Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalender. 1. Astron. - Kalender. 2. En skrift innehållande, i tabellarisk form, en sammanställning af uppgifter rörande kalendern i ofvan angifna betydelse - Kalender. 3. För att göra kalendrarna mera begärliga för allmänheten företogo sig utgifvarna redan ganska tidigt att deri införa nöjsamma eller nyttiga uppsatser - Kalendertecken kallas vissa tecken, som vanligen förekomma i almanacker och kalendrar - Kalergis, Demetrios - Kalervo, Kalervoinen, Finsk mytol., variantnamn till Kaleva - Kalesch, fyrhjuligt, lätt, framtill vanligen öppet åkdon - Kaleva, Finsk mytol., en af de äldsta personligheterna i fornfinnarnas myter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indelades året i 12 månader om 30 dagar hvardera,
nämligen: Vendémiaire, Brumaire, Frimaire, Nivôse,
Pluviôse, Ventôse, Germinal, Floréal, Prairial,
Messidor, Thermidor, Fructidor. Hvar månad indelades
i 3 "dekader" (tiotal), och vid årets slut tillades
5 eller (hvart fjerde år) 6 skottdagar ("jours
complémentaires"). Denna kalender, hvilken infördes
i Frankrike genom edikt af d. 5 Okt. 1793, hade till
epok d. 22 Sept. 1792 och fortfor att vara officielt
gällande till d. 1 Jan. 1806, då den aflystes genom
ett påbud af d. 9 Sept. 1805.
2. En skrift innehållande, i tabellarisk form,
en sammanställning af uppgifter rörande kalendern i
ofvan angifna betydelse. Kalendern kan vara affattad
så, att den gäller för ett obegränsadt antal år
(beständig kalender, kalendarium perpetuum) eller
för ett bestämdt antal år eller – såsom vanligen
är fallet – för ett enda år. I detta sistnämnda
fall sammanfaller kalender i sak med almanack,
så att ingen bestämd gräns mellan dessa båda
termer kan uppdragas. Så bära t. ex. flere
af 1600-talets svenska almanacker, i det vanliga
sedes-formatet, titeln "calendarium eller almanack",
och f. n. utgifvas en "fick-kalender" och en
"fick-almanack", hvilka skilja sig från hvarandra
nästan blott till formatet. – En förteckning öfver
svenska kalendrar finnes utgifven af G. E. Klemming
och G. Eneström i "Sveriges kalendariska literatur"
(1878–79).
3. För att göra kalendrarna mera begärliga för
allmänheten företogo sig utgifvarna redan ganska
tidigt att deri införa nöjsamma eller nyttiga
uppsatser; och detta bruk utvecklades småningom så
långt, att i flere kalendrar dessa uppsatser kommo
att bilda det väsentliga innehållet och sjelfva
kalendariet nedsjönk till ett mera oväsentligt
bihang (se t. ex. Sveriges statskalender
och våra vanliga julkalendrar "Svea",
"Nornan" o. s. v.). Derför bibehölls också
namnet kalender, äfven sedan kalendariet helt och
hållet blifvit borttaget, och ordet har derigenom
erhållit ytterligare en betydelse, nämligen en
skrift, innehållande en samling uppsatser eller
uppgifter af allmän eller speciel natur.
Så har man t. ex. poetiska kalendrar (såsom
V. von Brauns, E. Sehlstedts m. fl.), innehållande
poem och noveller; adelskalendrar, med genealogiska
uppgifter rörande adliga familjer; länskalendrar, med
statistiska uppgifter och personalnotiser för de olika
länen; riksdagskalendrar, med uppgifter af intresse
för riksdagsmän; adresskalendrar, med alfabetisk
förteckning öfver innevånarna i en viss stad eller
inom ett visst område och deras bostäder; o. s. v.
G. E.
Kalendertecken kallas vissa tecken, som vanligen
förekomma i almanacker och kalendrar, t. ex. tecken
för de olika planeterna och för månens faser,
djurkretsens tecken o. s. v. G. E.
Kalergis, Demetrios, grekisk statsman, född på
ön Kreta 1803, visade stor tapperhet i frihetskriget
(1821–29), hvarunder en kula krossade hans ena ben
och turkarna afskuro hans ena öra, och befordrades
1832 till öfverstelöjtant. Men misstänkt att stå
i rysk sold (K. hade
fått sin uppfostran i Petersburg), troddes han hafva
någon andel i de oroligheter, som utbröto vid konung
Ottos ankomst (1833), och någon tid hölls han häktad
till följd af ett försök att genom uppror befria den
häktade Kolokotroni. 1843 fick han befälet öfver en
kavalleridivision i Athen och trädde i spetsen för den
oblodiga revolution, som d. 15 Sept. s. å. utbröt
i Athen med anledning af den bajersk-grekiska
kamarillans sidoinflytande på regeringen och
som hade till följd, att en ny statsförfattning
infördes. K. utnämndes till general och konungens
adjutant. Han ådrog sig emellertid allmänt hat och
måste 1845 begifva sig utomlands samt återvände
först 1848 till Grekland. Då hans försök att å nyo
tillställa en revolution misslyckades, bosatte han sig
i Paris, 1853. På vestmakternas begäran utnämndes han
1854 under Krimkriget till krigsminister, men måste
1855 utträda ur ministèren. 1861 öfvertog K. grekiska
sändebuds-posten i Paris. Död i Athen 1867.
Kalervo, Kalervoinen, Finsk mytol., variantnamn
till Kaleva, begagnas i de finska fornsångerna
mest då, när Kullervos far afses, och nyttjas
i Kalevala uteslutande i Kullervo-sångerna.
O. G.
Kalesch (Fr. calèche, Tsjech. kolesa, af slaviskt
ursprung. Jfr R. kolesó, hjul), fyrhjuligt, lätt,
framtill vanligen öppet åkdon.
Kaleva, Finsk mytol., en af de äldsta personligheterna
i fornfinnarnas myter samt stamfader till
kalevalahjeltarna och hela kalevala-folket. Endast
dunkla notiser finnas bevarade om honom. Om den
ursprungliga betydelsen af hans namn hafva flere
gissningar framstälts. Donner har tvifvelsutan rätt
angifvit ordet K:s härledning från ord-roten kal,
som betecknar "dåna", "bullra", men tillika "glänsa",
"blänka". K. skulle då ursprungligen hafva varit ett
epitet åt den dundrande och blixtrande himlaguden samt
ega en något vidsträcktare betydelse än "Jumala", som
dock blifvit den allmänna gudabenämningen. – Kaleva är
någon gång benämning på landet Kalevala. När i runorna
någon person eller sak angifves höra till Kaleva eller
Kalevala, betecknas dermed ofta blott något mycket
framstående. – Kalevan puu är det himmelshöga träd,
som i 2:dra sången af Kalevala kallas Jumalas träd,
och om hvilket berättas den äfven hos flere andra
Europas och Asiens folk förekommande myten att
det växte upp till himmelen så högt, att sol och
måne undanskymdes och allt vantrifdes på jorden. Ur
vattnet uppsteg då på Väinämöinens bön en liten man,
Tursas, som plötsligt förvandlades till en jätte och
fällde trädet (eken). På detta sätt allegoriserades
de sig på hvarandra upptornande molnen, som
utbreda sig och småningom betäcka hela himmelen
samt åter skingras af hafvets vindar. Men äfven
Väinämöinen, Ilmarinen, Lemminkäinen, Kullervo och
Vipunen benämnas i fornsångerna antingen Kaleva eller
Kalevas söner. Så kallas Orions bälte (Kalevan miekka,
"K:s svärd") äfven Väinämöinens lie. – Kalevatar
(sammandraget af Kalevan tytär, "K:s dotter" eller
"Kalevala dotter") betecknar bland andra Ilmarinens
moder, Lokka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
