Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerrold, Douglas William - Jerrold, William Blanchard - Jersey, den största och vigtigaste af Kanal-öarna l. Normandiska öarna - Jersey City, stad i nord-amerikanska staten New Jersey - Jersin, Jens Dinesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mrs Caudle’s curtain lectures ("Fru Svenssons
sparlakans]exor", 2:dra uppl. 1872, 3:dje uppl. 1883),
Punch’s letters to his son. J:s satir är skärande
sarkastisk, ofta hänsynslös och skjutande öfver målet,
riktad som den är mot sociala orättvisor och laster,
mot doktrinärt öfvermod och förkonstling. Hans
qvickhet är glänsande och outtömlig, och de oräkneliga
infall, som han strödde kring sig i det dagliga
umgänget, lefva ännu i friskt minne. J:s samlade
skrifter utkommo i 8 bd 1851-55; senaste uppl. i 5 bd
1869. Hans son William B. Jerrold utgaf "D. J:s wit
and humour" samt "Life and remains of D. J." (1858,
2:dra uppl. 1869). – 2. William Blanchard J.,
engelsk skriftställare, den föregåendes son,
f. 1826, har gjort sig bemärkt som författare af
lustspel och romaner samt derjämte som publicist. I
sistnämnda egenskap har han, delvis med offentligt
uppdrag, besökt flere land, bl. a. Sverige, och sedan
offentliggjort sina iakttagelser. 1857 efterträdde han
sin fader såsom redaktör för "Lloyd’s weekly London
newspaper". Af hans utgifna arbeten må nämnas endast
Swedish sketches (skrifna efter hans resa i Sverige
1852), London, a pilgrimage (1872, med illustrationer
af Gustave Doré) och Life of Napoleon III (bd 1-3,
1874-77).
Jersey [djersi], den största och vigtigaste af
Kanal-öarna l. Normandiska öarna, ligger 26 km. från
Normandie, mellan 49° 15,5’ och 49° 10’ n. br. samt
mellan 2° 45" och 2° 15,5’ v. lgd fr. Greenw. Areal
116 qvkm. 52,372 innev. (1881). Norra delen af
ön är hög och bergig, men sluttar sakta mot s.,
der marken är tämligen jämn. Ön är väl bevattnad
och i hög grad fruktbar, men saknar skog. Klimatet
är mildt. Årstemperaturen är 10,5° C., regnmängden
omkr. 775 min. J. har mycket tidig vår och lång höst;
snö och frost äro sällsynta, men dimma förekommer
ofta. 1880 upptog den odlade jorden 66,2 proc. af
hela arealen. S. å. funnos der 11,022 nötkreatur,
2,261 hästar och nära 6,000 svin. Ön besöktes 1879 af
2,001 fartyg om 281,660 tons; dess egen handelsflotta
räknade 234 fartyg om 17,000 tons. Förnämsta
exportvarorna äro granit, frukt (äpplen och päron),
potates, ostron samt nötkreatur. I spetsen för
förvaltningen står en af engelska regeringen utnämnd
ståthållare ("lieutenant-governor"); den lagstiftande
makten utöfvas af ständerförsamlingen ("the states"),
som består af öfverdomaren ("bailiff"), ordförande,
12 bisittare i domstolen, valde för lifstiden af de
skattskyldige, kyrkoherdarna i öns 12 församlingar, 12
"constables", valde för tre år, samt 14 deputerade,
valde likaledes för tre år. Hufvudstad är S:t Helier,
på öns södra sida, med 26,893 innev. (1881).
Jersey City [djersi siti], stad i nord-amerikanska
staten New Jersey, vid venstra stranden af Hudson,
midt emot New York och omedelbart s. om Hoboken. 1850
hade J. 6,856 innev., 1880 120,728 innev. Staden är
ändpunkt för tre atlantiska ångbåtslinier samt fem
större och sju mindre jernvägslinier; den drifver
stor handel och en liflig industri. J. C.
inkorporerades 1829 under namnet "City of Jersey" och erhöll
sitt nuvarande namn 1851. Under sin snabba tillväxt
har den i sig upptagit städerna Van Voorst (1851),
Hudson och Bergen (1870) samt Greenville (1872).
Jersin, Jens Dinesen, dansk pedagog och teolog,
född d. 28 Sept. 1587 i byn Jersie nära Kjöge,
blef student 1605, studerade utomlands 1607-11,
blef sistnämnda år rektor i Sorö, vistades 1615-18
å nyo utomlands och utnämndes 1619 till professor
i metafysik vid Köpenhamns universitet (han var den
förste, som innehade denna lärostol). Kort derefter
kallades han till lärare för Kristian IV: s oäkta
söner, Kristian Ulrik och Hans Ulrik Gyldenlöve,
med hvilka han 1624-26 uppehöll sig i Sorö, samt
blef sistnämnda år kyrkoherde vid Vor Frue-kirke i
Köpenhamn och 1629 biskop i Ribe stift, hvarest allt,
till följd af Wallenstein årslånga härjningar, var i
den största förvirring. Död d. 25 Okt. 1634. – J. hade
i utlandet slutit sig till den ramistiska riktningen
i filosofi och pedagogik, hvilken bekämpade den
aristoteliska skolastiken och yrkade på införandet
af nya, mera praktiska metoder i undervisningen. På
uppmaning af universitetets kansler, Kr. Friis till
Kragerup, hvilken, liksom många andra framstående män
i norden (t. ex. Johan Skytte i Sverige), var en varm
anhängare af ramismen, skref J. (1622) en mindre
latinsk grammatik, i hvilken danskan begagnades
till språkbegreppens förklaring, en princip, som
ännu grundligare genomfördes i en större grammatik
1624. Denna nyhet mötte emellertid häftigt motstånd
från professorer och skolmän: trots flere påbud
om användandet af hans böcker, begagnades de icke,
förrän de (1640) blifvit så omarbetade, att all dansk
"surdeg" var bortrensad. I religiöst hänseende hade
J. påverkats af den praktisk-förståndiga riktningen
hos de reformerte, hvilkas dogmer han för öfrigt
ogillade (ett akademiskt tal af J. från år 1621 är
ett af de sista inläggen mot krypto-kalvinismen,
hvilken sedan Niels Hemmingsöns tid haft stor makt
i Danmark). Å andra sidan greps J. äfven af den
likaledes mot den lutherska dogmatismen fientliga
praktisk-fromma riktning, som utgått från Weigel och
Joh. Arndt samt sedermera gaf upphof åt pietismen. I
Köpenhamn vann J. stor popularitet som predikant. Hos
sina åhörare sökte han alltid inskärpa betydelsen
af en fruktbärande lefvande tro i motsats till en
blott teoretisk. Som biskop hade han att kämpa mot en
öfverhandtagande, nästan farsotartad vidskepelse. Mot
denna skref han Om miracler, tegn oc obenbaringer
oc deres udleggelse (1631, flere uppl.), hvari
han visserligen icke förnekade syners och järteckens
möjlighet, men – mot samtidens åsigt och första gången
i Danmark – med styrka framhöll, att dylikt oftast är
inbillning eller bevislig lögn. J:s förnämsta arbeten
äro tvänne praktiskreligiösa skrifter: Vera via vitae,
en rigtig vei til det evige liv (1633, ett stort
antal uppl., senast 1866; öfvers. till svenska –
många uppl., den första 1683, den senaste 1858 –,
isländska och tyska) och Troens kamp oc seier (1636,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
