Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judiska gudstjensten, sådan den i våra dagar firas - Judiska kalendern. Se Kalender - Judiska språket och literaturen. Se Hebreiska språket och literaturen samt Rabbinska språket och literaturen - Judit, hjeltinnan i den gammaltestamentliga apokryfiska Judits bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan Jesus betecknade såsom det yppersta bönordet
(Mark. 12: 29). Bönerna reciteras af kantorn, och
församlingen intonerar vid slutet af hvarje särskild
bön med: "Prisad vare Han!" och "Amen!" Sabbaten
firas på lördagen. Då alla sabbater och högtidsdagar
(äfven fastedagen för Jerusalems förstöring) börja med
den föregående aftonen, hålles redan på fredagsaftonen
sabbatsgudstjenst. Efter den vanliga eftermiddagsbönen
sjunges en sabbatspsalm, som åtföljes af aftonbönen
för sabbat. Vid alla sabbaters och högtiders
ingång och utgång förrättas en invignings- och en
aflysningsbön öfver vinet, ett bruk, som eger rum
äfven vid särskilda högtidligheter, såsom vigsel,
omskärelseceremonien m. fl. Brukets betydelse
(Ps. 116: 13) är den att israeliten vid hvarje
religiös handling bör tacka Gud för sitt andliga
och lekamliga uppehälle. För det andliga uppehället
frambäres tacksamheten rikligt i de särskilda bönerna;
en särskild bön öfver den ädlaste naturprodukten,
hvilken ansågs vara vinet, skall uttrycka
tacksamheten för det lekamliga uppehället. Med
denna bön afslutas fredagens aftongudstjenst. –
Den egentliga sabbatsgudstjensten sönderfaller
i tre afdelningar: morgonbönen; föreläsning af
perikoperna ur pentatevken, kasualbönerna och
predikan; tilläggsbönen. Perikoperna äro antingen
lika många som sabbaterna under året, d. v. s. 53,
eller, der den treåriga cykeln (såsom i Sveriges
mosaiska församlingar) införts, 159. Hvarje perikop
indelas i smärre stycken för ett visst antal af
församlingens medlemmar, hvilka framträda och
förrätta en tacksägelsebön (för uppenbarelsens
och för odödlighetens gåfva). Till kasualbönerna,
som förrättas af rabbinen på landets språk, höra
bönerna för landets regent, för konungafamiljen,
fäderneslandet, för kyrkotagning, för sjuke inom
församlingen m. m. Predikan, hvilken föregås och
efterföljes af en psalm (på svenska), bör hälst
sluta sig till perikopens innehåll, men predikanten
eger välja texten äfven ur talmud och midrasch
(se dessa ord). Tilläggsbönen har till föremål
sabbatens eller den ifrågavarande högtidens
betydelse. Hela gudstjensten afslutas med en bön
för de dödas åminnelse och för de sörjande under
sorgåret. Gudstjensten på försoningsdagen varar
hela dagen igenom och sönderfaller i 5 delar: 1
morgon-, 1 tilläggs-, 1 eftermiddags-, 1 slut- och 1
aftonbön. Under tempelinvigningsfesten, som varar 8
dagar, tändas hvarje afton i synagogan ljus på den
åtta-armade ljusstaken till minne af makkabeernas
seger. På purimfesten föreläses Esters bok, på
Jerusalems förstörelsedag förrättas sorgböner
o. s. v. Infinner sig vid gudstjensten icke det
föreskrifna minsta antalet af 10 fullvuxna israeliter,
antager denna en enskild karakter och perikopernas
föreläsning samt flere böner utelemnas. Ett slags
privatgudstjenst äro äfven högtidligheter i hemmet
på påskaftonen, då inom familjekretsen särskilda
ceremonier under lof- och tacksägelseböner ega rum,
under tempelinvigningsfesten m. fl. tillfällen.
Judarnas religiösa högtider. Utom sabbaten,
som firades hvarje vecka, och
nymånadsdagarna, som utmärktes genom särskilda
föreskrifter, firades sex andra fester: 1)
Påskfesten, under 7 dagar, från d. 15 i månaden Nisan
(April), 2) Veckofesten (se Pingstfest) i månaden
Sivan (Juni), 3) Nyårsfesten i Tischri (September),
4) Försoningsfesten i samma månad, 5) Löfhyddofesten
och 6) Slutfesten äfvenledes i samma månad. –
Under vintertiden inföll ingen fest. Påskfesten
inföll vid början af första skörden, pingstfesten
vid slutet af densamma och löfhyddofesten vid
slutet af den andra skörden. Under alla fester var
förrättningen af hvardagligt arbete förbjuden. För
alla festerna föreskrefvos särskilda offer och
en högtidlig gudstjenst. – För påsk-, pingst- och
löfhyddofesten föreskrefvos dessutom vallfärder till
nationalhelgedomen i Jerusalem, för att befrämja den
religiösa och politiska enheten hos det teokratiska
folket. (Om de särskilda föreskrifterna för de olika
festerna se de särskilda artiklarna om dem.) Till
alla dessa fester, med undantag af försoningsfesten,
lade judarna till det i lagen bestämda antalet en dag,
så att de nu fira påsk under 8, pingst under 2 dagar
o. s. v. (judarna i Palestina fira dock ej flere dagar
än lagen föreskref, med undantag för nyårsfesten,
hvilken äfven de fira under 2 dagar). Orsaken
till denna tillökning är att under den talmudiska
tiden kalenderräkningen noga och oföränderligt
fasthölls. Man bestämde festernas början efter
månens nytändning; då denna möjligtvis först ett
dygn senare blir synlig, så kunde t. ex. påskfesten
icke börja d. 15 utan d. 16 Nisan, och alla följande
fester under årets lopp måste sålunda framflyttas
en dag. Nu är kalenderräkningen visserligen stadig,
och något tvifvelsmål om tiden för festernas början
kan icke förekomma, men judarna hafva af konservativt
intresse behållit det ökade antalet festdagar. –
Till dessa mosaiska fester kommo tre rabbinska: 1)
Toraglädjefesten, då föreläsningen af perikoperna
afslutas, d. 23:dje dagen i Tischri (Sept.),
sålunda dagen efter slutfesten, 2) Purimfesten,
till minne af den händelse, som förtäljes i Esters
bok, d. 14 Adar (Mars), 3) Tempelinvigningsfesten,
till minne af makkabeernas seger öfver syrerna,
under 8 dagar, från d. 25 Kislev (Dec.). De bägge
sistnämnda festerna utmärkas endast genom några
särskilda böner och ljuständning i hemmet. Jfr
J. F. L. George, "Die ältern jüdischen feste"
(1835). L. L.
Judiska kalendern. Se Kalender.
Judiska språket och literaturen. Se Hebreiska
språket och literaturen samt Rabbinska språket och
literaturen.
Judit, hjeltinnan i den gammaltestamentliga
apokryfiska Judits bok. Denna boks innehåll är
följande. Den assyriske konungen Nebukadnesar i
Ninive skickar ut sin öfverfältherre Holofernes på ett
krigståg mot judarna. Holofernes belägrar den lilla
staden Bethulia, som är nära att falla i fiendens
händer, men genom list räddas af en ung, skön och
from enka, Judit. Hon begifver sig med en slafvinna
till fiendens läger och lofvar Holofernes att genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
