Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkunabler l. Paleotyper - Inkurabel - Inlaga, - Inlagdt arbete - Inlagring - Inlagsaftal - Inlagsfä - Inlands - Inlandsis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Revelationes S. Birgitte" (1492), troligen äfven det
vackra, likaledes af Klemming upptäckta "Graduale",
hvilket trycktes för bruk vid svenska gudstjensten
(se Gothan). Äfven å andra utländska orter trycktes
handböcker för den svenska gudstjensten, såsom
"Breviarium lincopense" (1493) och "Breviarium
scarense" (1498), bägge tryckta i Nürnberg af
G. Stuchs (Stöchs). Från 1490-talet nämnes såsom
tryckare i Stockholm Joh. Smedh (på latinska
tryck J. Fabri), den förste boktryckare, som
var svensk medborgare. Från hans officin (som
efter hans död, 1495 eller 1496, öfvertogs af hans
hustru) utgingo bl. a. tvänne breviarier, "Breviarium
strengenense" (1495) och "Br. upsalense" (1496), samt
den första på svenska tryckta bok, "Aff dyäfwlsens
frästilse", af J. Gerson (1495), möjligen äfven det
1498 tryckta arbetet om Marie psaltares värde och
nytta. - De bästa förteckningar och beskrifningar
öfver inkunabler äro Panzer: "Annales typographici"
(1793- 1803), Hain: "Repertorium bibliographicum"
(1826-38), och, särskildt för Frankrike, Brunet:
"La France littéraire au XV:e siécle" (1865).
R. G.
Inkurabel (af Lat. nekande in och curare. bota),
obotlig. Jfr Kurera.
Inlaga, skrift, hvarigenom part i rättegång utvecklar
sin talan.
Inlagdt arbete, gemensam benämning på flere olika
slags arbeten, der på fri hand, vanligen medelst
uthuggning eller sågning formade ornament och
figurer af ett material läggas in i motsvarande
fördjupningar af ett annat. Inlagdt arbete är
således i det hela detsamma som inkrustering, och
någon bestämd skilnad mellan de båda termerna kan
ej uppställas. Uttrycket inlagdt arbete torde dock
enligt öfligt språkbruk företrädesvis begagnas i
sådana fall, der bottenytan utgöres af sten eller
trä. Från mosaik i egentlig mening skiljer det sig,
liksom inkrusteringen, derigenom att mosaiken är
sammansatt af i allmänhet likformiga och lika stora
småbitar. Bland olika slag af inlagdt arbete märkas
den s. k. Florentin- eller pietra-dura-mosaiken,
der figurer, såsom foglar, blommor, frukter
och ornament, i olika färger äro inlagda i en
vanligen svart bottenyta. Indiska agra-arbeten hafva
blom-ornament i olika färger inlagda mot enfärgad,
ofta hvit botten. Arbetssättet är af italienskt
ursprung och utgör fria efterbildningar af de
pietra-dura-inläggningar, som Austin de Bordeaux
åren 1627 -58 utförde i Taj i Agra efter florentinskt
arbetssätt och mönster. Bland inläggningar i trä
märkes det italienska intarsia-arbetet med dess
efterbildningar, elfenbensinläggningen i ebenträ
(scaglinola), marketeriarbetet samt boulearbetet.
Upk.
Inlagring, geol. En bergarts- eller jordartsmassa
eller en hophörande samling berglager, som är
(eller ursprungligen varit) på alla sidor omsluten
af andra dermed olikartade, men likåldriga lager
och som i jämförelse med dessa eger en obetydligare
utsträckning, säges vara inlagrad eller bilda en
inlagring uti dessa senare. - I afseende på formen
kan man skilja
mellan linsformig (lentikulär) och stockformig
inlagring. Till sina dimensioner variera inlagringarna
betydligt, från en till åtskilliga tiotal meter
i längsta riktningen. Genom stor utveckling i
längd och bredd i förhållande till tjockleken kunna
linsformiga inlagringar bilda en öfvergångsform till
verkliga lager. - Många, kanske de flesta, bland
de svenska malmfyndigheterna äfvensom åtskilliga
urkalkförekomster utgöra inlagringar i urbergets
gneiser, glimmerskiffrar m. m. E. E.
Inlagsaftal. Se Depositum.
Inlagsfä. Se Depositum.
Inlands fyra härad af Inlands domsaga i Göteborgs
och Bohus län bilda södra delen af Bohus läns
fastland. 1. Inlands Fräkne härad omfattar socknarna
Forshälla, Resteröd, Ljung och Grinneröd. Arealen
22,034 har. 6,261 innev. (1882). - 2. I. Nordre
härad omfattar socknarna Solberga, Halta, Jörlanda,
Spekeröd, Uklum, Ödsmål och Norum. Arealen 35,258
har. 11,519 innev. (1882). - 3. I. Södre härad
omfattar socknarna Kareby, Romelanda, Ytterby, Torsby,
Harestad och Lycke samt en del af Rödbo. Arealen
25,942 har. 9,538 innev. (1882). - 4. I. Torpe härad
omfattar socknarna Hjertum och Vesterlanda. Arealen
20,357 har. 5,375 innev. (1882).
Inlandsis, geol., en hela land eller landsdelar mer
eller mindre fullständigt öfvertäckande ismassa,
ett väldigt istäcke af ända till tusentals fots
mäktighet. - Under den s. k. glacialperioden
l. istiden (se d. o.) voro efter all sannolikhet
hela Skandinavien, stora sträckor af Ryssland,
Nordtyskland, Storbritannien och Nord-Amerika
isbetäckta. I närvarande tid äro Grönland och
Spetsbergen till hufvudsaklig del dolda af inlandsis,
ofvan hvilkens yta - så vidt man hittills känner -
endast enstaka bergshöjder uppsticka. Inlandsisen
skiljer sig sålunda genom sin sammanhängande
utbredning från glaciererna (se d. o.), hvilka
merendels äro inskränkta till högfjällsdälder samt
alp- och bergsluttningar. Men likasom glaciererna
likt strömmar af is oaflåtligt röra sig framåt i
sina bäddar till allt lägre trakter, så är också
inlandsisen i rörelse, förnämligast längs vissa
sträckningar, de s. k. is-strömmarna, hvilkas läge
och riktning sannolikt betingas af underlagets
reliefförhållanden. - Grönlands inlandsis är den
enda, om hvilken man eger några tillförlitliga
underrättelser; men oaktadt de försök, hvilka af
såväl danska som svenska och norska forskare gjorts,
har man icke lyckats att intränga på densamma längre
än ungefär 75 km. från kusten. På detta afstånd,
hvilket nåddes af en dansk expedition år 1878,
då utgångspunkten var trakten af Frederikshaab,
vid vestkusten af Sydgrönland, uppmättes höjden
öfver hafvet vara omkr. 1,570 m.; lutningen utåt
är i medeltal ganska obetydlig. I stort sedt
är isens öfveryta vågformig och höjer sig ofta i
terrassform. Der stigningen är starkast, är isen mest
ojämn och remnad, med klyftor från några få till 15
m. bredd. Deras längd är stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
