Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Java, till storleken den fjerde af de ostindiska öarna - Java-apan. Se Makaker - Javan, enl. folktaflan i 1 Moseb., kap. 10, en af Jafets sju söner - Javanska språket och literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fogelbon, beredning af hafssalt, handel med opium och
afverkning af teakskogarna. Hela mängden af de
sålunda samlade produkterna föres i marknaden af det
enkom derför inrättade nederländska handelskompaniet
(Neederlandsch handelsmaatschappij), som verkställer
afyttringen å stora auktioner, till en del i Batavia,
men hufvudsakligen i Europa. De betydande summor
J. lemnar utöfver förvaltningskostnaderna gå till
moderlandet och användas till dess bästa, under det
föga göres för höjandet i sedligt och intellektuelt
hänseende af öns befolkning, hvilken dock genom
sin karakter hör till de bästa i hela Asien. Den
egennytta, som trots flere förbättringar utmärker
det nuvarande förvaltningssystemet, har också på
många håll, äfven i Nederländerna, mött mycket
ogillande. – Handelsomsättningen visar en ständig
tillväxt. Utförseln uppgår i värde till 225 mill. kr.,
införseln till 140 mill. kr. De största posterna
inom den förstnämnda upptagas af kaffe, socker och
tobak, inom den senare af linne- och bomullsväfnader,
hvarjehanda metallvaror och glas. För samfärdsmedlen
har regeringen sörjt på det bästa sätt. Utom
förträffliga landsvägar eger J. jernvägar till en
längd af 557 km. (1882). Post- och telegrafväsendet
är väl ordnadt. Undervattenskablar gå till Sumatra,
Singapore och Port Darwin (norra Australien).
Öns historia saknar all tillförlitlighet ända till senare
hälften af 12:te årh. Väldet innehades än af en, än
af flere furstar, hvilka alla regerade despotiskt. Vid
början af 14:de årh. nämnas Padjadsiran och Madjapahit
såsom de mäktigaste rikena. Det sistnämnda eröfrades
1304 af sultanen af Temate, men kom 1359 åter
under en infödd furste, hvilken efter hand gjorde
sig till herskare öfver hela ön. År 1405 inträngde
araberna och upprättade tvänne sultanat, Bantam och
Mataram. Vid sidan af dessa uppstodo åtskilliga andra,
af hvilka några gingo under, andra egde bestånd. Vid
européernas ankomst (1522) var ön sålunda delad
på fyra riken, Bantam, Djakarta, Tjeribon och, det
mägtigaste af alla, Mataram. År 1579 hade portugiserna
inledt handelsförbindelser med infödingarna, men
undanträngdes redan 1594 af holländarna. Desse fingo
snart fast fot på ön, eröfrade Djakarta och anlade
1619 Batavia. De åstadkommo söndring emellan de
infödde furstarna och förjagade äfven engelsmännen,
hvilka hade gjort flere kolonisationsförsök. Sultanen
af Bantam tvangs 1682 att åt inkräktarna öfverlemna
sin hufvudstad, och detta rike blef från 1742 endast
en förläning af ostindiska kompaniet. Icke långt
derefter påkallades holländarnas hjelp af kejsaren af
Mataram mot makassarerna och madureserna, men hjelpen
slutade med att han trädde i ett liknande beroende af
främlingarna. Hans rike delades sedan af desse helt
godtyckligt i tvänne, det ena under hans rättmätige
arfvinge, det andra under en slägting. Furstarnas
makt var dermed bruten. De höllos i det strängaste
beroende och måste icke endast vid sina hof emottaga
holländska uppsyningsmän, utan äfven tåla, att
holländarna upprättade befästa platser vid deras
residens.
År 1811 kom ön under engelsmännen, hvilka under
den korta tid deras regemente räckte utmärkte sig
genom en human och skicklig administration, som
mycket afbröt mot den förra stränga och egennyttiga
förvaltningen. Genom freden i Paris 1814 öfverlemnades
ön ånyo åt holländarna, hvilka sedan varit dess herrar
trots flere blodiga uppror. Det farligaste af dessa
anstiftades 1825 af Dhipo Negoro och dämpades först
efter fem års förbittrad kamp. Kolonien tog deraf
svår och långvarig skada. Det med få förändringar
ännu gällande kultursystemet infördes 1830-33 af
generalguvernören van den Bosch. Lugnet har sedan
dess icke varit stördt på sjelfva J., men väl på de
närliggande öarna Bali och Sumatra. S. A. L.
Java-apan. Se Makaker.
Javan (Hebr.; "ung"), enl. folktaflan i 1 Moseb.,
kap. 10, en af Jafets sju söner, hvilken genom sina
fyra söner blef stamfader för de äldre grekiska
(och italienska?) stammarna. Namnet förekommer
hos flere österländska folk såsom kollektivnamn
på de vesterländska, de "yngre", indo-europeiska
folken, hvilkas mest kända representanter voro
grekerna. Bland desse voro åter jonerna ("jaonerna"
l. "javonerna") mest bekanta, hvarför detta namn
öfverflyttades på alla greker. I bibeln begagnas
J. såsom namn på hela vesterns hedendom. Zach. 9:13
(jfr Esai. 66:19). I Dan. 8:21 kallas Alexander den
store Javans konung. J. P.
Javanska språket och literaturen. Javanskan, som
talas af största delen af Javas befolkning, eller af
omkr. 15 mill. (de öfriga 4 millionerna i vestra delen
af ön tala sundaspråket), tillhör den malajiska grenen
af den stora malajo-polynesiska språkstammen och är
i grammatikaliskt hänseende på det närmaste beslägtad
med malajiskan, sunda, bugi och flere andra af dessa
öars språk, hvilka sammanfattas under benämningen
malajo-javanska gruppen. Lexikografiskt skiljer sig
javanskan från dessa sina nära slägtingar genom den
mängd ursprungliga sanskritord, som den förmedelst det
till en stor del konstgjorda kavi-språket (se d. o.),
Javas heliga och lärda språk, upptagit i javaniserad
form. De efter öns öfvergång till islam talrikt
inkomna arabiska orden har javanskan gemensamma med
malajiskan och flere andra islamiserade språk. I
javanskan, liksom i allmänhet i malajiska och
flere andra östasiatiska språk, skiljer man mellan
flere språkarter: 1) boso kromo, "regelbundet
språk", det vördnadsfulla språk, hvarmed de ringare
tilltala de högre och derför ock det bland bildade
allmänna höfliga umgänges- och literaturspråket,
holländarnas "hoog-javaansch"; 2) boso ngoko,
"duande språket", det mindre höfliga, som nyttjas af
de högre stående till de lägre. Skilnaden mellan dessa
båda språkarter visar sig förnämligast i pronomina,
der de ursprungliga och ännu i ngoko-arten använda
formerna i hög-javanskan fullkomligt undanträngts
af en mängd rent konventionella höflighetsord; och
vidare i en mängd ändelser och ord, som uteslutande
tillhöra hvarje språkart. En tredje sådan är 3) boso
modjo, "medel-språket", hufvudsakligen det lägre,
med upptagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
