Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Innsbruck (Innspruck) - Innsbruck, Wilhelm von - Inns of court - In nuce - Innuit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inn, på båda sidor om sistnämnda flod, mellan 2,500
m. höga berg, och består af den egentliga staden
samt flere förstäder. 20,537 innev. (1880) i den
egentliga staden, 29,790 med förstäderna. Staden är
till stor del nybyggd, med breda gator och en mängd
vackra hus. Främst bland stadens 11 kyrkor står på
grund af sina konstverk Hofkirche (byggd 1553-63),
som bl. a. innehåller kejsar Maximilian I:s
grafmonument, "troligen det största och säkert det
praktfullaste plastiska verk renaissancen skapat". I
kyrkan finnas äfven patrioterna A. Hofers, Haspingers
och Speckbachers grafvårdar samt ett monument öfver
de 1796-1809 i striden för sitt fädernesland fallne
tyrolarna. I denna kyrka var det, som drottning
Kristina af Sverige d. 24 Okt. 1655 offentligen
öfvergick till katolicismen. Andra märkliga
byggnader äro den kejserliga borgen (uppförd af
Maximilian I, ombyggd af Maria Teresia 1766-70), det
s. k. "Goldendachlgebäude" (fordom fursteresidens),
försedt med en vacker erker, hvars takbetäckning
består af starkt förgylld koppar. Bland monument
i staden märkas S:t Anna-pelaren, rest 1706 till
minne af fransmännens och bajrarnas fördrifvande ur
landet 1703, en triumfbåge, uppförd 1765 till minne
af Leopold II:s och infantinnan Maria Ludovicas
förmälning, samt en springbrunn med staty af
hertig Rudolf IV, uppförd 1863-77 till minne af
Tyrolens 500-åriga förening med Österrike. Staden
är säte för Tyrolens ståthållareämbete och
oberlandesgericht m. m. samt för landtdagens
sammanträden. Den har ett universitet (stiftadt 1672,
men fullständigt, med fyra fakulteter, först 1869),
ett museum, ett obergymnasium, seminarier jämte
flere andra undervisningsanstalter samt tio
kloster. Bomullsspinneri, klockgjuteri, glasmåleri
och glasbruk (i förstaden Wilten) samt tillverkning af
siden, kläde, handskar m., m. - I. hette i forntiden,
då det var en vigtig romersk koloni, Oenum, Oeni
pons l. Oenipontum (bron öfver Inn) och erhöll 1234
stadsprivilegier af hertig Otto IV af Meran. Sedan
Tyrolen 1363 kommit till Österrike, blef I. landets
hufvudstad, der österrikiska kejsare ofta residerade.
Innsbruck, Wilhelm von. Se Wilhelm v. Innsbruck.
Inns of court (-åv kårt; Eng., af inn, Isl. inni,
egentl. hus, sedermera ämbetslokal, och court, se
d. o.), fyra sedan medeltiden bestående korporationer
af advokater och domare i London: Inner Temple,
Middle Temple, Lincolns Inn och Grays Inn. De voro
från början gillen eller skrån, bildade af advokater,
och äro fortfarande rent enskilda föreningar, hvilka
sjelfva välja sina ämbetsmän. Ursprungligen voro de
tillika rättsskolor, i hvilka de unge män utbildades,
som skulle upptagas i advokaternas krets. De ega
äfven fortfarande uteslutande rätt att meddela
tillåtelse att uppträda som advokat (barrister)
samt rätt att från advokatverksamheten utesluta den,
som anses dertill ovärdig. Ehuru föreläsningar vid
Inns of court hållas, är dock ej afläggande af något
kunskapsprof nödvändigt vilkor för utöfvande af yrket;
den, som under vissa år varit
inskrifven vid Inns of court och ett visst antal gånger
årligen deltagit i de gemensamma måltiderna,
erhåller tillåtelse dertill. Dessa korporationer
ega stor förmögenhet, och deras ämbetsmän, hvilka
utgöras af landets mest ansedde jurister, åtnjuta
betydande förmåner. Jfr Olivecrona, "Om den juridiska
undervisningen i England".
In nuce, Lat, "i en nöt", sammanträngdt, i korthet;
i sitt frö, i linda, outveckladt.
Innuit (pl. af Eskim. inuk, menniska), ursprungligen
det inhemska namnet på eskimoerna (se d. o.),
i vidsträckt mening etnologisk benämning på hela
den folkstam, af hvilken eskimoerna utgöra den
förnämsta representanten. Innuitfolken, hvilka
räknas till hyperboreernas (se d. o.) ras, omfatta
de på Grönland och Nord-Amerikas ishafskust boende
eskimoerna samt följande språkligt beslägtade stammar,
bosatta utmed södra och vestra kusten af det forna
ryska Amerika i nedanstående ordning, från Mount Elias
i s. ö. till Kotzebueviken i n. v. 1. Tsjugatsjer
l. Tsjugatsjigmiut på Tsjugatsj-vikens stränder
och öar (-miut, pl. af afledningsändelsen -miu,
betecknar "bebyggare" af den ort, som den föregående
delen af ordet namngifver); 2. Konjager (Kodjaker,
Kordjaker) l. Kaniagmiut på ön Kadjak och större
delen af halfön Aljaska; 3. Aglegmiut (enligt
H. J. Holmberg) l. Oglemiut (enligt V. Dall)
på Aljaskas norra kust; 4. Nusjagagmiut (Dall)
l. Kejataigmiut (Holmberg) från Nusjagag-flodens
mynning till Kap Newenham; 5. Kuskvogmiut (Dall)
l. Kuskokvigmiut (Holmberg) på bägge sidor om
floden och viken Kuskokvim; 6. Agulmiut från
Kap Avinof till Kap Rumjansof; 7. Magagmiut från
sistnämda udde till Jukonmynningarna; 8. Ekogmiut
i Jukon-deltat, från Kipniuk till Pasjtolik;
9. Unaligmiut (omfattande Holmbergs Tsjnagmiut
och Pasjtoligmiut) utmed kusten från Pasjtolik
till Sjaktolik; 10. Maleigmiut kring Norton-Bay;
11. Kaviagmiut (Dall) l. Anlygmiut (Holmberg) på
halfön Kaviak och ön Aziak; 12. Okeogmiut på öarna
i Berings sund. Jakutaterna, som bebo kustlandet
söder om M:t Elias till M:t Fairweather, räknas af
Buschmann till innuit, men af Fr. Müller till de söder
om dem boende Thlinketstammarna, särskildt Kolosjerna,
och således till amerikanska rasen. Deremot böra,
enligt all sannolikhet, de på Asiens nordostspets
bosatte s. k. fiskaretsjuktsjerna, riktigare tuski
eller namollo, skiljas från de egentliga tsjuktsjerna
och föras till innuit. Aleuterna (Aleutiska öarnas
bebyggare) äro väl af samma ras som innuit, men
icke med dem språkligt beslägtade. - Jfr (utom
den i art. Eskimoer sp. 721 angifna literaturen)
bl. a. Erman, "Archiv für wissenschaftliche kunde
von Russland", II och VII bd; Wrangel, "Statist.
und ethnogr. nachrichten über die russischen
besitzungen in Amerika" (i Bärs och Helmersens
"Beiträge zur kenntniss des russischen reichs", bd I,
1839); Mestorf, "Die altgrönländische religion und
die religiösen begriffe der heutigen grönländer (i
"Globus", 19:de årg.). H. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
