Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamtsjatka l. Kamtjatka - Kamtsjatka-råttan - Kamull - Kamus (El-kamus) - Kamysjin - Kamäxing - Kan - Kana - Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och faller ut i Berings haf. Dess dal bildar
den fruktbaraste och tätast befolkade delen af
halfön. Klimatet är till följd af halföns stora
utsträckning i n. och s. (från 61° till 51°
n. br.) olika, men i allmänhet mycket kallare
än under samma breddgrad i Europa. Januari månads
medeltemperatur är vid södra änden af halfön - 7° C.,
vid Petropavlovsk - 8° C. och i n. - 21° C. Vestra
kusten är om vintern betydligt kallare än den
östra. Om sommaren är väderleken mycket ostadig,
med ofta inträffande dimmor och regn. Inne i landet
är sommarvärmen ganska hög. Vegetationen är på grund
af den stora fuktigheten anmärkningsvärdt yppig,
särskildt på mark af vulkaniskt ursprung. Gräset
når 1,5 m. höjd och kan slås tre gånger på
sommaren. Täta skogar af gran, cembratall,
lärkträd och al intaga stora sträckor. Äfven björk
(dvärgbjörk) finnes. Vildren, svarta björnar och
vargar förekomma i skogarna. Befolkningen är mycket
gles (1870: 5,846). Med undantag af ett fåtal ryssar
i Petropavlovsk och Tigilsk består den i n. af
korjaker och i s. af kamtsjadaler (omkr. 2,000),
hvilka sjelfva kalla sig itelmer. De sistnämnde, till
utseende och språk liknande tsjuktsjer och ainoer,
äro småväxta, hafva långt, glänsande, svart hår,
stort hufvud, rundt, platt ansigte, små, djupt
liggande ögon, breda skuldror och korta ben samt lefva
hufvudsakligen af fisk, örter, bär och rötter. Jagt
och fiske äro deras förnämsta sysselsättningar;
den långhåriga, varglika hunden, hvilken användes
som dragare, är deras enda husdjur. Största delen
af befolkningen är hednisk. – Ryssarna grundade de
första kolonierna på K. 1696 och anlade 1731 fästet
Tigilsk, på vestra kusten. 1855 förenades K. med
den ryska Kustprovinsen, i hvilken det utgör en
krets. Lokalförvaltningens säte är Petropavlovsk,
på östra kusten.
Kamtsjatka-råttan. Se Sorkslägtet.
Kamull, raktrådig, långhårig ull, som utkammad
nyttjas till förfärdigande af glatta ylletyg, hos
hvilka trådarna ligga bara och fällt synliga på ytan,
såsom merino, tibet, yllemusslin, bombasin, atlas
etc. Af långa, hårda engelska eller australiska
ullsorter, af alpaka och af mohair tillverkas
hårdt kamullsgarn (kamgarn), som nyttjas till de
s. k. lystertygen: orleans, lasting, möbeldamast,
plys o. s. v. Jfr Kardull och Ull.
Kamus, riktigare El-kamus (Arab.; "Oceanen"),
en berömd arabisk ordbok af Firusabadi (d. 1414),
hvilket arbetes värde betydligt öfverskattats, har,
jämte Sihah el-lúra (Språkriktigheten) af Djauhari
(d. 1107), varit förnämsta källan för den arabiska
lexikografien i Europa (jfr Golius och Freytag,
G. W. F.). De bästa och största inhemska arabiska
ordböckerna äro emellertid de ännu ej utgifna
Lisan-el-árab (Arabernas språk) af Djemal-ed-din
El-chasredji (d. 1310) och, framför alla,
Tadj-el-arus (Brudens krona) af Múrtada Es-sebidi
(d. i slutet af 1700-talet), hvilka arbeten ligga till
grund för Lane’s stora, ännu under utgifning varande
arabisk-engelska lexikon. Kamus har utgifvits 1818
(i Kalkutta), 1848 (i Bombaj)
och, i turkisk öfvers., den s. k. "Turkiska
K." (1814–17; 2:dra uppl. 1855, i Konstantinopel).
H. A.
Kamysjin, stad i ryska guvernem. Saratov, på högra
stranden af Volga. Omkr. 18,000 innev. Handel med
trävaror, tjära, fisk, talg och trädgårdsprodukter,
särskildt meloner. – Staden hette förr Dmitrievsk och
fick sitt nuvarande namn 1780, då den blef hufvudort
i en krets.
Kamäxing. Se Hundäxing.
Kan. 1. "Furste", tatarisk herskaretitel, hvilken
från Djingis-kans tid bars af sjelfständige
mongoliska och turkiska höfdingar. Numera är denna
titel så allmän, att i många asiatiska land hvarje
guvernör, höfding eller storman kallas kan. – Kakan
("kanernas kan"), titel, som bars af de mongoliske
herskarna. – Ilkan. Se d. o. – Kanat, furstendöme,
furste-värdighet. – 2. K. l. Khan (Chan),
offentligt herberge för resande i Orienten. Se
Karavanseraj.
Kana, ort i nedre Galileen, bekant genom "bröllopet
i K." (Joh. 2), då Kristus förvandlade vatten till
vin, och såsom Jesu lärjunge Natanaels hem (Joh. 21:
2). Ruiner på en kulle ett tiotal km. n. om Nasaret
kallas enligt Robinson Kana el-Djelil och äro
sannolikt lemningar af det forna K.
Kanaan (Hebr.; "insänkning", "lågland"), i forntiden
namn på den del af sydvestra Syrien, som är belägen
mellan floden Jordan i ö. och Medelhafvet i v. samt i
n. begränsas af de syriska bergen och i s. af Arabiska
öcknen. Namnet, som väl ursprungligen gällde endast
den djupt under hafsytan liggande Jordandalen och den
låga Medelhafskusten, utsträcktes småningom äfven till
de mellanliggande bergpartierna. Till K. får således,
strängt taget, icke räknas de af Israels barn besatta
områdena öster om Jordan; deremot måste dit hänföras
Feniciens kuststräcka, ehuru denna aldrig vardt
eröfrad af israeliterna. Efter ett annat, längre i
s. boende, kustfolk, filistéerna, nämndes hela landet
äfven Philistaea eller Palestina samt med afseende på
det åt Abraham gifna löftet (1 Mos. 12: 7) och Israels
historiska mission "det förlofvade landet", "det
heliga landet". Före eröfringen under Josua beboddes
det af kanaaniterna, hvilka dock icke voro landets
ur-innevånare. Ättlingar af landets äldre bebyggare,
ett resligt och skräckinjagande slägte, lefde på Moses
tid i gränstrakterna ("Enaks barn". 4 Mos. 13: 29, 34)
samt omtalas äfven sedermera under namnet refaim
(storvuxna, jättar). Kanaaniterna härstamma, enligt
folktaflan i 1 Mos. 10, från Hams son Kanaan. Folkets
språk, hvilket fullkomligt öfverensstämmer med
hebréernas, talar dock afgjordt för ett semitiskt
ursprung. Kanaaniterna voro splittrade i en mängd
stammar, af hvilka hufvudsakligen följande kommo
i närmare beröring med israeliterna: hetéer,
jebuséer, girgaséer, hivvéer och amoriter. Folkets
motståndskraft bröts visserligen genom Josuas segrar,
men det kan icke anses fullständigt kufvadt förr
än under David och Salomo. Äfven efter denna tid
qvarlefde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
