Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isländska språket och literaturen - Isländsk kalkspat. Se Dubbelspat - Ismael, Abrahams son med den egyptiska slafvinnan Hagar - Ismaeliter, afkomligar af Abrahams son Ismael - Ismaeliter, en muhammedansk sekt, rättare Ismailiter. Se Sjiiter - Ismail, stad i Besarabien - Ismailia (Ismailije), stad i Egypten, nära midten af Sues-näset - Ismailia, stad vid öfre Nilen. Se Gondokoro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra diktarter. Sålunda har Jóchumsson skrifvit
dramer, särskildt det lyckade stycket "Útilegumenn"
(1871), likaledes Gröndal ett mytologiskt läsdrama,
"Ragnarökkur" (1868), och den unge Indriði Einarsson
ett folksägensdrama, "Nyársnottin" (1872). Derjämte
hafva St. Thorsteinsson och M. Jóchumsson börjat
omplantera Shakspeare på isländsk mark. – Den
nationella episka diktarten, rimur, har ännu under
1800-talet funnit odlare, bland dem en ganska
framstående, nämligen den äfven såsom fin och qvick
lyriker anmärkningsvärde Sigurð Breiðfjörð (f. 1798,
d. 1846). I formen afvikande, men till innehållet
af samma art som rimur är Gröndals episka dikt
"Drápa um Örvar Odd" (1851). Men dessutom har man
i Jón Thorlákssons spår fortfarit att införlifva
med Islands literatur främmande epiker; särskildt
har Homeros funnit goda öfversättare i Sveinbjörn
Egilsson och Gröndal. M. Jóchumsson har öfversatt
Tegnérs "Frithjofs saga", St. Thorsteinsson hans
"Axel" samt delar af "Tusen och en natt". – Den
poetiska prosaberättelsen ("skáldsaga") har,
märkligt nog i sagans hemland, icke försökts,
förrän Jónas Hallgrimsson i "Fjölnir" (1840-41)
kom fram med några små särdeles intagande skisser
ur hvardagslifvet. Dock lät den första fullständiga
novellen länge vänta på sig: det var Jón Thoroddsens
"Piltur og Stúlka" (1867), hvilken följdes af
en mera omfattande, kraftigt humoristisk bild af
isländskt hvardagslif för ett par mansåldrar sedan:
"Maður og kona" (1876). Derjämte må till episk poesi
i prosaform räknas det största och mest ursprungliga
alster af isländsk skaparegåfva, som sett ljuset
i våra dagar, nämligen de af Jón Arnason (f. 1819)
samlade "Íslenzkar Þjóðsögur og aefintyri" (I- II,
Leipzig 1862-64), hvilka i sjelfva verket hafva till
författare det isländska folket under en tidrymd af
400 år, och som, nedskrifna af en massa personer i
alla lefnadsställningar och af bägge könen, röja en
märkvärdigt utbredd och utvecklad framställningsgåfva
och poetisk uppfattning. – Om isländingarna än
icke hafva kunnat följa med på alla den andliga
odlingens områden – särskildt stå de tillbaka i
naturvetenskaperna och de exakta vetenskaperna –,
så hafva de likväl äfven i detta årh. utmärkt sig
inom några, och ännu lefver en sjelfständig isländsk
nationalliteratur, som hör till de största i verlden
i förhållande till landets folkmängd och materiella
tillgångar. C. R.
Isländsk kalkspat. Se Dubbelspat.
Ismael (Hebr.; "Gud bönhör"), Abrahams son med den
egyptiska slafvinnan Hagar, blef, enligt 1 Mosebok
25:12-16, genom sina tolf söner ättefader för lika
många arabiska stammar (jfr Ismaeliter 1). Föranledd
dels af sin hustrus svartsjuka, dels af en gudomlig
uppenbarelse, jagade Abraham sitt barn och dess moder
ut i öcknen, der endast ett under räddade de torftigt
utrustade från döden. Sedan I. vuxit upp, "vardt han
en bågskytt" och tog sig en egyptisk hustru. Gemensamt
med Isak begrof han Abraham i Makpelas grotta. Sjelf
dog han i en ålder af ett hundra trettiosju år. De
muhammedanske araberna ära i honom sin
stamfader. Enligt deras tro ligga han och hans moder
begrafna i Kabatemplet i Mekka. – Den bibliska
berättelsen om I:s barndomsöden, med sitt för nutida
läsare i mycket upprörande innehåll, lider af inre
motsägelser. Så torde svårligen den i 1 Mosebok 17:
25 gifna åldersbestämmelsen stå tillsammans med 21:sta
kap:s skildring af Hagar och I. i öcknen. P. F.
Ismaeliter. 1. Afkomlingar af Abrahams son Ismael,
som med en egyptisk höfdings dotter hade tolf söner,
hvilka enligt arabiska sagor skulle varit stamfurstar
i norra arabiska (nu syriska) öcknen. Enligt Caussin
de Percevals, Blaus m. fl. forskares åsigt består
Arabiens befolkning af följande tre hufvudgrupper:
1. de ursprungliga infödingarna, som undanträngts
till de östliga och sydöstra delarna af halfön,
2. en syrisk-mesopotamisk (semitisk) stam, de
s. k. jochtaniderna eller kahtaniderna, supponerade
ättlingar af en Sems afkomling i 5:te led, Jochtan
(Arab. Kahtan), hvilka utgöra hufvudmassan af de
nuvarande araberna i mellersta, vestra och södra
Arabien, samt 3. en blandad egyptisk-arabisk stam,
de s. k. ismaeliterna, i norra Arabien och på halfön
Sinai. Den vanliga indelningen, lånad från de arabiske
historieskrifvarna, är blott tvåfaldig: jochtanider
(kahtanider), hvilka ensamma egentligen bära namnet
árab "(rena) araber", och ismaeliter, mustáriba,
"arabiserade". I århundradet före Muhammeds
uppträdande (början af 600-talet) finna vi de talrika
jemenska (jochtanidiska) och ismaelitiska stammarna
blandade om hvarandra öfver hela Arabien med undantag
af dess sydöstligaste del. – 2. En muhammedansk sekt,
rättare Ismailiter. Se Sjiiter. H. A.
Ismail, stad i Besarabien, vid venstra stranden af
Donaus nordliga mynningsarm, Kilia, bildar med det
närbelägna Tutjkov en dubbelstad med omkr. 20,000
innev. Handel med spanmål, trävaror, läder och
talg. – I., fordom en turkisk fästning, eröfrades
af ryssarna 1770 samt stormades och förstördes af
Suvorov d. 22 Dec. 1790. I freden i Bukarest 1812 kom
staden med Besarabien till Ryssland, hvarefter den
blef station för ryska Donauflottan samt 1830 jämte
den 1810 anlagda staden Tutjkov erhöll en särskild
förvaltning. Enligt Parisfredens (1856) bestämmelser
slopades fästningsverken och afträddes I. jämte en
del af Besarabien till Moldau. Vid Berlinkongressen
1878 återförenades denna del af Besarabien med
Ryssland.
Ismailia. 1. (Ismailije) Stad i Egypten, nära midten
af Sues-näset, vid vestra stranden af Timsa-sjön
och vid den från Nilen ledda sötvattenskanalen
(Ismailije-kanalen), som lemnar dricksvatten dels
till Sues, dels till I. och Port Said, men äfven är
segelbar för tämligen stora fartyg. Staden anlades
1863 och hade en tid öfver 3,000 innev., men 1877
endast 1,897 innev. Den har breda, makadamiserade
gator och liknar en europeisk badort med villor
och skuggrika alléer. Sötvattenskanalens slussar,
kedivens palats och vattenverket, som medelst en
70 km. lång rörledning förser Port Said med vatten,
äro ortens största märkligheter. – 2. Stad vid öfre
Nilen. Se Gondokoro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
