Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joukahainen (mytologi) - Joukahainen (tidskrift) - Jouko (Joukola) - Joule, James Prescott - Jounpore - Jour - Jourdan, Jean Baptiste - Jourhafvande - Journal - Journal des débats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glad återtager sina trollord och befriar honom från
dyn. Sedan Aino dock vägrat att blifva den gamles
gemål och föredragit att dö i vågorna, begifver
sig Väinämöinen att fria till Pohjolas berömda
dotter. När han så rider ut öfver en brusande ström,
ställer J. sig i bakhåll och skjuter, trots sin
moders varningar, på honom, men träffar blott hans
häst, till följd hvaraf Väinämöinen faller i sjön,
men räddas (se Väinämöinen). J. omnämnes sedan ej
vidare i sångerna. – Man har velat härleda J:s namn
från samma ursprung som det finska verbet joukahtaa,
hastigt inträffa, såsom häntydande på hans häftiga
lynne. Redan Lönnrot omnämnde, att J. ofta af
runosångarna förvexlas med Lemminkäinen, och äfven
andra forskare hafva antydt, att likheter förefinnas
i bägges lynne och öden. O. G.
Joukahainen, tidskrift, utgifven af österbottniska
studenter. År 1843 utkom i Helsingfors första
häftet af "Joukahainen, läsning i vexlande ämnen,
utgifven af Österbottningar", med bidrag af
Fr. Cygnaeus, J. L. Runeberg, F. M. Franzén,
Lars Stenbäck och Z. Topelius. Innehållet var
väsentligen fosterländskt. Företaget betraktades
med skäl såsom ett tecken till nyvaknadt
literärt lif i Finland och emottogs med ej
ringa intresse af allmänheten. Publikationen
har sedermera blifvit fortsatt med längre
eller kortare afbrott; 9:de häftet utkom 1883.
M. G. S.
Jouko (Joukola), Finsk mytol., Joukahainens i
Lappland belägna hem.
Joule [djaul], James Prescott, engelsk
fysiker, föddes 1818 i Salford. Vid sidan af sin
affärsverksamhet som bryggare i sin födelsestad
egnade han sig åt fysikaliska studier och vann inom
kort verldsrykte såsom fysiker. Jämte Mayer och
Colding är han en af den mekaniska värmeteoriens
grundläggare. Förnämligast i "Philosophical
transactions" och i "Philosophical magazine"
har han offentliggjort en stor mängd ytterligt
vigtiga undersökningar öfver detta ämne. Derjämte
har han gjort mycket vackra upptäckter inom läran
om elektriciteten och magnetismen, och redan
1838 konstruerade han en ny elektro-magnetisk
induktionsapparat. För sina arbeten öfver den
mekaniska värmeteorien erhöll han af Royal society
1850 den kongl. medaljen och 1870 Copley-medaljen. År
1878 tillerkändes honom en statspension af 200 pd
st. för hans utomordentliga vetenskapliga förtjenster.
Jounpore. Se Djaunpur.
Jour [sjour; Sv. utt. vanl. sjur], Fr., dag, dager;
dagstjenst, en dags vaktgöring. – Hafva jouren
(Fr. être de jour), hafva vakten för dagen,
tjenstgöra för dagen. – Se vidare A jour. –
Jours complémentaires [sjour kångplemangtär],
"fyllnadsdagar", de 5 (hvart fjerde år 6) dagar (de
s. k. sansculottides), som vid årets slut tillades
i den franska revolutionskalendern. Se Kalender.
Jourdan [sjourdang], Jean Baptiste, grefve,
marskalk af Frankrike, född i Limoges d. 29 April
1762, deltog i nord-amerikanska oafhängighetskriget
(1775-83) och var vid franska
revolutionens utbrott (1789) underofficer. 1791 fick
han befäl öfver en bataljon frivillige och utmärkte
sig sedan så under Dumouriez i Nederländerna (1792),
att han 1793 utnämndes till divisionsgeneral och efter
general Houchards återkallande (Sept. s. å.) till
befälhafvare för nordarmén. I spetsen för denna slog
han österrikarna vid Wattignies (d. 15 och 16 Okt.),
men måste nedlägga sitt befäl, då han icke ansåg sig
kunna utföra ett vinterfälttåg. På våren 1794 fick han
dock befälet öfver Moselle-armén, senare öfver Sambre-
och Meuse-armén, segrade vid Fleurus (d. 26 Juni),
öfvergick Rhen (d. 6 Sept.), framträngde till Main och
inneslöt Mainz, hvilken inneslutning han dock snart
måste upphäfva till följd af Clerfaits framryckande,
hvarefter han gick tillbaka bakom Rhen.
1796 inneslöt han å nyo Mainz, men måste efter
flere motgångar (vid Amberg d. 24 Aug., Würzburg d. 3
Sept., Lahn-floden i midten af Sept.) gå tillbaka
bakom Rhen, hvarefter han nedlade sitt befäl.
(I det 1819 utgifna arbetet Mémoires pour servir à
l’historie de la campagne de 1796 sökte han försvara
sitt återtåg.)
1797 valdes han till medlem af de Femhundrades råd
(den ena af nationalrepresentationens bägge kamrar),
hvarest han i synnerhet arbetade på den militära
lagstiftningen. 1799 ställdes han i spetsen för
den armé, som skulle operera vid Donau, men
blef af ärkehertig Karl slagen vid Ostrach (d. 21
Mars) och vid Stockach (d. 25 Mars), hvarefter
han nedlade befälet. Varm republikan, satte han
sig emot statskuppen af d. 18 Brumaire (1799),
hvarigenom Napoleon ryckte till sig makten,
men mottog af denne sedermera bland andra
utmärkelser grefvevärdighet och marskalksstafven
(1804). Napoleon, hvilken betraktade honom som
en härförare med otur, gaf honom aldrig något
sjelfständigt befäl. 1808-09 och 1812-14 var
J. i Spanien konung Josef Bonapartes generalstabschef.
Vid Napoleons fall (1814) slöt han sig till den
nya franska regeringen, af hvilken han 1819 mottog
pärsvärdighet, men öfvergiek 1830 lika raskt till
Juli-revolutionen, som störtade denna regering,
skötte några dagar utrikesdepartementet
och utnämndes sedan (Aug. 1830) till guvernör
öfver Invalidhotellet. Död d. 23 Nov. 1833.
C. O. N.
Jourhafvande (Sv. utt. vanl. sjur-; se Jour),
"daghafvande", tjenstgörande för dagen. – Om
Jourhafvande officer (Fr. l’officier du jour) se Dagen.
Journal [sjournal; Sv. utt. sjurnal], Fr. (af
jour, dag), dagbok; dagblad, tidning, tidskrift. –
Om köpmäns journal (dagbok) se Handelsbok. – Om
Skepps-journal se Loggbok.
Journal des débats [sjournal dä deba], fransk tidning
i Paris. Dess första titel, då den 1789 grundades af
Baudouin, var J. des débats et des décrets. Om dess
öden 1799-1841 se Bertin. Tidningen försvarade till
slutet ministerpolitiken under Ludvig Filip. Med
Februari-revolutionen miste den sitt politiska
inflytande, men icke sitt anseende som talangfullt
redigerad. Under andra kejsaredömet visade den
framgent sina orleanistiska sympatier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
