Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inskjuta - Inskrifning - Inskrifter - Inskrifven figur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skjutes med uppsättningen för det bedömda afståndet,
hvarefter afståndet ändras för hvarje följande skott
med 200 m., till dess målet blifvit inneslutet
uti en gaffel af 200 m. Derefter hoptränges
denna gaffel till 100 m., hvarvid man tager
uppsättningen för det afstånd, som ligger mellan
de båda afstånd, hvilka bestämma 200-m.-gaffeln;
derefter hoptränges 100-m.-gaffeln efter samma
grunder till en 50-m.-gaffel, då det kortare
af de båda afstånd, som bilda 50-m.-gaffeln, är
det inskjutna afståndet". – Vid handeldvapen kan
någon afståndsinskjutning i samma bemärkelse som vid
fältkanoner ej ifrågakomma, emedan man ej kan iakttaga
verkan af endast en gevärskula. Om marken är sådan,
att nedslagen kunna iakttagas (t. ex. torra åkrar),
kan man dock, genom att afgifva salvor mot samma
punkt, göra iakttagelser öfver hur elden verkar och
på grund af dem vidtaga ändringar i sin riktning.
W. G. B.
Inskrifning, jur. Se Inteckning.
Inskrifter (Lat. inscriptiones) kallas öfver hufvud
alla på något varaktigt material (sten, metall,
krukmakaregods o. d.) inristade anteckningar. De
äro dels allenast påskrifter, ämnade att förklara
betydelsen af de föremål (grafstenar, segertecken,
helgeskänker, husgeråd o. s. v.), på hvilka de
äro anbragta, dels hafva de den mera sjelfständiga
uppgiften att i egenskap af offentliga urkunder åt
efterverlden bevara minnet af vigtigare historiska
tilldragelser, fredsfördrag, lagar, folkbeslut,
inventariiförteckningar m. m. Inskrifter af det
senare slaget, hvilka i synnerhet voro brukliga
i äldre tider, då man ej egde utvägen att i tryck
mångfaldiga dylika aktstycken och derigenom skydda dem
mot förstörelse, erhöllo ofta ett ganska betydligt
omfång och äro naturligtvis af största värde för
kännedomen om de ifrågavarande tidernas och folkens
historia, statsinrättning, religion, seder och
språk, hvarför äfven inskriftkännedomen eller
epigrafiken(se Epigraf) bildar en af fornforskningens
och filologiens vigtigaste hjelpkällor. Samtidigt med
de klassiska studiernas upplifvande i vesterlandet
under det tidehvarf, som med anledning deraf blifvit
kalladt renaissancens eller humanismens, började
de lärde naturligt nog att rikta sin uppmärksamhet
äfven på det rika materialet af forngrekiska och
fornromerska inskrifter. Början härtill gjordes
hufvudsakligen af den lärde Cyriacus från Ancona
(f. 1391), hvilken under vidlyftliga resor i Grekland
och Orienten upptecknade en mängd hufvudsakligen
grekiska inskrifter. En omfattande samling af
grekiska och latinska inskrifter ("Inscriptiones
sacrosanctae vetustatis") utgafs 1534 af Petrus
Apianus och Bartholomaeus Amantius, två professorer i
Ingolstadt. Det genom fortgående fynd af inskrifter
ständigt växande materialet föranledde, att tid
efter annan nya samlingar utgåfvos, nämligen af
Lipsius ("Inscriptiones antiquae", 1588), Gruterus
("Inscriptiones antiquae totius orbis romani",
1602-03, ny uppl. af Graevius, 1707), Muratori
("Novus thesaurus veterum inscriptionum", 1739)
m. fl. Det lifliga intresset för inskrifter och
inskriftsamlingar framkallade inom kort
förfalskningsförsök, hvilka i synnerhet under senare
hälften af 1600-talet och hufvudsakligen på de
latinska inskrifternas område bedrefvos i stor
skala af neapolitanaren Pirro Ligorio m. fl. samt
i ej ringa antal funnit plats i de under 1700-talet
utgifna samlingarna, hvilkas värde och användbarhet
derigenom betydligt minskas. Med afseende på
fullständighet, kritiskt urval och vetenskaplig
anläggning öfverträffas alla de äldre samlingarna
vida af de på Berlin-akademiens föranstaltande,
under ledning af de mest framstående vetenskapsmän
(A. Böckh, J. Franz, E. Curtius, J. W. A. Kirchhoff,
Th. Mommsen, J. H. W. Henzen m. fl.) utgifna
stora verken "Corpus inscriptionum graecarum"
(1824-77) och "Corpus inscriptionum latinarum" (från
1863, ännu ej afslutadt), hvartill kommer en sedan
1873 under utgifning varande specialsamling af attiska
inskrifter ("Corpus inscriptionum atticarum"). Vigtiga
supplement till dessa samlingar bilda såväl två under
en längre följd af år utgifna epigrafiska tidskrifter:
"Archaiologiké efemeris" och "Ephemeris epigraphica",
som A. R. Rangabés "Antiquités helléniques"
(1842, 1857) och Le Bas’ "Inscriptions grecques et
latines recueillies en Grèce et en Asie Mineure"
(1847), en mängd andra arbeten att förtiga. –
Först i senare tider har man börjat med ifver samla
och för den vetenskapliga forskningen tillgodogöra
den nästan oöfverskådliga massa af inskrifter, som
öfriga forntida kulturfolk hafva efterlemnat. Bland
dessa hafva exempelvis de semitiska inskrifterna
erhållit en högst värderik tillökning genom en nyligen
funnen och tolkad inskrift af den moabitiske konungen
Mesa. Denna inskrift kallas vanligen "konung Mesas
pelare" och är af stort intresse icke blott såsom
det enda qvarstående minnesmärket af moabitiskt
språk, utan äfven såsom det efter all sannolikhet
äldsta kända exemplet på användning af egentlig
bokstafsskrift. (Se Th. Nöldeke, "Die inschrift
des königs Mesa von Moab", 1870.) – En egen, ytterst
talrik grupp bilda de under namn af kilskrift (se
d. o.) bekanta assyrisk-babyloniska, medisk-skytiska
och fornpersiska inskrifterna. Om egyptiska inskrifter
se Egypten, Hieratisk skrift och Hieroglyfer. Om
indiska (konung Açokas) inskrifter se Indiens språk
och literatur, sp. 561 och 565. Om fornnordiska
inskrifter se Runor. A. M. A.
Inskrifven figur, matem. En månghörning eller
mångplaning säges vara inskrifven i en kroklinie
eller buktig yta, om alla figurens hörn äro belägna på
kroklinien eller ytan; och en kroklinie eller buktig
yta säges vara inskrifven i en månghörning eller
mångplaning, om den senares alla sidor tangera den
förra. Någon gång säger man äfven en månghörning vara
inskrifven i en annan månghörning, om den förras hörn
ligga på den senares sidor. En figur, som skall kunna
inskrifvas, är i allmänhet underkastad vissa vilkor
i afseende på formen. Undersökningen af inskrifna
figurers egenskaper samt sättet och möjligheten att
verkställa inskrifning äro af intresse egentligen
i fråga om de koniska sektionerna och särskildt
cirkeln. Så måste t. ex. en fyrhörning för att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
