Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesuit-orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undertryckte uppkomna inre söndringar, afvärjde påfliga
försök att inskränka ordens makt och gjorde en
mot jesuiternas lära uppväckt storm oskadlig. Men
efter hans tid inträdde en förändring i ordens
inre karakter. Den monarkiska makten försvagades
genom oproportionerligt förökande af "professi",
hvarjämte desse, efter att förut endast hafva
öfvat andlig verksamhet och lefvat af almosor,
nu öfvertogo både ordens-ämbeten, som kräfde
verldslig verksamhet, och disposition af kollegiers
inkomster samt vunno ett sådant inflytande, att de
1661 kunde beröfva ordensgeneralen Goswin Nickel
hela hans makt, utan att han blifvit öfverbevisad
om någon egentlig förbrytelse. Äfven lydnaden
för påfven försvagades. I striderna mellan honom
och Frankrike förfäktade jesuiterna merendels det
senares intressen. Derjämte togo de rent verldsliga
sträfvandena öfverhand. Handel, industri och
bankaffärer öfvades i största skala. I samband
dermed förslappades det sedliga lifvet. De ofvan
nämnda grundsatserna i moralen nyttjades icke blott
till främjande af ordenssyftena utan äfven till
ursäktande af de enskildes synder. Snart reste
sig dock mot jesuitismen dels en riktning, som
åsyftade katolicismens renande och förädling i tro
och lif, dels en ny tidsande. Den förras sakförare
var jansenismen. Med moralisk kraft och öfverlägsen
satir blottade och nedgjorde den till denna riktning
hörande Pascal i sin 1656 utgifna skrift "Lettres
provinciales" den jesuitiska moralen. Väl dukade
jansenismen efter några tiotal år i yttre måtto under
för jesuitiska stämplingar, påfliga fördömelsedomar
och franska regeringens förföljelse, men hans
moraliska seger var afgjord. Den nya tidsanden,
som hade sina målsmän i den franska literaturens
koryféer under det 18:de årh., omfattades af de
flesta europeiska regeringar, hvarefter desamma i
jesuiterna, som då också närmare slutit sig till
påfven, ej kunde se annat än obskuranter, som
stodo i vägen för folkens välfärd. Dertill kommo
äfven angrepp mot jesuiterna från ortodoxt-katolskt
håll, nämligen från kapucinerna och franciskanerna,
hvilka anklagade dem för deras lättsinniga förfarande
vid hednamissionen. Konflikter med regeringarna
och delvis obevisade misstankar åstadkommo sedan
deras fullkomliga störtande. Detta inträffade först
i Portugal, 1759, förnämligast på grund af deras
vägran att till detta rike öfverlemna den af Spanien
afträdda delen af den genom jesuitiska missionärer
under spanska kronans öfverhöghet grundlagda och
styrda staten Paraguay samt till följd af deras
förmenta delaktighet i ett attentat mot konung Josef
I. I Frankrike föranledde ordens vägran att betala en
af dess prokurator på Martinique åsamkad handelsskuld
en juridisk undersökning af ordens statut, till
följd af hvilken dessa förklarades oförenliga med den
franska lagstiftningen. Efter ett misslyckadt försök
att åvägabringa en reformation af orden, hvarvid
ordensgeneralen Ricci afgaf det ryktbara svaret:
"sint ut sunt aut non sint" (antingen skola de vara
sådana de äro eller icke vara), blef
densamme i Frankrike upphäfd 1762 genom ett
parlamentsbeslut, som af regeringen väl formelt
ogillades, men i sak bekräftades 1764. Likaledes
upphäfdes orden i Spanien och Neapel 1767 samt i Parma
1768. Påfven Klemens XIII hade 1765 förgäfves i en
bulla försvarat den på alla håll ansatta orden,
men Klemens XIV nödgades vika för tidens kraf
och utfärdade 1773 bullan "Dominus ac redemptor
noster", hvilken upphäfde jesuitorden.
Detta oaktadt bibehöllo dock jesuiterna under andra
namn (t. ex. Andakten till Jesu hjerta, Trons
fäder, Redemptorister och Liguorianer) delvis sin
förbindelse med hvarandra. Påfven Pius VI gynnade
dem. Maria Teresia beviljade dem vissa förmåner, och
Fredrik II använde dem i Schlesien till ungdomens
undervisning. Katarina II och Paul I i Ryssland
gynnade jesuit-orden i ännu högre grad. I sistnämnda
land valdes snart generalvikarie. Pius VII upphöjde
den tredje innehafvaren af denna värdighet till
general och återställde orden för Ryssland 1801 samt
för konungariket Båda Sicilierna 1804. Den efter
Napoleons fall börjande restaurationen af alla gamla
förhållanden gaf samme påfve tillfälle att helt
och hållet återställa jesuit-orden, hvilket skedde
genom bullan "Sollicitudo omnium ecclesiarum" d. 7
Aug. 1814. Samma år öppnades åter deras novishus
i Rom; 1820 tog den då valde generalen sitt säte
i sistnämnda stad, 1824 återfingo de "collegium
romanum", och 1836 erhöllo de äfven ledningen
af propagandans läroanstalt för missionärers
utbildning. Alltifrån sin återställelse har
jesuit-orden utöfvat stort inflytande på påfvens
åtgärder, men i synnerhet efter den skarpsinnige
och energiske Roothaans (1829-53) tillträdande
af generalsvärdigheten. Jesuiternas nuvarande
ordensgeneral är Roothaans efterträdare, den
åldrige pater Beckx. Till general vikarie och Beckx’
blifvande efterträdare valdes i Sept. 1883 pater
A. Anderledy (f. i Schweiz 1819), hvilken dock i
sjelfva verket redan nu utöfvar högsta ledningen af
ordens angelägenheter. De vigtigaste af jesuiterna
genomdrifna beslut af påfven rörande kyrkan i det
hela sedan ordens återställelse äro: bibelsällskapens
fördömande (1816), upphöjandet af läran om Jungfru
Marias obefläckade aflelse till kyrklig dogm (1854),
utgifvandet af encyklikan och "Syllabus errorum"
(1864), genom hvilka yrkandena på samvetsfrihet,
vetenskaplig forskningsfrihet, tryckfrihet,
den verldsliga maktens oberoende af den kyrkliga
m. m. fördömdes, samt slutligen proklamerandet af
den påfliga ofelbarheten (1870). – I det land, som
under jesuit-ordens upplösningstillstånd varit dess
hufvudsakliga tillflyktsort, Ryssland, gjorde sig
densamme snart genom en vidt utgrenad och slugt anlagd
omvändelseverksamhet förhatlig och blef 1820 för
alltid förvisad från detta rike. I de flesta öfriga
europeiska stater af katolsk eller blandad katolsk
och protestantisk religion har jesuit-orden efter
sin återställelse kämpat en ihärdig, vexlingsrik
kamp mot det borgerliga samhället. Uti Italien
återställdes orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
