Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaffe, tekn., bot., farmak., betecknar dels fröna, "bönorna", af kaffeträdet (se d. o.), dels den af dessa frön beredda drycken - Kaffebusken. Se Kaffeträdet - Kaffeböna. Se Böna, Kaffe, Kaffegarfsyra, Kaffein, Kaffeträdet - Kaffeförbud. Se Kaffe, sp. 1574 - Kaffegarfsyra, kem. - Kaffehus (Fr. café), offentlig lokal för utskänkning och förtäring af kaffe - Kaffein l. koffein (coffeina), kem., en i kaffe, te, maté, guarana m. m. förekommande organisk bas, C8H10N4O2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att lifva hjernan och nervsystemet samt sålunda hela
organismen. Intet förmår så som en kopp godt kaffe
höja sjunkna krafter. Dertill kommer den icke mindre
vigtiga egenskapen hos kaffeinet att det gör den genom
ständigt arbete pågående förbrukningen af kroppens
beståndsdelar långsammare. Kaffet blir sålunda ett
besparingsmedel eller indirekt ett näringsmedel,
emedan tillsammans med kaffe icke så mycken annan
föda behöfves, som om kaffe icke begagnas. I dessa
märkliga verkningar understödjes kaffe af en vid
dess röstning bildad kropp, som benämnes assamar
(se d. o.). – Kaffe kan genom missbruk blifva
skadligt. Att dricka kaffe mer än två gånger om
dagen torde icke vara nyttigt. Allra skadligast för
magens slemhinna är det allmänna bruket att dricka
kaffet brännhett, ty derigenom framkallas de smärtor
under bröstet (kardialgi), som äro så vanliga hos dem,
hvilka missbruka kaffe. (Alla slags heta drycker kunna
för öfrigt orsaka sådan kardialgi.) Kaffets skadliga
verkningar hafva ofta blifvit öfverdrifna. Nervretliga
och för hjertklappning benägna personer böra
hälst afhålla sig från kaffe. Inom medicinen har
kaffe i det hela ringa användning. Starkt, "svart"
kaffe (d. v. s. kaffe utan tillsats af mjölk och
socker) är ett kraftigt motgift mot opium, morfin
och dylika narkotiska gifter. Om den förgiftade
ej längre kan svälja, bör det gifvas i form af
lavemang. – Om kaffets röstning och kokning se
Ch. E. Hagdahl: "Kokkonsten som vetenskap och konst"
etc. (1878-79). O. T. S.
Kaffebusken. Se Kaffeträdet.
Kaffeböna. Se Böna, Kaffe, Kaffegarfsyra, Kaffein,
Kaffeträdet.
Kaffeförbud. Se Kaffe, sp. 1574.
Kaffegarfsyra, kem., erhålles ur kaffebuskens
frön och blad, ur kainka-rot, ur maté och ur en
s. k. falsk kinabark (China cuprea). Hon bildar
en spröd massa (C15 H18 O8), som ger ett hvitt
pulver med svagt sur och något sammandragande
smak; hon är lättlöslig i vatten och alkohol,
men knappast löslig i eter. Lösningarna färgas
mörkgröna af jernklorid. Genom kokning med
kalilut och öfvermättning med svafvelsyra omsattes
kaffegarfsyran till kaffesyra (C9 H8 O4), som
kristalliserar i halmgula, glänsande prismer med
starkt sur reaktion. Jernklorid färgar kaffesyran
intensivt gräsgrön. O. T. S.
Kaffehus (Fr. café) offentlig lokal för utskänkning
och förtäring af kaffe. Kaffehusen leda, liksom
kaffet sjelf, sina anor från Österlandet. De första
kaffehusen i Europa upprättades i Konstantinopel,
1554. Imamerna, som till sin förargelse funno, att
"maktabir infan" (kunskapens skolor), såsom de kallade
kaffehusen, drogo folk, medan moskéerna stodo tomma,
lyckades (senare hälften af 1500-talet) utverka
förbud mot kaffedrickandet, men endast för en tid. I
senare hälften af 1600-talet stängdes kaffehusen
åter för några år, emedan de befunnos vara tillhåll
för politiskt missnöjda personer. 1652 inrättade
greken Pasqua Rossie det första kaffehuset i London,
hvilket påstås vara detsamma som det ännu befintliga
"Virginia coffeehouse". I Wien öppnades det första
kaffehuset 1683, i Berlin 1721, och 1669 anlade en
armenier det första kaffehuset i Paris; detta var
dock blott ett krypin. Icke förrän 1724 öppnades det
första ordentliga kaffehuset i Paris, af sicilianen
François Procope, hvilket efter honom benämndes "Café
Procope", besöktes af Voltaire, Rousseau, Fontenelle
m. fl. ryktbarheter och egt bestånd ända in till våra
dagar. Samtidigt dermed hade Stockholm redan kaffehus,
och stadens första, 1728 utgifna, adresskalender
nämner femton förnämligare sådana, utom "flere, som
uthängiande schiltar kunna anvisa". Till kaffehuset
hörde tidigt servering af te och läskedrycker,
tidningsläsning och politiserande, senare tillkom
äfven utskänkning af öl och spirituosa, såsom framgår
af K. Gyllenborgs komedi, "Svenska sprätthöken"
(1737). En sådan utsträckning af kaffehusens
utskänkningsrätt torde dock ej varit fullt laglig
eller vanlig förrän under tiden för kaffeförbudet
1766-69, då "kaffeskänkssocieteten" fick tillstånd
att i stället för tillredning af den förbjudna drycken
destillera bränvin och andra likörer samt sälja dem
jämte tevatten, dricka o. d. Sin största betydelse
för det politiska lifvet och affärslifvet erhöllo
kaffehusen i England, der de voro föregångare till de
i senare tider så vigtiga klubbarna, och der "hvarje
trakt i staden hade sitt kaffehus och hvarje kaffehus
sin särskilda politiker, som hörde till detsamma och
var liksom språkröret för den gata, der han bodde". De
ryktbaraste bland Londons kaffehus under 1600-talet
voro: "Den gamle mannen" vid Themsen, befolkadt af en
kruserlig hop af pomaderade herrar, der det snusades,
men ej röktes; kaffehuset vid S:t James Street, whigs’
hufvudqvarter, hvarifrån Swift utsände sina bref till
Stella, samt "Bill’s kaffehus" vid Coventgarden, besökt
hufvudsakligen af literatörer, der J. Dryden hade
sitt stamhåll. – I Nederländerna spelade kaffehusen
– det första öppnades i Amsterdam 1606 –, alltid i
förening med likörkammare, äfvenledes en stor rol,
som de behållit tills dato. De besöktes af en mera
blandad publik, och koffijhuis är nu i allmänhet
namnet på sjömanskrogarna. Äfven i Sverige antoge
kaffehusen, från senare delen af 1700-talet, alltmera
karakteren af krog, och sjelfva namnet kaffehus
undveks i bättre sällskap, emedan det ansågs beteckna
tillhåll för grofhet och liderlighet. – Jfr Kaffe.
Kaffein l. koffein (coffeina), kem., en i kaffe, te,
maté, guarana m. m. (se Kaffe, sp. 1573) förekommande
organisk bas, C8 H10 N4 O2, upptäckt 1820 samtidigt
af Runge samt Pelletier och Caventou. Kaffebönor
innehålla 0,5-1 proc. kaffein, kaffeblad (torkade)
1,26 proc., te 1-3 proc., paraguay-te 1,2 proc. och
guarana 1,5 proc. Kaffeinet bildar snöhvita, långa,
silkesglänsande nålar, som lätt lösas i hett vatten,
svårt i kallt, och vid försigtig upphettning kunna
sublimeras. Det påskyndar hjertverksamheten och
förorsakar i större doser sömnlöshet, darrning och
konvulsioner. Kattor och kaniner dödas af kaffein
inom 1/2 till 2 timmar efter en dos af 0,4-0,5 gr.
P. T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
