc. karbolsyra, men
förruttnelse af ägghviteämnen fortgår äfven efter
tillsättande af 1 proc. karbolsyra; först genom 2
proc. upphäfves densamma. Karbolsyran förmår icke att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
