Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juarez, Benito - 1. Juba (konung af Numidien) - 2. Juba (konung af Numidien) - Juba (författare) - Jubal - Jubbulpore l. Jabalpur - Jubel - Jubeldoktor - Jubelfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början fly från trakt till trakt. Sedan han genom
de s. k. reformlagarna 1859 förklarat kyrkans
ofantliga gods indragna till staten och förordnat
om deras försäljning samt påbjudit religionsfrihet
och civiläktenskap, antog kampen karakter af
en strid på lif och död. Efter sin seger vid
San-Miguel-Calpalolplan (Dec. 1860) höll J. sitt
intåg i hufvudstaden och valdes d. 11 Juni 1861
med öfverväldigande röstmassa till republikens
president. Genom att sanktionera kongressens beslut
om att alla ränteutbetalningar till utlandet skulle
inställas på två år framkallade han emellertid
Spaniens, Frankrikes och Englands intervention
(s. å.), Mejicos besättande af fransmännen och
Maximilians af Österrike utropande till kejsare
(1864). J., som, äfven sedan hans presidenttid enligt
författningen utlupit (1865), behöll den utöfvande
makten, kämpade tappert mot främlingarna, men utan
framgång, till dess den franska ockupationsarmén
1866 återkallades. Då lyckades han utan svårighet
besegra Maximilians trupper, och 1867 måste kejsaren
sjelf gifva sig fången. Han ställdes inför krigsrätt
och sköts d. 19 Juni s. å. enligt krigsrättens af
J. underskrifna dom. Sedan kampen mot utländingarna
slutats, vaknade oenigheten och oppositionen mot
J. till lif; men han omvaldes dock, ehuru med allt
mindre majoritet, till president 1867 och 1871,
och 1872 slöts partistriden, i hvilken J. stundom
uppträdt med blodig stränghet. J. dog d. 18 Juli
1872. Han var en af sin samtids störste statsmän och
utan gensägelse den störste af sin stam.
Juba, konungar i Numidien. 1. J., son af konung
Hiempsal II, invecklades i striderna emellan Caesar
och Pompejus. Sedan länge ovän med Caesar, angreps
han af dennes anhängare Curio, hvilken han lyckades
slå och döda (49 f. Kr.). När senare Caesar sjelf
anlände till Afrika, ville J. blifva öfverbefälhafvare
för de stridskrafter, som skulle kämpa mot honom, men
måste lemna platsen åt Pompejus’ svärfader, Metellus
Scipio. Nederlaget vid Thapsus (46) tillintetgjorde
det pompejanska partiet, och J. fann icke längre
skydd hos sina undersåtar, hos hvilka han gjort
sig hatad genom förtryck och trolöshet. För att ej
falla i fiendens hand tog han sjelf lifvet af sig
eller lät döda sig af en slaf, sedan han, enligt en
berättelse, i tvekamp dödat den likaledes besegrade
och till förtviflan bragte romaren Petrejus. – 2. J.,
den förres son, fördes af Caesar till Rom, der han
fick sin uppfostran. Senare blef han på Augustus’
tillskyndelse förmäld med en dotter af Antonius och
Kleopatra samt fick år 25 f. Kr. en del af Numidien
till rike. Han gjorde sig fördelaktigt känd genom
skrifter af historiskt och geografiskt innehåll.
R. Tdh.
Juba, romersk författare i 3:dje eller början af 4:de
årh. e. Kr., skref, efter greken Heliodoros’ mönster,
en lärobok i metrik, Ars metrica, hvilken bearbetades
af Marius Victorinus och flitigt begagnades af senare
skriftställare. R. Tdh.
Jubal, Lamechs son, Jabals broder, af Kains slägtled,
uppfinnare af harpa och pipa, omtalas i 1 Moseb.,
kap. 4, v. 21.
Jubbulpore l. Jabalpur. Se Djabalpur.
Jubel (Lat. jubilum, af Hebr. jobel, trumpet. Jfr
Jubelår), glädjeskri, stormande fröjd.
Jubeldoktor (jfr Jubelår), doktor, hvilken upplefver
den promotion, som försiggår på 50:de året efter
det, då han sjelf vid samma universitet fick
doktorsvärdighet, eller, om promotion ej hålles det
året, närmast derefter följande
promotion. Jubeldoktor erhåller af vederbörande
fakultet ett jubeldoktorsdiplom. Inom filosofiska
fakulteten nyttjades vid de svenska universiteten
före 1863 i stället titeln jubelmagister, en
titel, som vid de i vissa svenska simskolor årligen
anställda "simpromotionerna" fortfarande tilldelas
femtioårsjubilarerna.
Jubelfest (Lat. jubilaeum), högstämd glädjefest till
åminnelse af en tilldragelse efter förloppet af 25,
50, 100, 200 etc. år. Den första allmänna jubelfesten
under den kristna tidräkningen anställdes i kyrkligt
syfte 1300 af påfven Bonifacius VIII (se Jubelår). Den
sista påfliga jubelfesten i Sverige firades 1525. Den
första evangeliska jubelfesten i Sverige begicks
under Gustaf II Adolf med kyrkliga tacksägelser d. 21
Januari, 21 Februari och 21 Mars 1621 till åminnelse
af det andliga befrielseverket 100 år förut. Den
26 Febr. 1693 hölls öfver hela riket den andra
jubelfesten, till minne af evangeliska lärans slutliga
stadfästande vid Upsala möte (1593). Det tredje
jubileet hölls d. 17 Mars 1721 i samma syfte som det
100 år förut, det fjerde d. 14 (g. st.) Juni 1730
till minne af Augsburgiska bekännelsens aflemnande,
det femte d. 8 Mars 1793 öfver Upsala möte (i
sammanhang med detta jubileum vidtogos förberedande
åtgärder för att skaffa den svenska kyrkan en mera
tidsenlig handbok och psalmbok), det sjette d. 31
Okt. 1817 såsom reformationens 300-års-jubileum,
det sjunde d. 28 Nov. 1830 till åminnelse af dels
kristendomens införande genom Ansgar 1000 år förut,
dels Augsburgiska bekännelsen samt Gustaf II Adolfs
landstigning i Tyskland. Vidare föranstaltades
d. 6 Nov. (Gustaf II Adolfs dödsdag) 1832, en
stor minnesfest, upprepad med en 250-års-fest
1882. – Under senare hälften af 1800-talet hafva
offentliga jubelfester öfver verldsliga föremål
blifvit allt oftare anordnade. Man firar numera äfven
bemärkelseår i staters och institutioners tillvaro,
vigtigare uppfinningar, store mäns, skalders och
konstnärers födelse- eller dödsår. Här må nämnas
Norges 1000-årsfest 1872, Islands 1000-årsfest
1874, jubelfesten 1864 öfver Sveriges och Norges
50-åriga union, d. 5 Juli 1840 boktryckarekonstens
400-årsjubileum, d. 7 Juli 1883 firandet af dess
införande i Sverige för 400 år sedan; 1868 Lunds
universitets 200-års- och 1877 Upsala universitets
400-års-jubelfest, 1865 högtiden till minne af Ansgars
död för 1,000 år tillbaka, d. 10 Okt. 1871 Sten
Sture-festen med anledning af slaget vid Brunkeberg
(d. 10 Okt. 1471), 100-års-jubileerna 1878 öfver
Linnés död, 1882 öfver kongl. svenska Operans
grundande och Tegnérs födelse och 1883 öfver Geijers
födelse samt s. å. 400-års-jubileer öfver Rafaels
och Luthers födelse. I stort sedt är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
