Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janitsjarerna - Janitsjarmusik - Janitza (Jenidje Vardar) - Jankow l. Jankowitz - Jan Mayen - Janmot, Anne François Louis (Jean Louis) - Jannequin, Clément - Janow, Matthias von - Jansa, Leopold - Jansen, Cornelis - Jansen der Enenkel - Jansenism - Janseniststil - Jansenius, Cornelius (Cornelis Jansen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utdelade vapen och ammunition åt
folket. Janitsjarerna trängdes tillbaka till
Et-Mejdân. der de fleste af dem stupade för kanon-
och handgevärselden; en del förskansade sig i
kasernerna, men dessa stuckos i brand och gingo upp
i lågor. Antalet dödade uppskattas af somliga till
10,000, af andra till 20,000, af åter andra till en
ännu högre siffra.
Janitsjarmusik, militärisk musik för blås- och
slaginstrument. A. L.
Janitza (Jenidje Vardar), stad i turkiska vilajetet
Saloniki, på en höjd v. om floden Vardar. Omkr. 5,000
innev., turkar och bulgarer. I närheten ligger byn
Ala Kilissa med ruiner af Pella.
Jankow l. Jankowitz, stad i Böhmen, 47
km. s. s. ö. om Prag. 2,237 innev. (1880). J. är
bekant genom slaget d. 6 Mars 1645. Sedan den
kejserliga armén under Gallas blifvit förstörd,
inryckte Torstensson i Böhmen för att genom detta
land och Mähren åter framrycka mot Wien. En ny
kejserlig armé hade emellertid blifvit bildad,
under befäl af general Hatzfeld, och denna mötte
Torstensson vid J. Torstensson hade 6,000 man
infanteri, 9,000 man kavalleri och 80 kanoner,
Hatzfeld åter 5,000 man infanteri, 10,000 man
kavalleri och 26 kanoner. Svenskarnas högra
flygel anföll fiendens venstra och trängde den
tillbaka. Dermed skulle striden hafva varit slut;
men några kejserliga befälhafvare anföllo på egen
hand, hvarigenom hon å nyo upplågade och slutade med
de kejserliges fullständiga nederlag (Hatzfeld blef
sjelf fången), hvarefter vägen till Mähren stod öppen
för Torstensson. C. O. N.
Jan Mayen, obebodd ö i Norra Ishafvet, mellan
Island och Spetsbergen, under 71° n. br. och 8° 30’
v. lgd fr. Greenw., upptäcktes 1711 af en holländsk
sjöfarare, efter hvilken den blifvit uppkallad. Den
är omkr. 55 km. lång och högst 17 km. bred samt
har en areal af 413 qvkm. Högsta punkten är det
1,949 m. höga, på alla sidor af ofantliga glacierer
omgifna Beerenberg. Man vet ej med säkerhet om detta
är en vulkan, men något sydligare ligger ett par
vulkankratrar, som haft utbrott i detta århundrade.
Janmot [sjangmå], Anne Frangois Louis, kallad
Jean Louis, fransk målare, föddes 1814 i Lyon. Der
åtnjöt han först undervisning af Victor Orsel och
blef sedan i Paris Ingres’ lärjunge. J. har målat
religiösa och supranaturalistiska bilder med ett
starkt mystiskt innehåll. Så har han i en cykel af
18 bilder skildrat menniskosjälens utvecklingslif
med försök att framställa sväfvande, poetiskt
sentimentala idéer, och han har såsom förklaring
dertill utgifvit en dikt i 18 sånger, kallad
L’âime (1854). Samma svärmeri utmärker äfven hans
religiösa, allegoriska och öfriga arbeten, bland
hvilka märkas Nattvarden (för en kyrka i Lyon) och
Père Captier skjuten vid Porte d’Italie 1871 (1876).
C. R. N.
Jannequin [sjannökäng], Clément, fransk
kontrapunktist i 16:de årh., var en på sin tid berömd
tonmålare eller programmusiker. För öfrigt äro hans
lefnadsöden okända. Han skref
mässor samt en mängd "chansons" och "inventions",
med olika, betecknande titlar, såsom La bataille,
La jalousie, La chasse de liévre, Le caguet des
femmes o. s. v. A. L.
Janow, Matthias von, en af Johan Hus’ märkligaste
föregångare, son till en böhmisk riddare, studerade
i Paris och promoverades der till magister, hvarför
han bar hedersnamnet "doctor parisiensis". 1381 blef
han domherre och biktfader vid domkyrkan i Prag,
hvilket ämbete han innehade vid sin död, d. 30
Nov. 1394. J. var mindre framstående som predikant
och verkade mera genom enskild själavård samt genom
sina skrifter, hvilka han samlade under titeln Regulae
veteris et novi testamenti. Påfve-schismen skärpte
hans blick för kyrkans förfall. Botemedlet mot detta
ansåg han vara en inre kristendom, grundad på en
augustinsk uppfattning af Guds nåd, i motsats till
kyrkans yttre ceremonigudstjenst och verkhelighet. Den
sanna kyrkan är, enligt hans åsigt, de heligas
osynliga samfund, icke den yttre påfvekyrkan.
J. P.
Jansa, Leopold, österrikisk violinist och tonsättare,
född 1795, blef 1834 universitetsmusikdirektör i
Wien, der han äfven föranstaltade qvartettsoaréer,
men hvarifrån han 1849 förvisades till följd af en
demonstration till förmån för ungerska upproret. Han
lefde sedan som violinlärare i London till 1868,
då han amnestierades. Död 1875. J. komponerade en
mängd violinsaker, soli och ensembler, äfvensom några
kyrkliga arbeten. A. L.
Jansen, Cornelis. Se Jansenius.
Jansen der Enenkel, tysk skald. Se Enenkel.
Jansenism, Cornelius Jansenius’ lära. – Jansenist,
anhängare af jansenismen. Se Jansenius.
Janseniststil. Se Bokbinderi.
Jansenius, Cornelius (egentl. Cornelis Jansen),
nederländsk teolog, föddes d. 28 Okt. 1585 i
byn Acquoi, grefskapet Leerdam, i nederländska
prov. Nordholland. Vid Louvains universitet (i
Belgien) studerade han teologi, vistades derefter en
tid hos sin studentkamrat Jean Duvergier de Hauranne i
Bayonne, återvände till Louvain och blef 1617 lärare
vid universitetet, der han började flitigt studera
kyrkofadern Augustinus’ skrifter och tillegnade sig
hans uppfattning af synd och nåd. 1621 uppgjorde
han med den ofvannämnde Duvergier, som då besökte
honom i Louvain, en plan att reformera den katolska
kyrkan. J. skulle arbeta på lärans förbättring,
Duvergier på författningens och lifvets. Nederländerna
lydde denna tid under Spanien, och J. reste till
Madrid i universitetets angelägenheter. Jesuiterna
sökte hos inqvisitionen derstädes göra honom misstänkt
för hans augustinska idéer, men han undgick faran,
som kunnat uppkomma deraf, och utnämndes 1630
till professor i den hel. skrift vid Louvains
universitet. De båda vännerna sökte intressera
kardinal Richelieu för sina reformplaner, men det
mellan Frankrike och Spanien 1635 utbrytande kriget
lade hinder i vägen derför. I en politisk broschyr
angrep J. den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
