Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 371-372 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höreda - Hörfläckar - Hörgabrud - Hörhår - Hör—Hörby jernväg - Hörja - Hörlabyrinten - Hörling, Johan Fredrik - Hörnblad - Hörnefors - Hörner, Johan - Hörningsholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Höreda, socken i Jönköpings län, Södra
Vedbo härad. Arealen 14,248 har. 1,841
innev. (1881). H. bildar med Mellby ett regalt
pastorat af 2:dra kl, Linköpings stift, Södra Vedbo
kontrakt.

Hörfläckar. Se Hörselorgan.

Hörgabrud, en förvridning af Hölgabrud l. Helgabrud. Se
Helgabrud.

Hörhår. Se Hörselorgan.

Hör-Hörby jernväg utgår från Hörs station å södra
stambanan till Hörby by, inom Frosta härad af
Malmöhus län. Jernvägen har normal spårvidd (1,435
m.), men är byggd och utrustad med transportmateriel
efter det förenklade system, som i Sverige först
tillämpades vid utförandet af den likaledes
normalspåriga Gärds härads jernväg. Banan är nära
13 km. lång, har kostat fullt färdig med rullande
materiel 351,417 kr. och öppnades för allmän trafik
d. 25 Okt. 1882.

Hörja, socken i Kristianstads län, Vestra Göinge
härad. Arealen 7,225 har. 1,152 innev. (1881). Annex
till Finja, Lunds stift, Vestra Göinge kontrakt.

Hörlabyrinten. Se Hörselorgan.

Hörling, Johan Fredrik, historie- och
porträttmålare, föddes 1718 och blef sedermera
stjufson till kyrkoherden Joh. Gustaf Hallman,
den bekante författaren, samt erhöll en vårdad
uppfostran. Sommaren 1740 företog han sin första
konstresa (till Frankrike och Italien), och 1747-48
gjorde han den andra. Enligt egen uppgift var det i
Rom han hufvudsakligast studerade måleriet. Några
ytterst få porträtt i olja och pastell äro allt
hvad han i hemlandet lemnat efter sig. De röja
god skola, duktig teckning och ett kraftigt, något
rått målningssätt. Deremot lär i Palazzo Corsini
(i Rom) finnas eller funnits en större allegorisk
komposition af hans hand, hvilken målning framställde
Senatorns af Rom, Nils Bielkes, mottagande af påfven
Klemens XII och af ett ögonvittne 1790 berömdes för
ganska god sammansättning och färg, ehuru teckningen
säges varit "något felaktig". H. erhöll titeln af
k. hofmålare och blef ledamot af målareakademien
i Florens. Omkr. slutet af 1750-talet råkade han i
en "stark melankoli", hvilken slutligen öfvergick
till sinnessvaghet, Och såsom sinnessjuk lär han
länge irrat kring på Stockholms gator. Han afled
i Stockholm d. 12 Nov. 1786. Handteckningar af
honom förvaras i konstakademiens bibliotek och hos
enskilde. H. utförde äfven ett raderadt porträtt
af målaren Mandelberg (nu ytterst sällsynt).
-rn.

Hörnblad, byggnadsk. Som fot för den



romanska stilens kolonner nyttjades i regeln den från
antikens konst härstammande, s. k. attiska

basen: en hålkäl mellan tvänne rundstafvar eller
valkar, öfver en fyrsidig platta (plint). För att
förmedla öfvergången från den egentliga basens runda
till plintens fyrkantiga form, låter man från den
undre valken mot plintens hörn framspringa fyra
bladlika delar, som fylla de tresidiga fälten och
kallas hörnblad. Hörnbladen kommo i bruk redan
i början af 1100-talet och utgjorde sedermera
ett karakteristiskt kännetecken för romanska
byggnader. I stället för blad användas stundom
fantastiska djurbilder, hufvud eller dylikt.
Upk.

Hörnefors, Jernbruk i Umeå landsförsamling,
Vesterbottens län, nära Hörneåns utlopp i Bottniska
viken, 30 km. s. v. om Umeå. Vid H. stod 1809 en
strid mellan svenskar och ryssar. De senare, 3-4,000
man under general Alexejev, höllo Umeå och trakten
närmast söder om Umeå-elf besatta. General Sandels,
hvars afsigt var att drifva ryssarna undan, hade
med 4 finska bataljoner (återstoden af finska armén)
och 4 svenska jämte 180 kavallerister och 14 kanoner
(tillsamman omkr. 2,000 man) tagit ställning vid
H. för att afbida svenska flottans rörelser. Den
5 Juli kl. efter 9 på aftonen skredo ryssarna
plötsligt till anfall. Svenskarna försvarade sig vid
H. ihärdigt trots sin ofördelaktiga ställning och
hindrade ryssarna från att vada öfver ån, ända till
dess en rysk kolonn öfver Hörnehammar kringgått dess
venstra flygel. Återtåget anträddes under skydd af en
bataljon, som anfördes af den i "Fänrik Ståls sägner"
besjungne tappre öfverstelöjtnant J. Z. Duncker
(se d. o.). C. O. N.

Hörner, Johan, porträttmålare, föddes i Edebo socken
(Upland) 1711 och kom vid sjutton års ålder i lära
hos den berömde porträttmålaren Scheffel, hos hvilken
han vistades i sju år. 1735 begaf han sig för vidare
studier till Köpenhamn, der han kom att stanna. Der
vann han ganska snart ett visst anseende, så att en så
framstående man som Rostgaard 1741 lät porträttera sig
af honom. Utom dylika arbeten skall han äfven hafva
utfört eldskensstycken i Schalkens maner. Som ett af
de märkligaste i denna väg namnes en bild af Fredrik V
och Juliana Maria "i ett nattstycke", der konstnären
äfven säges hafva framställt sig sjelf. Flere af
hans bilder blefvo stuckna i koppar af Chevillet,
O. H. de Lode och J. Haas. H. var k. hofmålare. Han
afled i Köpenhamn d. 11 Mars 1763. -rn-

Hörningsholm, fideikommiss-egendom i Mörkö socken,
Södermanlands län, med hufvudbyggnaden (uppförd
af grefve Nils Bonde, efter ritning af Hårleman)
särdeles naturskönt belägen nära segelleden mellan
Södertelje och Östersjön. Godset omfattar 33 1/2 mtl
i Mörkö socken samt 1 1/2 mtl Näs i Grödinge socken,
Stockholms län, samt var 1882 taxeradt till 846,500
kr. Arealen utgör omkr. 5,500 har, deraf 2,680 har
inrösningsjord. H. anses vara bildadt af gårdarna
Hyrn och Simonsö, som nu utgör norra delen af
Mörkön, och fick sitt nuv. namn i förra hälften af
1400-talet. Under senare hälften af samma årh. egdes
det af Erengisle Nilsson d. y. (af Hammarstadsätten),
såldes omkr. 1480 af hans enka till riksrådet Nils
Sture och tillhörde sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>