- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1567-1568

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kacic-Miosic, Andrija - Kackerlackor l. Bobbor, zool. - Kaczkowski, Sigismund - Kadapa. Se Cuddapah - Kadariter kallades anhängarna af en af de äldsta muhammedanska sekterna - Kadaver (Lat. cadaver), i allmänhet död djurkropp, as - Kade, Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvartannat professor i filosofi och teologi. Senare
under lång tid påflig legat i Dalmatien, Bosnien
och Herzegovina, egnade sig K. åt studiet af sitt
folks historia och folkminnen och samlade under
sina resor historiska urkunder, visor, sagor o. d. I
sin diktsamling Razgovor ugodni naroda slovinskoga
(Det slaviska folkets tröst, 1756) har han i
folkvisans form bearbetat den serbiska historien från
uräldsta intill nyare tider. Den nationelt-folkliga
stilen har jämte innehållet gjort dessa dikter,
"visboken", kända och i hög grad omtyckta af
folket, och samlingen har fått en mängd upplagor
(senast 1875). K. tillhör den dalmatisk-ragusinska
gruppen inom den serbisk-kroatiska literaturen,
men bildar öfvergången från denna till den nyare,
national-serbiska literaturen. Frukter af K:s
tidigare studier äro hans Elementa peripatetica juxta
mentem subtilissimi doctoris Joannis Duns Scoti
samt
en biblisk historia. Lll.

Kackerlackor (T. kakerlaken) l. Bobbor, zool.,
ett gemensamt namn för en familj, Blattidae,
af de egentliga rätvingarna (Orthoptera) bland
insekterna. Kackerlackorna hafva platt, aflångt oval,
brunaktig kropp, med långa mångledade antenner,
taggbesatta skenben och starka springfötter med
femledade tarser. Hufvudet är betäckt af den
stora främre sköldlika delen af mellankroppen
(prothorax). Framvingarna äro stora läderartade
täckvingar, hvilkas kanter ligga den ena öfver
den andra. Hos honorna (af en del arter hos
båda könen) kunna dock såväl dessa täckvingar
som äfven de hinnaktiga bakvingarna alldeles
saknas. Bakkroppen är försedd med två, sällan fyra,
ledade analbihang. Kackerlackorna äro nattliga djur,
hvilka under dagen dölja sig i springor och mörka
vrår. De lefva af såväl vegetabiliska som djuriska
ämnen, hälst fasta sådana. Många arter hafva med
handelsvaror införts från sina ursprungliga hemland
till alla land på jorden och uppträda i massor i
magasin, bagerier, kök och boningsrum samt förorsaka
skada och obehag. De trifvas och förökas bäst i
varmare lokaler, der riklig tillgång på föda och
fuktighet finnes. De till tropiska land hörande
arterna äro synnerligen stora. Honorna bära sina
ägg, tills ungarna äro nästan färdiga att kläckas,
då äggen läggas omslutna af en kapsel. Hos den
vanliga kackerlackan, Periplaneta orientalis L.,
skall utvecklingens metamorfoser erfordra en tid
af fyra år. Deraf följer svårigheten att utrota
dessa obehagliga inhysingar, hvilka i synnerhet i
Europas sjöstäder äro ytterst allmänna i de flesta
hus. Särskildt torde man ega rätt att misstro
de personer, hvilka utgifva sig kunna fördrifva
kackerlackor. Ett kraftigt gift för kackerlackor är
borax, som pulveriserad strös i en sammanhängande
rad å golfvet utmed väggarna i det rum, der
kackerlackor finnas. Genom borax, längre tid använd,
kan dessa djurs antal med säkerhet högst betydligt
förminskas, om också fullständig utrotning torde vara
omöjlig. – Under slutet af 1870-talet blef pulvret af
P. orientalis L. med mycket lofordande användt såsom
ett starkt urindrifvande medel, hvilket uppgafs hafva
gynsam verkan i flere

former af "vattusot", mot utgjutningar i lungsäckarna,
hjertsäcken och bukhålan samt mot brigthska
njur-sjukdomen. Detta pulver är ett folkmedel i
Ryssland mot vattusot, och dess latinska drognamn,
Pulvis Taracanae, torde vara gjordt af denna
kackerlackas ursprungliga namn: Torraka. Detta
vidriga medel kom dock snart ur bruk bland läkare. –
En mindre art, Blatta germanica Fabr., som invandrat
till Europa från Kina (eller möjligen Amerika),
är äfven en besvärlig snyltgäst i bagerier. Hon
är lika glupsk som den stora kackerlackan, och
då hennes fullständiga utveckling kräfver endast
4 1/2 månad samt hvarje hona lägger många ägg,
så ökas densamma hastigt och kan åstadkomma stor
förödelse på födoämnen och dylikt. – I Sveriges
skogsmarker förekommer en liten kackerlacka, Blatta
lapponica
L., hvilken icke uppträder som skadedjur.
O. T. S.

Kaczkowski [katjkovski], Sigismund, polsk författare,
f. 1826 i kretsen Sanok i mellersta Galizien,
skådeplatsen för hans historiska romaner. K.,
som redan vid 19 års ålder slutat sina studier
i Lemberg, dömdes efter oroligheterna 1846 till
döden som folkuppviglare, men kom lös 1848 och
deltog i slavistkongressen i Prag s. å. Omvänd
genom revolutionsårens händelser, liksom så många
andra, blef han konservativ och tecknade från denna
ståndpunkt ställningar och förhållanden i Galizien
1846-48 i åtskilliga romaner: Cato (1851), Rozbitek
(Den skeppsbrutne; 1861) m. fl. Samtidigt skildrade
han i en annan följd historiska romaner – den sistas
titel är Grób Nieczui (Nieczujas graf; 1858) –
den polska republikens sista tider, med den polska
lågadelns lif och gerningar i förgrunden. Personer
och händelser liksom berättarens person sammanbinda
till ett helt de flesta af hans historiska romaner,
hvilkas innehåll visserligen trots författarens
bemödande blir föga tilltalande, men hvilkas glänsande
form ställer K. i främsta ledet bland den polska
romantikens afkomlingar efter 1848. Materialet till
dessa berättelser lemnade dels familjetraditioner,
dels Ossolinska institutets af K. genomforskade rika
handskriftssamlingar. Med 1861 kan hans skönliterära
alstring anses afslutad. K. grundade då i Lemberg
en konservativ tidning, men denna indrogs, och han
dömdes till fästning. Följande år benådad, flyttade
han till Wien och senare till Paris. K:s samlade
arbeten (ehuru ej alla) utgåfvos i Varsjav 1874-75
i 11 band. Lll.

Kadapa. Se Cuddapah.

Kadariter kallades anhängarna af en af de äldsta
muhammedanska sekterna. Kadariterna voro "Islams
fritänkare" och intogo en betydande ställning inom
de muhammedanska samhällena. De buro i en senare tid
vanligen namnet mutasiliter (se Islam).

Kadaver (Lat. cadäver), i allmänhet död djurkropp,
as; i inskränktare betydelse lik, bestämdt
för vetenskaplig undersökning ("dissektion") på
anatomisalar. G. v. D.

Kade, Otto, tysk musiker, f. i Dresden 1825, elev af
Otto och Schneider, grundade 1848 "Cäcilienverein"
för gammal kyrkomusik i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0790.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free