Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 1549-1550 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaafjorden. 1. Arm af Lyngenfjorden, i Tromsö amt, Norge - Kaafjorden. 2. Arm af Altenfjorden, i Finmarkens amt, Norge - Kaag (Kag), sjöv., ett mindre, enmastadt holländskt fartyg - Kaalund (Kålund), Hans Vilhelm - Kaalund (Kålund), Peter Erasmus Kristian - Kaarta, landskap i det inre af Senegambien - Kaas, gammal dansk adlig ätt - Kaas. 1. Niels K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kaafjorden (Kåfjorden). 1. Arm af
Lyngenfjorden, i Tromsö amt, Norge. –
2. Arm af Altenfjorden, i Finmarkens amt,
Norge. Längst in ligger Kaafjordens kopparverk,
som anlades 1820 och tillhör ett engelskt bolag,
O. A. Ö.

Kaag (Kag), sjöv., ett mindre, enmastadt holländskt
fartyg, bygdt ungefär som en "smack", ehuru något



mindre än denna, försedt med ruff och, på sidorna, med
s. k. svärd, för att motverka afdriften. På masten,
som lutar något för-öfver, föras en stagfock och ett
storsegel med spri, hvilka båda segel äro rödmålade
för att bättre kunna motstå fukt och saltvatten. Som
ingen akterspegel finnes, går rodret ända upp till
relingen, öfver hvilken rorpinnen löper. Dessa fartyg,
som mest användas till fiske, förekomma förnämligast
i Vlieland och Texel. R. N.

Kaalund (Kålund), Hans Vilhelm, dansk skald, född i
Köpenhamn d. 23 Juni 1818, studerade bildhuggarekonst
under H. E. Freund och målning under J. G. Lund,
men egnade sig, sedan han väckt uppmärksamhet genom
några dikter med anledning af Thorvaldsens hemkomst
från Italien (1838), Fredrik VI:s död (1839) o. s. v.,
helt och hållet åt skaldekonsten. Hans första större
arbeten – Samlede digte (1840), Kong Haldan den
stärke (s. å.) och Valkyrien Göndul (1842) – voro
icke annat än återljud af Öhlenschlägers "nordiska"
poesi. Men efter hand utsände han dikter, som röjde en
ursprunglig, om än icke djup lyrisk begafning, hvars
grunddrag är en mild, frisk, på en gång känslofull och
glad uppfattning af mennisko- och naturlifvet. Mest
originel visade K. sig i sina Fabler og blandede digte
(1844) och Fabler for börn (s. å.), de sistnämnda
versifierade texter till bilder af djurmålaren
Lundbye. För sin utkomst måste han emellertid åtaga
sig en mängd praktiska värf, till följd hvaraf
han mera sällan framträdde som skald (såsom under
krigsåret 1848 samt då och då i den af honom och
J. Gerson utgifna "Månedsskrift for börn"). Men
under tiden mognade hans anlag, och hans estetiska
uppfattning klarnade, så att allmänheten, då han
(1858) utsände ett litet urval äldre och nyare dikter,
Et foraar, till fullo insåg, att han var en verklig
och egendomlig skald, som visserligen må räknas till
den föregående stora literaturperiodens epigoner,
men likväl pekar framåt mot ett nytt slags diktning
och en ny uppfattning af poesiens betydelse. 1860
blef K. lärare för straff-fångarna i det nya

cellfängelset vid Vridslöselille (mellan Köpenhamn och
Roskilde), och en ny period af tystnad inträdde,
afbruten endast af någon enstaka dikt (bl. a. under
striden 1863-64). 1875 öfverraskade han allmänheten
med ett vackert och ganska egendomligt, om än något
svagt drama, Fulvia (uppfördt, i omarbetad form,
1880), och 1877 utgaf han en liten efterskörd af
dikter, under titeln En eftervaar. I striden mellan
den gamla skolan och "realisterna" har K. intagit
ett slags mäklande ståndpunkt; men sjelfva stridens
väsende synes han icke förstå, och hans ord hafva
ej häller utöfvat någon särdeles stor verkan. 1881
tog K. afsked från sin lärarebefattning vid
ofvannämnda cellfängelse och bosatte sig i Köpenhamn.
C. R.

Kaalund (Kålund), Peter Erasmus Kristian, dansk
filolog, född på Låland 1844, blef student 1863,
magister i nordisk filologi 1869, genomreste
Island 1872-74, utnämndes 1877 till adjunkt vid
metropolitanskolan i Köpenhamn, blef 1879 filos.
doktor samt befordrades 1883 till bibliotekarie
vid den arnemagneanska handskriftssamlingen
och professor. Utom tidskriftsuppsatser –
särskildt Familielivet på Island (1870) och
Islands fortidslevninger (1882), båda i "Årb. for
nord. oldk. og hist." – har K. författat en såväl
på omfattande källstudier som på egna iakttagelser
hvilande skildring af Island: Bidrag til en
historisk-topografisk beskrivelse af Island
(1877-82), som, oaktadt sin anspråkslösa titel,
är ett verkligt hufvudarbete på sitt område.
C. R.

Kaarta, landskap i det inre af Senegambien, n. om
floden Senegal, bildar nordöstligaste delen af
senegambiska berglandet och har en till största delen
af mandingoer bestående befolkning, som torde uppgå
till 300,000 pers. Hufvudort är Nioro.

Kaas [kås], gammal dansk adlig ätt, som omtalas
redan i 13:de årh. En medlem af ätten, Jens Nielsen
K., deltog i undertecknandet af Kristofer II:s
handfästning (1320). – 1. Kiels K., statsman,
född 1534, kom 1549 till Köpenhamn, der han
uppfostrades i den lärde Niels Hemmingsens hus. 1554
reste han utrikes, blef student i Wittenberg (under
Melanchthon) och sedermera i Frankfurt och Louvain,
fick 1560 anställning i kansliet samt förestod
under det nordiska sjuårskriget (1563- 70) den
afdelning deraf, som förblef i Köpenhamn. K. deltog
1569 i fredsunderhandlingarna vid Ulfsbäck och året
derefter i det egentliga fredsslutet i Stettin samt
1572 i mötet vid Brömsebro. Redan 1571 öfvertog han
kanslersämbetet, men blef först 1573 utnämnd till
verklig kansler. Såsom sådan hade han en vigtig
del i biläggandet af de slesvigska länstvisterna,
i delningen efter Hans den äldres död (1580)
och i delningen med Hans den yngre (1582). Efter
Fredrik II:s död (1588) blef K. ordförande i
förmyndareregeringen för konung Kristian IV. K. var
sjelf lärd och en varm vän af vetenskaperna,
beskyddade särskildt Tyge Brahe och A. S. Vedel samt
föranstaltade om utgifvandet af en genomsedd upplaga
af "Jydske lov" (1590). För sitt rättsinne och sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>