- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
759-760

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inula - Inulin l. Alantstärkelse - Inunktion - In usu - Inuus ecaudatus, Magoten, Berbiska l. Vanliga apan - Invagination - Invalid - Invalidhotellet - Invalidhus - Invalidhusfonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alant-kamfer) samt i betydligare mängd den
stärkelseart, som efter denna växt benämnes inulin
(se d. o.). – En annan mera lågväxt art, I. dysenterica
L., hvilken liksom I. salicina L. förekommer på torra
ställen å kalkgrund, har förr varit prisad som ett
kraftigt medel mot rödsot, såsom namnet dysenterica
antyder, O. T. S.

Inulin l. Alantstärkelse, ett i ålandsrot (se
Inula), cikoria och rötter af andra arter af familjen
Synanthereae, t. ex. maskros, kardborre och Arnica,
förekommande kolhydrat, som till sina egenskaper
står mellan stärkelse och gummi. Inulin bildar ett
hvitt pulver, som är ganska lättlösligt i hett
vatten, men föga lösligt i kallt. Dess lösning
är venstervridande. Genom inverkan af utspädda
syror på inulin uppstår levulos l. venstervridande
drufsocker. P.T.C.

Inunktion (Lat. inunctio, insmörjning). Se Smörj-kur.

In usu, Lat., i bruk, bruklig, vanlig. – In usum
delphini, Lat. Se Delphinus.

Inuus ecaudatus, Magoten, Berbiska l. Vanliga
apan, zool., hör till underfamiljen hundapor
(Cynopithecinae), familjen smalnäsiga apor och
ordningen fyrhändta bland däggdjuren. Den är smärt
byggd och långbent, med tämligen rik, på undre sidan
glesare hårbeklädnad och tjockt kindskägg. Det
skrynkliga ansigtet, Öronen och händerna äro
köttfärgade, sittvalkarna blekröda, pelsen
rödaktigt olivfärgad (hos äldre djur svartaktig),
undre kroppsdelarna ljusare, mera grågula eller
hvitaktiga. Kroppslängden stiger till 75 cm. Man har
på grund af magotens ytterst korta svans gjort honom
till typ för ett särskildt slägte inom makakernas
grupp. Han är hemma i norra Afrikas vestra del samt
i oaserna vester om Egypten; der lefver han i stora
sällskap under anförande af gamla hannar. Han vistas
i bergstrakter, men kan äfven klättra i träd; han
är mycket klok, listig, behändig och stark samt kan
försvara sig bra med sina tänder. Magoten, känd redan
af de gamle grekerna och först af alla apor förd till
Europa, är den enda apa, som ännu finnes vild i denna
verldsdel, nämligen på klipporna vid Gibraltar. Der
har han lefvat sedan urminnes tid. De der befintliga
individerna hålla sig i lä bakom klipporna, äro mycket
lifliga och välja till sin bostad branta klippväggar
med många hål och grottor. Någon svårighet att finna
föda tyckas de ej hafva, ty de äro alltid vid godt
hull. Oaktadt de skyddas omsorgsfullt, hade deras
antal för några år sedan nedgått till tre, hvilka
dessutom alla voro af samma kön; en engelsman införde
då ungefär lika många från Tanger, hvarefter de å nyo
ökats, så att de 1882 utgjorde 26 stycken, C. R. S.

Invagination (af Lat. in, i, och vagina, slida)
l. Intussusception, med., tarminvagination,
tarminstjelpning. Se Förstoppning och Ileus.

Invalid (af Lat. invdlidus, kraftlös, svag),
i allmänhet svag, bräcklig (mest till följd af
yttre skada); krigsman eller f. d. krigsman, som
till följd af ålder eller skada, som han ådragit
sig under tjensteutöfning, blifvit oförmögen till
krigstjenst. Redan greker och romare drogo försorg
om sina under krig skadade krigsmän.

Så gjorde man äfven i Frankrike, England och Spanien
redan under den senare medeltiden: invaliderna
intogos i kloster och utgjorde der en särskild
klass af innevånarna. Under 17:de årh. började
man i flere land anlägga storartade invalidhus,
i hvilka gamla och skadade krigsmän erhöllo god
vård. Den förnämsta inrättning af sådant slag
är Hôtel des invalides (Invalidhotellet) i Paris,
hvilket upprättades af Ludvig XIV, fullbordades
1675 och tillökades af Napoleon I. Det rymmer
5,000 invalider. Hotellets kyrka prydes af en
mängd fanor, eröfrade under Napoleon I:s krig,
och innehåller i en särskild afdelningen vacker
krypta, som innesluter nämnde kejsares lik. Stora
invalidhus finnas äfven i andra land. – I samma
mån tjenstetiden minskats, har antalet invalider
nedgått. Då dertill kommer att största delen af dem
utgöres endast af i krig skadade personer, hvilka
merendels föredraga att lefva för sig sjelfva på sitt
årliga underhåll, så stå invalidhusen numera till
stor del tomma. Invalid är derför i de flesta land
liktydigt med krigsman, som åtnjuter pension. Rörande
det svenska invalidväsendet se Invalidhusfonden.
C. O. N.

Invalidhotellet (Fr. Hôtel des invalides). Se Invalid.

Invalidhus. Se Invalid och Invalidhusfonden.

Invalidhusfonden, en fond, som står till K. M:ts
disposition för understöd åt uttjente militärer
(se Invalid). – Rikets ständer biföllo vid 1812 års
riksdag K. M:ts proposition dels om användande af
något af de k. lustslotten, som af K. M:t dertill
utsåges, till inrättande af ett invalidhus, dels
om anslående af alla vid f. d. adelsfaneregementet
(se Adelsfana) indragna boställen, indelningar och
räntor till understöd åt en sådan inrättning; och
med anledning af dessa beslut förordnades genom
k. br. d. 28 Juli 1812 om berörda indelningars
och räntors uppbärande för invalidinrättningens
räkning. Sedan derigenom tillräckliga medel för
ändamålet hunnit samlas och Krigskollegiet genom
k. br. d. 29 Maj 1821 erhållit befallning att
vidtaga nödiga anstalter för invalidinrättningens
iordningställande å Ulriksdals lustslott, anbefalldes,
att densamma skulle öppnas å Karlsdagen, d. 28 Jan.,
1822 för emottagande af ett visst antal ålderstigne
eller blesserade krigsmän af såväl öfver- och
underbefäl som manskap. Inrättningen ställdes under
styrelse af en direktion. Enligt § 2 af det för
inrättningen d. 30 Sept. 1823 utfärdade reglementet
skulle såsom invalider mottagas afskedade krigsmän
från armén och flottorna, företrädesvis sådana, som
blifvit blesserade eller utmärkt sig genom tapperhet
och välförhållande.

Kostnaderna för invalidinrättningen syntes emellertid,
i förhållande till antalet derstädes underhållna
korpraler och soldater, alltför höga, och en icke
obetydlig nedsättning i invalidernas underhållskostnad
syntes kunna åstadkommas, om det tillätes invaliderna
att, försedde med lämpliga, af invalidinrättningens
medel utgående pensioner, till vistelseort utvälja
den del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free