Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inanition - Inappellabel - Inapplikabel - Inari l. Inara - In armis - Inartikulerad - Inaugurera - Inbillning - Inbillningsförmåga - In blanco - In brevi - Inbrott - Ibrottsstöld - Inbrösta - Inbördes testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än en timmes tid kunna lefva utan föda. Den
vigtsförlust kroppen lider, innan döden till följd af
inanition inträffar, uppskattas till omkr. 40 proc.,
men vexlar betydligt. Under de sista dagarna sjunker
kroppstemperaturen hos varmblodiga djur betydligt,
och derigenom upphäfves ett nödvändigt vilkor
för lifvet. Omgifves kroppen med varma dukar,
kan man ännu någon tid hålla den vid lif, men
äfven i detta fall låter döden icke länge vänta
på sig. Efter en långvarig fasta blir sannolikt
ämnesomsättningen i kroppen alltför ringa för att
kunna alstra tillräckligt värme, och slutligen räcker
den icke ens till att åstadkomma så mycken kraft, som
behöfves för att hjertats, respirationens och andra
för lifvet oundgängliga rörelser skola kunna utföras.
R. T-dt.
Inappellabel (jfr Appell), som icke kan hänskjutas
till högre rätt.
Inapplikabel (Fr. inapplicable), oanvändbar,
otillämplig. Jfr Applicera.
Inari l. Inara. Se Enare-träsk.
In armis, Lat., under vapen.
Inartikulerad, oartikulerad, otydligt (grumligt)
uttalad. - Inartikulation, otydlighet i uttalet. -
Jfr Artikulera.
Inaugurera (Lat. inaugurare, af augur, se d. o.),
högtidligen inviga. - Inaugural- (i sammansättningar),
invignings-, t. ex. inauguralföreläsning,
föreläsning, som en akademisk lärare håller vid
det tillfälle, då han högtidligen insattes i sitt
ämbete. - Inauguration, högtidlig invigning. -
Jfr Installera.
Inbillning. Se Illusion.
Inbillningsförmåga, filos. 1. Enligt kantiskt
språkbruk menniskans förstånd, såvidt det af de
i sig sjelfva diffusa sinnesintrycken, genom
att sammanbinda dessa med hvarandra, danar de
sinliga företeelserna och dermed sinneverlden
i det hela. Emedan förståndet i sina egentliga
former har karakteren af omdömesförmåga, är
inbillningsförmågan att fatta som en lägre form
af förståndet. Dock följer den förståndets lagar
och betjenar sig af dess former (kategorierna)
samt danar sålunda verlden i enlighet med dessa,
hvilket kan förklara naturens öfverensstämmelse med
menniskans förstånd (t. ex. lagen om sammanhanget
emellan orsak och verkan, hvilken uppkommer så,
att inbillningsförmågan på verkligheten tillämpar
kausalitetens kategori). Inbillningskraften blir på
detta sätt en mellan sinligheten och det egentliga
förståndet förmedlande förmåga. Den är en i djupet af
vårt själslifs innersta natur grundad, halft omedvetet
verkande, men för danandet af vår verld, följaktligen
ock för hvarje distinkt uppfattning oundgänglig
förmåga. - 2. I allmänhet detsamma som fantasi (se
d. o.).
L. H. Å.
In blanco. Se Blanko.
In brevi, Lat., i korthet.
Inbrott, jur., eger rum, då någon medelst våld å
vägg, fönster, dörr, lås eller annat dylikt stängsel
eller på vissa med sådant våld likställda sätt (genom
klättring öfver vägg eller dylikt, medelst inkrypande
genom glugg eller annan sådan ej till ingång ämnad
öppning eller
ock genom "bruk af dyrk eller falsk nyckel) bereder
sig tillträde till gård, hus, rum eller fartyg, i
uppsåt att stjäla. Enligt svensk och finsk rätt anses
det jämväl såsom inbrott, om någon i tjufnadsafsigt
med våld eller list öppnar kista, skrin eller
annan förvaringspersedel, som är tillsluten medelst
lås, försegling eller dylikt stängsel. Norska och
danska strafflagarna åter räkna hit det fall, då
någon insmyger sig i bebodt hus eller fartyg för
att derstädes föröfva stöld nattetid. Straffet för
inbrott utan tillgrepp (angående inbrott i förening
med tillgrepp se Inbrottsstöld) är i Sverige
straffarbete i högst sex månader. I händelse af
iteration undergår detta straff samma skärpningar
som straffet för stöld. I Norge straffas inbrott
med straffarbete från sex månader till sex år eller
fängelse, hvilket straff skarpes i vissa fall af
iteration. Danmarks strafflag innehåller ej något
särskildt stadgande om inbrott, som ej varit förbundet
med tillgrepp, utan en sådan gerning hemfaller,
enligt denna lag, såsom försök till inbrottsstöld
under lagens allmänna straffbestämmelser för försök
till brott. I Finland stadgar lagen ännu spö- eller
risstraff (vid iteration dessutom tukthusstraff)
för inbrott, men detta straff har i senare tider
plägat förvandlas till fängelse vid vatten och bröd.
J. H-r.
Inbrottsstöld, jur., stöld, till hvars föröfvande man
beredt sig tillfälle medelst inbrott (se d. o.). Detta
brott upptages i samtliga de nordiska strafflagarna
såsom en särskild, svårare art af stöld. Straffet
är (om man ser bort från de skärpningar, hvilka
inträda vid iteration) i Sverige straffarbete från
sex månader till fyra år, i Norge straffarbete från
sex månader till nio år (hvilket straff dock under
vissa omständigheter kan nedsättas till fängelse),
i Danmark straffarbete från åtta månader till åtta
år. I Finland gälla ännu den äldre svensk-finska
rättens bestämmelser i detta ämne, enligt hvilka
det dömes till särskildt ansvar för inbrottet och
för tjufnaden. I 1875 års finska strafflagsförslag
äro dessa bestämmelser utbytta mot ett stadgande,
som står i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
svenska strafflagens. J. H-r.
Inbrösta, skeppsb., sammanfoga tvänne timmer,
som korsa hvarandra, medelst en infällning
(inbröstning) antingen i endast det ena eller
ock i båda timren på det ställe, der de mötas.
J. G. B.
Inbördes testamente, jur., ett af två eller
flere personer upprättadt testamente, hvarigenom
de ömsesidigt tillägga hvarandra förmögenhet
vid någonderas död. Vanligast förekommer sådant
förordnande mellan äkta makar, och dermed afses då att
hindra det gemensamma boets splittring vid enderas
frånfälle. Åt den efterlefvande kan gifvas antingen
eganderätt till den aflidnes förmögenhet eller ock
endast nyttjanderätt under lifstiden, så att vid hans
död förmögenheten skall gå till den efter arfsrätt
eller genom testamentet dertill berättigade. Skall
förmögenheten efter bägges död delas mellan
arfvingarna å ömse sidor, uppstår fråga huruvida
arfstägten skall för den först aflidnes arfvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
