Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan, kejsardöme i Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas. På olikheten mellan dessa geologiska
formationer bero skiljaktigheterna i jordmånens
beskaffenhet; den är fattig i de landsträckor, der
det förstnämnda systemet är förherskande, hvilket
är sammansatt af långsamt vittrande granitklippor,
rik deremot i de öfriga delarna af landet, der det
plutoniska systemet är öfvervägande med sina basalter,
dioriter och trapparter, hvilkas snabba förvittring
täcker marken med ett tjockt lager mylla. – J. är
rikt på vattendrag, hvilka, till följd af landets
form, dock ej äro stora. De äro till största delen
ej annat än åar, bildade genom snösmältning och regn;
somliga af dem uttorka under sommaren. De största äro
(alla på hufvudön) Tonegava (270 km.), som upprinner
i trakten af Asamajama, i prov. Kodzuke, och faller
ut i Stilla hafvet, sedan den sändt en gren söderut
till Jedo-viken, Sjinanagava, som faller ut på
vestra kusten vid Niigata, och Kisogava, hvilken
faller ut på södra sidan. Nästan alla åarna hafva
en mängd tillflöden, hvilka bilda ett fullständigt
nät af vattenvägar i de lägre trakterna och sålunda
i hög grad underlätta transporter från det inre till
kusten. På Tonegava och några andra djupa strömmar
gå små flodångare; men i allmänhet begagnas stora
flatbottnade båtar, som kräfva vatten af endast
obetydligt djup. Öfversvämningar förekomma ofta, i
synnerhet i början af sommaren, när snösmältningen i
bergen framkallar nästan otroligt stora vattenflöden,
hvilka anställa stor skada. – J. har många sjöar,
men endast en, Biva (på Nippon), förtjenar omnämnas
för sin storlek. Sjön, som fått sitt namn till följd
af sin likhet med en japansk luta (biva), är omkr. 80
km. lång och högst 30 km. bred. En gammal japansk
sägen berättar, att i 3:dje årh. före vår tideräkning
inträffade en fasansfull jordbäfning, hvarvid jorden
öppnade sig och sjön bildades, och att samtidigt
berget Fujisan sköt upp på en enda natt. Landskapen
omkring Biva äro synnerligen natursköna och besökas
mycket af resande.
J:s klimat är till följd af ögruppens stora
utsträckning i n. och s. betydligt vexlande, men i
allmänhet svalare än man af läget kan förmoda. Det är
på det hela taget helsosamt för européer, ehuru genom
sin ombytlighet ofta tröttande för främlingar. Alla
bergskedjorna äro höljda af djup snö under vintern,
och åtskilliga toppar finnas t. o. m., på hvilka snön
aldrig helt och hållet smälter. I norra delen af ön
Nippon (på samma breddgrad som södra Italien) har
det händt, att snö fallit till mer än 2 m. djup. Vid
Tokio (Jedo), något sydligare än Gibraltar, faller
snö stundom 3-4 gånger under vintern till ett
djup af 15 cm., men qvarligger ej länge. Vid ett
yrväder i Jan. 1876 betäcktes hela staden af ett
60 cm. djupt snötäcke, en så ovanlig tilldragelse,
att den väckte allmän förvåning. Omkring Jokohama
och Tokio börjar sommaren i Maj, men värmen blifver
tryckande först i Juli och Augusti, då termometern
stundom visar ända till 40° C. På hösten falla häftiga
och långvariga regn. Efter vintern följer äfven en
kort regnperiod. De
bästa månaderna för utflykter i landet äro April
och Oktober. Våldsamma hvirfvelstormar l. cykloner
(taifuner), som förekomma i Juli, Augusti och
September, höra jämte fruktansvärda jordbäfningar
till J:s landsplågor.
Naturalster. J. ar synnerligen rikt på mineral,
bland hvilka särskildt må nämnas guld, silfver,
jern, koppar, stenkol samt byggnadssten af flere
slag. Guld säges hafva upptäckts 749 e. Kr. och
silfver 667 e. Kr. Under den långa tid J. var
afstängdt från den öfriga verlden stannade det
funna guldet inom landet. Portugiserna beräknas
under sin vistelse i J. (1550-1639) fört guld
derifrån för minst 1,000 mill. kr., och holländarna
förde likaledes derifrån stora qvantiteter guld,
silfver och koppar. När bruket af jern först blef
bekant i J. känner man ej; säkert är att japanerna
bearbetat sina jernmalmer sedan 10:de årh. och
förvärfvat stor skicklighet i smide. Kopparmalm
säges hafva smälts i J. först 698, och 708 slogs det
första japanska kopparmyntet. Koppar är måhända den
vanligaste metallen i J. och begagnas till alla slags
husgerådssaker och prydnader. Kopparmalm anträffas
och smältes i alla delar af landet, i synnerhet i de
norra och vestra provinserna, och koppar intager en
vigtig plats i landets export. Stenkol finnes i mängd,
särskildt på Kiusiu, der de bekanta grufvorna vid
Karatsu ligga, och på den lilla ön Takasjima, s. om
Nagasaki. Äfven ön Jeso har stenkolsfält. Marmor och
granit samt sandsten anträffas i hela landet, men till
följd af de ofta förekommande jordbäfningarna begagnas
icke sten vid uppförandet af de enkla bostäderna, utan
endast for broar och mera monumentala byggnader. Till
och med i de stora städerna uppföras boningshusen
nästan helt och hållet af trä. Petroleumkällor hafva
upptäckts flerestädes, hvilka gifva flere tusen
fat olja årligen, till ett värde af öfver 40,000
jen. – Växtverld en är ganska rik och omvexlande,
men nästan alla ätliga arter, särskildt fruktträden,
hafva blifvit införda i historisk tid. Hela japanska
ögruppen är från n. till s. klädd med skogar
(företrädesvis af Cryptomeria, japansk ceder), som
lemna ett ypperligt byggnadsvirke, och de ständigt
grönskande träden bidraga att förläna åt landskapet
den leende och tilldragande karakter, som slår an på
hvarje främling vid första ögonkastet. Den förnämsta
japanska floran (Franchets och Savatiers "Enumeratio
plantarum in Japonia sponte crescentium", 1875-79)
upptager 2,743 arter fanerogamer. Större delen af det
odlade landet utgöres af risfält, hvilka bära tvänne
skördar årligen, och ris icke blott är japanernas
förnämsta födoämne, utan deraf tillverkas äfven
deras nationaldryck, saké. Af ätliga frukter eger
J. bl. a. apelsiner, äpplen, valnötter, kastanjer,
plommon, persikor, dadelplommon (Diospyros Kaki)
damaskusplommon samt vindrufvor, men de äro till
smaken underlägsna de europeiska frukterna. Te odlas
från 33° till 39° n. br. och bildar en af de förnämsta
exportartiklarna. Det bästa kommer från trakten af
Uji, s. ö. om Kioto. Bomullsplantan infördes från
Indien 799 och odlas nu på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
