Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istiden l. glacialperioden - Is-tinderne - Istiophora, bladnosar - Istmo l. Panamá - Istorp - Istrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräns emellan eller hastig öfvergång från glacial-
till postglacial-tiden må man dock icke tänka
sig. Ännu långt in i den senare var klimatet
inom sydligaste Sverige och landen söder derom ej
obetydligt kallare än nu, eller ungefär jämförligt
med det i nordligaste Sveriges fjälltrakter, hvilket
bevisas af A. G. Nathorsts fynd, inom Skåne, Danmark,
Belgien, England m. fl. land, af lemningar efter de
högnordiska växterna Betula nana, Dryas octopetala
m. fl. i så unga bildningar som torfmossarna och
deras bottenlager.
Af vissa i Englands jordlager (och äfven i Skåne)
iakttagna förhållanden har man trott sig kunna antaga,
att under istiden funnits perioder af jämförelsevis
mildt klimat, interglaciala perioder, som återigen
efterträdts af kallare, under hvilka inlandsisen å nyo
framryckt och med sina bottenmoräner (kross-stenslera,
jökellera) öfverskridit samt öfvertäckt de redan
förut lemnade områdena, å hvilka skiktade leror
samt rester efter en högnordisk flora och en
sötvattensfauna kunnat påvisas. Huruvida de i
Nord-Tyskland, Danmark och sydligaste Sverige
förekommande aflagringarna af diluvialsand och
diluvial-lera (se d. o.) i allmänhet äro afsätta,
innan inlandsisen vid sin första utbredning nådde
dessa land, torde ännu icke kunna anses afgjordt. –
Förklaringen af det kalla klimat och den öfverisning,
som med istiden l. glacialperioden småningom inträdde,
efter det att under närmast föregående geologiska
period, den tertiära, t o. m. på Spetsbergen rådt ett
nästan tropiskt klimat, har man sökt finna dels i en
landhöjning, eller olika fördelning mellan haf och
land, samt en förändring af Golfströmmens riktning,
dels i rent kosmiska orsaker. Rörande orsaken till
sjelfva landhöjningen, eller rättare det vexlande
nivåförhållandet mellan land och haf, ett i och
för sig fullkomligt bevisadt faktum, råder ännu
ingen full visshet. Geologerna hafva i allmänhet
förlagt sjelfva rörelsen till den fasta berggrunden
(landet) - och att en sådan i mycket stor skala
flerestädes egt rum är oomtvistligt. Men måhända
hafva de dervid, ända till på sista tiden, alltför
mycket förbisett den attraktion, som uppstigande
eller sjunkande kontinenter, till- eller aftagande
isbetäckningar m. m. utöfvat på omgifvande haf, och
hvilken kunnat åstadkomma förändringar i vattenytans
jämn vigtsläge. Att förändringarna i allmänhet
skett långsamt och utan större hastiga ryck, är mest
antagligt. Sveriges kuster äro för närvarande stadda
i en långsam höjning.
För studiet af istiden, dess verkningar och derunder
bildade jordslag kan Sverige anses såsom ett klassiskt
land. Jämte England har Sverige också kanske mera än
något annat land arbetat för spridande af kännedom
om och en rätt uppfattning af denna närmast yngsta
geologiska bildningsperiod och dermed sammanhängande
frågor. Vigtiga bidrag äro dervid lemnade af
N. G. Sefström, O. M. Torell, A. J. Erdmann, H. A. von
Post m. fl. Bland arbeten, som afhandla istiden och
istidens aflagringar, de s. k. qvartära bildningarna
(se d. o.), må nämnas: J. Geikie: "The great ice-age"
(1877),
A. J. Erdmann: "Bidrag till kännedomen om Sveriges
qvartära bildningar" (1868), O. M. Torell:
"Undersökningar öfver istiden" (1873), A. Penck:
"Die vergletscherung der deutschen alpen" (1882)
och A. T. Hellands på norska tryckta afhandlingar.
E. E.
Is-tinderne (Lapp. Ghirragas zhjokko), ett
vackert och omvexlande fjällparti mellan
Målselvens och Bardoelvens dalar, i Tromsö
amt, Norge. Den högsta toppen är omkr. 1,500
m. Dalarna äro delvis fyllda af mäktiga isbräer.
O. A. Ö.
Istiophora, bladnosar, zool., bilda den ena gruppen
bland de insektätande fladdermössen. Se Fladdermöss.
Istmo (Sp.; näs) l. Panamá, en af Columbias
förenta stater. Se Panamá.
Istorp, socken i Elfsborgs län, Marks härad. Arealen
4,397 har. 1,643 innev. (1882). I. bildar med Öxnevalla
och Horred ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt.
Istrien, "kronland" i österrikisk-ungerska monarkien,
med titel markgrefskap, bildar tillsammans med
furstgrefskapet Görz och Gradiska samt Trieste
ett ståthållareskap, Österrikisk-illyriska
kustlandet. Kronlandet består af den i Adriatiska
hafvet utskjutande halfön I., som i v. begränsas
af Trieste-viken och området Trieste, i n. af Görz
och Krain, i ö. af Fiume och Quarnero-viken samt af
de s. ö. om halfön belägna öarna Veglia, Cherso och
Lussin jämte några mindre. Areal 4,954 qvkm. 292,006
innev. (1880), af hvilka omkr. 58 proc. äro slaver,
dels af slovensk, dels af serbisk och kroatisk
stam, 1,7 proc. tyskar och de öfriga italienare,
hufvudsakligen vid kusten och i städerna. Landet är
bergigt, i synnerhet i de norra och östra delarna,
som äro uppfyllda af Karstbergen. Monte Maggiore
(1,394 m.) i n. ö. är högsta berget. Quieto i v. och
Arsa i ö. äro halföns hufvudfloder. Den vestra
kusten är långsluttande, med beqväma bukter och
hamnar, bland dem krigshamnen Pola, samt en mängd små
städer och byar, men den östra är brant och bergig,
rik på klippor, små öar och grund samt mer än den
vestra utsatt för de skadliga verkningarna af de båda
herskande vindarna, scirocco, från s. s. ö., och bora,
från n. ö. Klimatet är varmt och torrt. Jordmånen är
ej ofruktbar, men såväl åkerbruk som boskapsskötsel
vanvårdas. Endast 3 proc. är improduktivt land,
omkr. hälften upptages af betesmarker. Skog och
åkerjord utgöra hvardera omkr. 23 proc. Bok- och
ekvirke, ekbark, galläpplen och kork samt vin
och olja utföras. Industrien inskränker sig nästan
uteslutande till saltberedning och skeppsbyggeri. För
kustboarna äro fiske och sjöfart förnämsta
näringsgrenarna. Handeln är obetydlig. Jernväg
sammanbinder Pola med Trieste och Rovigno, och en
annan bana går från Lai-bach i Krain genom I. till
Fiume. I administrativt hänseende är I. deladt i
6 distrikt: Capo d’Istria, Parenzo, Pisino, Pola,
Volosca och, för öarna, Lussin. Landtdagen, som
sammanträder i Parenzo, består af de 3 biskoparna
(i Trieste, Parenzo och Veglia), 5 representanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
