Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalamata, hufvudstad i grekiska nomarkien Messenien - Kalamis, grekisk bildhuggare af den gammalattiska skolan - Kalamitet, skada, olycka, landsplåga, allmän nöd - Kalander, tyg-pressnings- och tyg-glättningsmaskin. Jfr Appretur - Kalanderlärkan, Melanocorypha calandra, zool. - Kalandrering. Se Appretur - Kalandsbröder, ett i 13:de årh. bildadt religiöst brödraskap - Kalanen. Se Enhydra - Kalanos, indisk gymnosofist - Kalarasch, kretsstad i Rumanien vid Bortsja - Kalau, Abraham. Se Calovius - Kalaureia (Lat. Calauria), nu Poros, en ö med derpå belägen stad af samma namn i Saronska hafsviken nära östra kusten af det grekiska landskapet Argolis - Kalb, Johann von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domstol. 7,609 innev. (1879). Odling af sydfrukter
och tobak jämte silkesafvel och skeppsfart. Staden
är belägen på samma ställe som det gamla Ferai
l. Farai. Under 13:de årh. var K. en stark fästning,
som efter Peloponnesos’ eröfring af frankerna kom
i Villehardouins ego och sedan i turkarnas. 1685
eröfrades det af venezianerna, men återlemnades
jämte det öfriga Peloponnesos till turkarna
genom freden i Passarovitz (1718). År 1821 var
K. en af de första städer, som grepo till vapen
för friheten, och såg inom sina murar den första
grekiska nationalförsamlingen. Under krigets lopp
förstördes det nästan helt och hållet af Ibrahim
pascha, 1825, men har sedan å nyo repat sig.
S. A. L.
Kalamis, grekisk bildhuggare af den gammal-attiska
skolan, var den förnämste mästaren under den
öfvergångstid, som i Athen föregick den stora
blomstringsperioden. Redan 468 f. Kr. hade han ett
betydande rykte, och i sina ämnen var han mångsidigare
än någon af de äldre mästarna, ty han bildade ej blott
gudagestalter, utan äfven heroiska framställningar
samt var i synnerhet berömd för sina hästar och
i allmänhet för sina djurbilder. Derjämte var han
skicklig i alla arter af teknik, såsom marmorarbete,
brons- och guldelfenben-plastik, förstod sig äfven
på kolossalframställningar och var en skicklig
ciselör i silfver. Djurbilder lyckades honom bättre
än menniskofigurer, hvilka blefvo stränga i uttryck
och tafatta i rörelse; dock förmådde han inlägga ett
visst behag i qvinnogestalten. Af ett bland hans
verk, Hermes med gumsen på axlarna (Krioforos),
finnes en efterbildning i Wiltonhouse i England. I
Vatikanen förvaras en gammaldags marmorstod af
en sörjande qvinna, vanligen kallad Penelope,
hvilken brukar tillskrifvas honom eller åtminstone
anses påminna om hans stil och uppfattning.
C. R. N.
Kalamitet (Lat. calamitas), skada, olycka, landsplåga,
allmän nöd.
Kalander (Fr. calandre, af Lat. cylindrus, vals),
tyg-pressnings- och tyg-glättningsmaskin. Jfr
Appretur.
Kalanderlärkan, Melanocorypha calandra,
zool., hör till familjen lärkor (Alaudidae) och
tättingarnas ordning inom foglarnas klass. Hon är
ofvan gulbrunaktig, med isabellgula fjäderkanter,
rostgulaktig på hakan, strupen och bröstet, hvit på
öfriga undre delar, isabellbrun på örontrakten,
svart på halsens sidor samt brunsvart, med
ljusare kanter, på ving- och stjertpennorna,
af hvilka senare de yttersta äro hvita. Kroppen
är undersätsig, näbben stor och tjock, vingarna
breda och stjerten nästan tvär. Kroppslängden
stiger till 21 cm. Kalanderlärkan är hemma i Europas
Medelhafsland, nordvestra Afrika och Turkistan. Till
lefnadssättet liknar hon vår sånglärka, men går
mycket rak och rör sig i luften med långsammare
vingslag. Hennes sång är vacker och öfverträffar
alla andra lärkors. Derför skattas hon också högt
och fångas flitigt i Spanien; men hon sjunger så
hårdt, att hon ej blir rätt behaglig i fångenskap.
C. R. S.
Kalandrering. Se Appretur.
Kalandsbröder (Lat. fratres calendarii, af
calendae, första dagen i månaden), ett i 13:de
årh. bildadt religiöst brödraskap. Liksom flertalet
sådana hade det ursprungligen till uppgift att
genom andaktsöfningar och goda verk främja sina
medlemmars andliga väl. Särskildt sörjde samfundet
för att aflidna förbundsbröder erhöllo en högtidlig
begrafning och ett nödigt antal själamässor (således i
viss mån motsvarande nutidens begrafningskassor). På
första dagen af hvarje månad samlades bröderna till
rådplägning öfver sina gemensamma angelägenheter
(deraf namnet), hvarefter en gemensam måltid
intogs. Brödraskapet, som tyckes hafva uppstått i
Sachsen, utbredde sig öfver Tyskland, Nederländerna
och Frankrike samt förvärfvade sig med tiden
betydliga penningetillgångar. I sammanhang dermed
urartade månadssammanträdena till glada gillen, och
"kalendera" blef snart liktydigt med att omåttligt
öfverlemna sig åt bordets och glasets nöjen. Följden
deraf blef att efter reformationen brödraskapet
upphäfdes, först i de protestantiska, sedan ock
i de katolska landen. Dess fonder anslogos till
andra ändamål. Emellertid bibehöllo sig enstaka
lemningar af samfundet ända in på 1800-talet.
P. F.
Kalanen. Se Enhydra.
Kalanos, indisk gymnosofist, följde vid 83 års ålder
Alexander den store på dennes återtåg från Indien. Då
han fruktade årens börda, förbrände han sig sjelf
i hela den macedonska härens åsyn, sannolikt
i Susa. K. lär hafva förutsagt Alexanders tre
månader derefter inträffade död (323 f. Kr.). Enligt
Plutarchos var hans egentliga namn Sfinas. K. är
hufvudpersonen i en dikt i dialogform af Paludan
Müller.
Kalarasch (Rum. Kalarasi), kretsstad i Rumanien
vid Bortsja, en af Donaus armar, midt emot
Silistria. Omkr. 4,000 innev. Under Krimkriget
gjorde turkarna d. 4 Mars 1854 ett försök att
bemäktiga sig ryssarnas befästa ställning vid K.,
men tillbakaslogos.
Kalau, Abraham. Se Calovius.
Kalaureia (Lat. Calauria), nu Poros, en ö med
derpå belägen stad af samma namn i Saronska
hafsviken nära östra kusten af det grekiska
landskapet Argolis. K. egde fordom ett frejdadt
Poseidonstempel, hvilket gällde såsom fristad
(asyl) och bildade medelpunkten i en amfiktyoni (se
Amfiktyoner) af sju kringliggande sjöstater, bland
dem Athen. Till detta tempel flydde Demosthenes
undan sina macedonske förföljare och gaf sig
der sjelf döden genom gift (322 f. Kr.), då ej ens
helgedomen skyddade honom mot Antipaters utskickade.
A. M. A.
Kalb, Johann von, baron, amerikansk general,
född 1721 i Hüttendorf vid Erlangen, trädde 1743
i fransk krigstjenst samt deltog i österrikiska
tronföljdskriget (1740–48) och sjuåriga kriget
(1756–63), under hvilket han 1761 befordrades till
brigadgeneral. 1767–68 företog han på uppdrag af
Choiseul en resa genom de engelska besittningarna i
Nord-Amerika för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
