Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Imatra-stenar - Imaus - Imazirer - Imbabura - Imbad - Imbatskiska ostjaker - Imbecil - Imbert, Barthélemy - Imbibera - Imbriani, Vittorio - Imbro l. Imvro - Imbroglio - Imd - Imerethien - Imhof, Anton Albrecht von - Imhoff, Anna Amalie von - Imhotep - Imid - Imitation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalkstenskorn, organiska lemningar o. s. v.). Vid
lerans bortslammande genom forsande vatten blifva
de hårda konkretionerna fria och träffas sedan
löst liggande på flodbottnen. - Inom Sverige ega
imatra-stenarna sin fullkomliga motsvarighet i de på
samma sätt bildade s. k. marlekorna l. mallrickorna
(se d. o.). E. E.
Imaus, Lat. (af Sanskrit Himavat, snörik),
Grek. Imaon oros, var hos de klassiske författarna
benämningen på såväl det nuv. Himalaja som de v. och
n. v. derom belägna bergen i Central-Asien, hvilka
bildade gräns mellan Scythia intra Imaum och Scythia
extra Imaum.
Imazirer. Se Imosjar.
Imbabura. 1. Vulkan i östra kedjan af
Anderna i syd-amerikanska republiken Ecuador,
prov. Imbabura. 4,582 m. - 2. Provins i Ecuador,
vid gränsen till Columbia. Omkr. 95,000 innev.
Imbad. Se Bad.
Imbatskiska ostjaker. Se Jenisejska ostjaker.
Imbecil (af Lat. imbecillus, svag), svag (till
förståndet). - Imbecillitet, förståndssvaghet. Se
Idioti.
Imbert [ängbar], Barthélemy, fransk skald,
f. 1747, d. 1790, gjorde vid sitt första framträdande
mycken lycka med det fina poemet Jugement de Paris
(1772) och med sina Fables nouvelles (1773). Mindre
uppmärksamhet tillvunno sig hans senare arbeten,
bland hvilka dock komedien Le jaloux sans amour
(1781; "Den otrogne svartsjuke", 1801) en tid bortåt
höll sig uppe på den franska skådebanan. I:s Oeuvres
poetiques utgåfvos 1777, Oeuvres diverses 1782 och
Oeuvres choisies 1797.
Imbibera (Lat. imbibere), insupa. - Imbibition,
insupning, förmåga att upptaga fuktighet.
Imbriani, Vittorio, italiensk skald och samlare
af folkliteratur, f. 1840, deltog som soldat
i befrielsekriget 1859 och var 1866 frivillig i
Garibaldis här. Ehuru af naturen häftig och beredd
till strid såväl med svärdet som med pennan, är
I. likväl mäktig af ett tåligt arbete för samlande
af de skatter, som lefva qvar i folkets sånger och
sagor. Han har skrifvit skaldestycken, utmärkta för
en kraftfull lyrik, samt djerfva kritiker öfver
bl. a. Göthes "Faust" och Dantes "Divina commedia". I
förening med Cassetti har I. samlat Canti popolari
delle provincie meridionali (2 bd, 1871-72; i
Comparettis och d’Anconas "Canti e racconti del
popolo italiano"). Vidare har han utgifvit Dodici
canti pomiglianesi (1877) samt, under titlarna La
novellaja fiorentina, La novellaja milanese m. fl.,
värdefulla samlingar af sagor, stenografiskt
upptecknade efter berättare bland folket.
Imbro l. Imvro (Grek. Imbros turkisk ö i Egeiska
hafvet, n. v. om sundet vid Dardanellerna,
tillhörande vilajetet Djesair Bahri Sefid ("Hvita
hafvets öar"). Arealen 254,8 qvkm. Omkr. 4,000
innev. Ön är bergig och skogbevuxen, men har
fruktbara dalar. På norra kusten låg fordom staden
Imbros, hvars plats intages af den nuv. hufvudorten
Kastro.
Imbroglio [-braljo], Ital., virrvarr. Musikt., den
rytmiska företeelse, då två olika taktarter samtidigt
inträda i olika stämmor. A. L.
Imd, Nord. mytol., en af de nio jätteqvinnor,
hvilka voro mödrar till åsaguden Hemdall. Th. W.
Imerethien var fordom, 1442-1810, ett konungarike
i Transkaukasien, men förenades sistnämnda år med
Ryssland och utgör största delen af guvernementet
Kutais vid Svarta hafvet. Innevånarna, imerethierna,
äro närmast beslägtade med grusierna. (Se
Georgien.) H. A.
Imhof, Anton Albrecht von, friherre, arfherre
till Hohenprissnitz och Oberglauchau, tysk statsman,
född i Wolfenbüttel d. 17 Dec. 1653, var son till
Hieronymus II von Imhof, hvilken utförde åtskilliga
diplomatiska uppdrag för svenska regeringens
räkning. I. var en tid geheimeråd och kammarpresident
hos hertig Anton Ulrik af Braunschweig-Wolfenbüttel
och ledde de för hertigen inkomstbringande franska
värfningarna i hertigdömet, men blef liksom sin herre
till följd deraf 1702 fördrifven af kurfurst Georg
Ludvig af Braunschweig. I. flydde till kurfurst
August af Sachsen, hvilken utnämnde honom till
geheimeråd och öfverbergshauptman (1704) samt till
kammarpresident. Jämte G. E. Pfingsten erhöll han
1706 i uppdrag att föra fredsunderhandlingarna i
Bischofswerda med Sverige och afslöt s. å. freden i
Altranstädt. Uppretad öfver de hårda fredsvilkoren,
anklagade August, säkerligen orättvist, de båda
underhandlarna för att hafva fört honom bakom ljuset,
och domstolen dömde Pfingsten till döden samt I. till
lifstidsfängelse på Königstein (1707). Efter 7 års
fångenskap frigafs I. (1714), men måste i stället
betala en bötessumma af 40,000 thaler. Död i Dresden
d. 11 Dec. 1715.
Imhoff, Anna Amalie von, friherrinna. Se Helvig 2.
Imhotep. Se Egypten, sp. 220.
Imid, kem., kallas dels en hypotetisk, två-atomig
radikal, NH, dels en förening af NH med en negativ
Två-atomig radikal, t. ex.
succinimid, eller bernstensyreimid,
CO
C2 H4 CO NH.
Imiderna äro oftast svagt sura kroppar, hvilka
uppkomma ur tvåbasiska syrors ammoniaksalter genom
förlust af vatten. - Imidbaser äro föreningar af NH
med alkoholradikaler eller, hvad som är detsamma,
substitutionsprodukter af ammoniak, hvars väte till
2/3 ersatts af alkoholradikaler, t. e. dimetylamin
NH(CH3)2. P. T. C.
Imitation (Lat. imitatio),
efterbildning, efterhärmning. Musikt., efterhärmning,
upprepning af motiv. Liksom arkitekturen så är äfven
musiken i väsentlig grad byggd på imitation. Men då
arkitekturen ofta rör sig med en ren reproduktion, får
deremot i musiken ett återuppträdande motiv oftast en
ny belysning genom olika harmoni eller accentuering,
genom inträde på ett annat tonsteg o. s. v. Det
sistnämnda förekommer oftast och ligger särskildt
till grund för kanon och fuga. De vigtigaste arterna
äro imitation i 1) parallelrörelse, 2) motrörelse
(stigande motiv faller och tvärt om), 3) förlängning
(noternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
