Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kabel. 1. Sjöv., groft, kabelslaget (se d. o.) tåg - Kabel. 2. Till elektriska ledningar för telegrafering under vatten användas kablar - Kabelgarn l. Garn, sjöv., ett slags grof hamptråd - Kabelgatt, sjöv., ett mindre, afstängdt rum på handelsfartyg, afsedt till förvaringsplats för tågvirke, block o. d. - Kabeljaouws, namn på ett politiskt parti i Holland. Se Hoeks - Kabeljo (Holl. kabeljaouw), egentligen holländsk benämning på större exemplar af torsken - Kabellarium, sjöv., en anordning för ankarets hemvindande - Kabellängd, sjöv., ett mått, som till sjös ofta brukas och utgör en lngd af omkr. 100 famnar - Kabelrotting. Se Rotting - Kabelslaget, sjöv., kallas sådant tågvirke, hvars "parter" gå medsols - Kabelstek, sjöv., sammanbindningssättet emellan tvänne kablar eller gröfre tåg. Se Stek - Kaberun, Canis simensis, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkrets, är det oftast afsedt för reserv-ankaret
och kallas då ankartåg, plikttåg eller blott tåg;
gammalt sådant nyttjas till större örlogsfartygs fasta
förtöjningar på värf etc. och får då namn af fastmakar
e. Kablar äro nästan uteslutande afsedda till fartygs
förhalning, förtöjning, bogsering o. d., emedan
det kabelslagna tågvirket är hårdare och derföre
tager mindre väta till sig än det tross-slagna. –
2. Till elektriska ledningar för telegrafering
under vatten användas kablar, som måste göras
mycket starka, emedan sådana ledningar äro utsatta
för tillfälliga skador, synnerligast på lifligt
trafikerade ställen, samt svåra att reparera. En
såvidt möjligt fullständig isolering från vattnet och
sjöbottnen är ock nödvändig. Telegrafkabelns kärna
utgöres af en metallisk ledare, vanligen bestående
af flere koppartrådar, virade om hvarandra. Omkring
denne ledare äro lagda flere lager guttaperka
eller kautsjuk, som i sin ordning omslutas af
något oledande ämne eller öfverspinnas med tjärad
hampa. För att stärka kabeln omgifver man den stundom
ytterst med ett flätverk af finare jerntrådar;
kustkablar, som äro mest utsatta för afslitning,
beklädas vanligen med ganska grof jerntråd på ytan.
1. R. N. 2. L. A. F.
Kabelgarn l. Garn, sjöv., ett slags grof hamptråd,
som, då flere sådana trådar sammantvinnas,
bildar dukten i tågvirket. Alla garn spinnas
till omkr. 1,000 fots (300 m.) längd; hvarje
sådant bör kunna bära i rundt tal 100 skalp. (42
kg.), innan det brister. Jfr Dukt, Garn.
R. N.
Kabelgatt, sjöv., ett mindre, afstängdt rum på
handelsfartyg, afsedt till förvaringsplats för
tågvirke, block o. d. Den af besättningen, som sköter
och har ansvaret för kabelgatt, kallas båtsman (af
Eng. boatswain) och anses vara förste man bland
besättningen i skansen. R. N.
Kabeljaouws [-jaus], namn på ett politiskt parti i
Holland. Se Hoeks.
Kabeljo (Holl. kabeljaouw), egentligen holländsk
benämning på större exemplar af torsken, brukas i
svenskan uteslutande såsom benämning på en fiskvara,
till hvars beredning nyttjas såväl torsk som långa
m. fl. arter af torsk-familjen. Sedan fisken blifvit
utvattnad, får den ligga i salt några dagar, hvarefter
den upptages, torkas lindrigt och pressas samt packas
i fjerdingar och utsändes i marknaden. Skilnaden
mellan kabeljo och efter bohuslänsk metod
beredd "klippfisk" är egentligen endast den
att kabeljon är mindre hårdt torkad (halftorr)
samt försändes nedpackad i fjerdingar, hvaremot
klippfisken torkas längre och ej packas i kärl.
R. L.
Kabellarium (af kabel, ankartåg), sjöv., en anordning
för ankarets hemvindande, som någon gång, ehuru
numera högst sällan, nyttjas på örlogsfartyg. I
st. f. att låta sjelfva ankarkettingen gå rund
gångspelet i den derför afsedda kransen lägger man
ett särskildt tåg (sjelfva "kabellariet) tre slag
omkring speldockorna; ena sladden (ändan) manas
derefter rund någon beting e. d., tills han möter
den andre, till hvilken han fästes genom "syning",
om ändarna ej på förhand äro hopsplitsade. Ankartåget
eller kettingen utsträckes långs kabellariet på samma
sida och fasthålles till detta medelst s. k. knipare
och sejsingar (små tåg). Derefter vindas i spelet,
så att kabellariet går rund, hvarvid nya sejsingar
påläggas, alltefter som mera tåg eller ketting
kommer inombords, och i samma mån borttagas
de aktre i tid, så att de ej komma i beknip vid
spelet. Det finnes äfven kabellarium af jernketting,
hvars länkar vid spelets kringvridning fastna på
utstående jerntaggar, hvilka sitta i en krans på
spelet. Kabellariet uppfanns af det skäl att det
grofva ankartåget var för oböjligt att kunna direkt
"läggas till spels". Men ehuru "barbattins-spelet"
m. fl. sedan den tiden kommit i bruk, händer dock,
att tagkabellariet någon gång är att föredraga,
såsom under svår sjögång, då spelet betydligt frestas
genom fartygets knyckar. Man kan äfven komma i behof
af detsamma, i fall spelkransen eller något dylikt
skulle komma i olag. Jfr Gångspel. R. N.
Kabellängd, sjöv., ett mått, som till sjös ofta brukas
och utgör en längd af omkr. 100 famnar. I sjökort
anses en nautisk mil innehålla 10 kabellängder,
hvarigenom en kabellängd rätteligen skulle vara
185,5 m. (omkr. 104 famnar). Afståndet mellan
fartyg i en eskader angifves oftast i detta mått.
R. N.
Kabelrotting. Se Rotting.
Kabelslaget, sjöv., kallas sådant tågvirke, hvars
"parter" gå medsols, när man från ändan betraktar
ett dylikt tåg; det tross-slagna godsets parter
gå i motsatt led. När kabelslaget tågvirke skall
tillverkas, sammansnos först de s. k. garnen,
som vanligtvis äro af hampa, till en dukt och tre
eller fyra dukter till en tross eller lina samt,
i motsatt led, trossarna eller linorna, hvilka nu
få namn af kardeler, till ett tåg, som, alltefter
svårlek och ändamål, kallas kabel, pertlina, jaglina
eller lodlina. Kabelslaget tågvirke är ej så starkt
och billigt som tross-slaget, hvarför det nyttjas
endast vid tillfällen, då det skall vara i beröring
med vattnet, emedan det genom sin hårda tvinning
blir mindre angripet af detta och således har större
varaktighet. På senare tid har dock det tross-slagna
godset börjat uttränga det kabelslagna. R. N.
Kabelstek, sjöv., sammanbindningssättet emellan tvänne
kablar eller gröfre tåg. Se Stek. R.N.
Kaberun, Canis simensis, zool., en till hundfamiljen,
rofdjurens ordning och däggdjurens klass hörande art,
är hemma i Abessinien, troligen äfven i en stor del af
det inre Afrika. Han är mycket smärt, med långdragen
nos, tämligen höga och spetsiga öron, långsträckt hals
och kropp samt höga ben och yfvig svans, som räcker
ned till hälarna. Djuret blir 1,3 m. långt och 40
till 45 cm. högt öfver bogarna; svansen når en längd
af 30 till 35 cm. Hufvudet, ryggen och sidorna äro
brunröda, bröstet och buken hvita samt svansen från
spetsen till något öfver midten svart. Kaberun dödar
och förtär företrädesvis boskapsdjur, särskildt får,
och förorsakar derigenom infödingarna stor skada;
i Kordofan fruktas han mycket som en svår fiende till
hjordarna. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
