Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalabalik kallas den bekanta strid, som Karl XII i Bender hade att utstå - Kalabar (Calabar) kallas efter tvänne af sina floder en kuststräcka i Öfre Guinea - Kalabarbönor, Semina calabar, farmak. med., fröna af Physostigma venenosum Balf. - Kalabarin. Se Kalabarbönor - Kalabass-pumpan, Flask-kurbitsen, Lagenaria vulgaris Ser., bot. - Kalabass-trädet. Se Crescentia - Kalabres-hatt, bredskyggig, toppig filthatt - Kalabrien var i forntiden namnet på den sydöstra halfön i södra Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af turkar och tatarer d. 1 Febr. 1713. Se Bender.
H. A.
Kalabar (Calabar) kallas efter tvänne af sina
floder en kuststräcka i Öfre Guinea, mellan Nigers
hufvudmynning Nun och Kamerun-berget. Den är
sumpig och osund samt bebodd af den vilda, ännu
liksom landet sjelf föga kända negerstammen Ibu
(se d. o.). Kusten är genomskuren af flere floder
med breda mynningar. Närmast ö. om Nun följa de till
Nigermynningarna hörande Brass, San Bartholomeo,
Nya Kalabar och Bonny, derefter den breda, djupt
i landet inträngande, örika mynningen till Gamla
Kalabar l. Akpa-Efik, i sitt öfre lopp af européerna
kallad Cross river. På ömse sidor om viken ligger
landet Qva, från kusten upp till de 1,500 m. höga
Qva-bergen. Längre mot ö. utmynna Rumbi (af
spaniorerna kallad Rio del Rey) och Madenga, på
hvars östra strand Kamerun-berget uppstiger.
Kalabarbönor, Semina calabar (Ph. Su. ed. VII),
farmak. med., fröna af Physostigma venenosum
Balf., en klättrande buske, hörande till
nat. fam. Leguminosae Juss. (Papilionaceae L.),
kl. Diadelphia L., hvilken i sitt hemland, de sumpiga
delta-landen af Niger och Gamla Kalabarfloden,
således i Afrikas hetaste trakt, når en längd af
15–16 m. Rankans utseende liknar våra störbönors,
men slägtet Physostigma utmärkes deraf att stiftet
bakom märket är utveckladt till ett bredt, plattadt
bihang, hvilket gifvit anledning till namnet (af
Grek. fysa, blåsa, och stigma, märke). Denna ranka
odlas numera i Brasilien och Indien. Frukten af
Physostigma är en balja af omkr. 17–18 cm. längd,
som dock vanligen innehåller blott 2 eller 3 frön af
omkr. 3 cm. längd och något mindre än 2 cm. bredd
samt inemot 1,5 cm. tjocklek. Omkretsen är aflång
eller otydligt njurformig, i det den ena kanten är rak
eller svagt inböjd och den andra starkt bågböjd. Denna
sistnämnda är försedd med en knappt 3 mm. bred fåra
med upphöjda kanter, hvilka äro rödbruna eller ljusare
bruna än bönans yta för öfrigt, som har en mörkt
chokoladbrun färg. Fårans botten är matt svartaktig,
fint skrynklig. De konvexa sidoytorna af bönan äro
finknottrigt ojämna, med matt glans. Ett tvärsnitt
visar ett hårdt, rödbrunt fröskal och två hvita,
tjocka, fasta hjertblad, hvilka mellan sig innesluta
en luftfylld håla. Denna lufthåla förorsakar,
att den oskadade, hela bönan flyter på vattnet,
hvaremot den sönderskurna bönan genast sjunker. Det
är hjertbladen som innehålla kalabarbönans giftiga
ämnen, alkaloiderna fysostigmin och eserin; smaken
är emellertid obetydlig, snarlik vanliga bönors,
och lukt saknas. Men om bönorna kokas, eller om
man gör en tinktur på dem med sprit och afdunstar
denna, så utvecklas en lukt, som erinrar om spanska
flugor. Ur denna drog hafva framstälts 3 alkaloider:
de nämnda fysostigmin och eserin samt sedermera
kalabarin. Fysostigminet är en amorf massa, med
stark alkalisk reaktion, löslig i mycket vatten och
i syror. Dess kemiska formel är C30 H21 N3 O4, med
smältpunkten vid + 45°. Eserinet bildar färglösa,
romboidiska taflor
af bitter smak och smälter vid + 90°. Kalabarinet
är nästan olösligt i eter och har en verkan,
som står nära strykninets. – Genom alkaloiderna
är kalabarbönan ett narkotiskt gift, som verkar
sammandragande på pupillen och är i detta hänseende en
kraftig, bestämd antagonist till atropin och dermed
beslägtade alkaloider. Fysostigminet och eserinet
verka äfven på ögonens ciliarmuskel, så att en svaghet
i ackomodationsförmågan kan för en tid genom dem
hjelpas. Det är således inom ögonsjukdomars behandling
som kalabarbönans beståndsdelar funnit användning. –
På sista tiden har extrakt af kalabarbönan med
framgång användts under senare stadier af bukhinne-
("måg"-) inflammation. – I det tropiska vestra
Afrika är det ett bruk bland negerstammarna att en
person, som är misstänkt för trolldom, måste undergå
ett ordalie- eller Guds-doms-prof genom att intaga
något vegetabiliskt gift. För detta ändamål nyttjas
kalabarbönan, som, om äkta böna fortares, dödar
den, som undergår profvet. Endast höfdingarna och
prestmännen få handhafva och odla denna böna. Genom
deras gunst kan en falsk, oskadlig böna erhållas,
och den misstänkte Guds-doms-profvaren blir räddad.
O. T. S.
Kalabarin. Se Kalabarbönor.
Kalabass-pumpan, Flask-kurbitsen, Lagenaria vulgaris
Ser., bot., ursprungligen vild och odlad i Ostindien,
hör till nat. fam. Cucurbitaceae Juss., kl. Monoecia
L. Denna pumpa odlas numera i de flesta tropiska
land hufvudsakligen för de stora frukternas fasta,
hårda skal, hvilka allmänt användas såsom flaskor
eller skålar till förvaring af mjölk och andra
drycker. Fröna voro förr officinella under namnet
Semina Cucurbitae och hörde till de s. k. Semina
quattuor frigida majora, till hvilka för öfrigt hörde
frön af melon, gurka och vattenmelon. De innehålla
olja och växtslem samt nyttjades till beredande af en
simmig dryck, som gafs mot lidanden i urin-vägarna.
O. T. S.
Kalabass-trädet. Se Crescentia.
Kalabres-hatt, bredskyggig, toppig filthatt af samma
modell som den herdarna i Kalabrien nyttja.
Kalabrien (Lat. och Ital. Calabria) var i forntiden
namnet på den sydöstra halfön i södra Italien,
hvilken äfven kallades Japygia och Messapia (nu
prov. Lecce). Under medeltiden öfverflyttades genom
bysantinerna namnet K. på det forna Bruttium och
betecknar sedan dess den sydvestliga halfön i nedre
Italien mellan Tyrrhenska hafvet, Messina-sundet
och Joniska hafvet. K., som utgör ett af de 16
italienska landskapen (compartimenti), har en areal
af 15,048 qvkm. och hade 1881 1,257,883 innev. Landet
genomskäres i hela sin längd af Apenninerna, hvilka
stundom nå en höjd af mer än 2,000 m. Bergen äro
dock sällan nakna, utan merendels ända till topparna
bevuxna med präktiga skogar af barrträd samt ek,
bok och kastanjer. Sedan äldsta tid har landet varit
skådeplats för fruktansvärda jordbäfningar; en af de
mest ödeläggande var den, som hemsökte det i Febr. och
Mars 1783 och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
