- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
361-362

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hönsfoglar - Hönsgummans visa - Hönshunden - Hönshöken - Hönsslägtet - Hönsäter - Höpken, von - 1. Höpken, Daniel Niklas von - 2. Höpken, Anders Johan von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De ungefär 300 hithörande arterna kunna fördelas i
fyra familjer:

A. Vingarna långa och spetsiga, med första
smällpennan längst. - Stepphöns (Pteroclidae).

B. Vingarna korta och trubbiga, med första och
Undra smällpennorna vanligen kortare än
den tredje.

1. Framtårna vid roten mer eller mindre förenade
genom hud.

a. Näbben ofvanpå med en intryckning framom
näsborrarna och vid roten täckt med en köttig
hud. - Fasanartade foglar (Phasianidae).

b. Näbben utan intryckning ofvanpå eller
utan köttig hud vid roten. - Orrfoglar (Tetraonidae).

2. Framtårna vid roten skilda. - Stubbstjertar
(Crypturidae). C. R. S.

Hönsgummans visa. Se Carelius, O. P.

Hönshunden. Se Hunden, sp. 72.

Hönshöken. Se Dufhöken.

Hönsslägtet. Se Gallus.

Hönsäter, gods i Österplana socken, Skaraborgs
län, på Kinnekulles norra sluttning, ej långt från
Vänern. 1 1/2 mtl. Taxeringsvärde (inräknadt i det för
Hellekis upptagna värdet) 125,000 kr. (1881). H. jämte
andra gårdar i Öster- och Vesterplana socknar köptes
af hertig Erik Magnusson (d. 1318), egdes sedan
af medlemmar af slägterna Grupendal (till 1472)
och Stake (till 1795), köptes 1796 af hofjunkaren
B. von Hofsten och kom genom dennes dotters
giftermål till grefliga ätten Hamilton. Grefve
Gotth. Hamilton sålde H. till det 1873 bildade
Hellekis aktiebolag, som ännu (1883) eger detsamma.
B. S.

Höpken, von, svensk adlig ätt, som skall leda sitt
ursprung från England, hvarifrån ätten flyttade till
Tyskland. En Nikolaus Höpke var rådman i Stade och
blef 1571 tysk adelsman. Dennes sonson, Nikolaus Höpke
(f. 1601, d. 1671), var vid Bremens afträdande till
Sverige geheime-kammarråd och kansliråd samt blef
1649 under namnet von H. svensk adelsman och 1652
regeringsråd i Bremen. Nikolaus von H:s sonson, Daniel
Niklas (se H. 1), blef 1719 friherre och stamfader
för den nu lefvande friherrliga ätten von H., hvars
hufvudman kallar sig von Lantingshausen von H. En
brorson till Daniel Niklas, Karl Otto von H. erhöll
äfvenledes, 1771, friherrlig värdighet (se
H. 4). Daniel Niklas von H:s andre son, Anders Johan
(se H. 2), blef 1762 stamfader för grefliga ätten
von H.,
hvilken utdog 1826. Den adliga ätten von
H. anses i Sverige utdöd, men fortlefver möjligen
i Tyskland, der tvänne bröder till frih. K. O. von
H. voro anställda, den ene i preussisk, den andre i
hannoveransk tjenst.

1. Höpken, Daniel Niklas von, friherre, statsman, född
d. 9 Mars 1669 på slägtgodset Melau i Bremen, blef
1696 kanslist vid svenska kansliets tyska expedition,
der han avancerade till referendarie-sekreterare
(1710). Vid kansliets omorganisation, 1714, blef han
statssekreterare vid Kammarexpeditionen och erhöll
1716 en plats i Upphandlingsdeputationen. Vid Görtz’
fall

förstod H. att rädda sig sjelf och vinna Ulrika
Eleonoras ynnest: han blef till och med friherre
och statssekreterare för utrikesärendena 1719. På
utrikespolitiken utöfvade han ett betydligt
inflytande, i synnerhet under det första året af
sitt stats sekreteriat, då kanslipresident ombyttes
icke mindre än tre gånger. Han var också den ende
i kansliet, som var invigd i den föregående tidens
yttre politik, och förordnades derför att vara en
af dem, åt hvilka underhandlingarna med Ryssland
och England 1719 anförtroddes. För att stärka
sitt inflytande hos Ulrika Eleonora lockade han
ständerna 1719 att i enlighet med hennes vilja, men
utan kanslipresidenten grefve Arv. Horns vetskap,
framställa begäran om frigifvande af ett taget
holländskt skepp och framkallade sålunda Horns
afskedande från kanslipresidents- och riksrådsämbetena
(s. å.). Derigenom grundlades den fiendskap mellan
Horn och H., som blef af ett bestämmande inflytande
på den följande tidens historia. Vid 1723 års
riksdag slöt han sig till holsteinska partiet
för att undvika en af detta partis ledare, Maurits
Vellingk, afsedd efterräkning för regeringens allmänt
klandrade engelska politik år 1719 och bekämpade
sedermera, i likhet med de öfriga "holsteinarna",
framförallt den af Arv. Horn yrkade anslutningen
till den hannoveranska alliansen. När Horns mening
vid 1726-27 års riksdag blef den segrande, måste
H. lemna sin plats i kansliet och utnämndes till
president i Kommerskollegium (1727). I förening med
bröderna Fr. och K. Gyllenborg började H. derefter
att arbeta på Horns störtande. För att nå sitt mål
sökte de först att vinna konungen på sin sida,
hvilket ock lyckades dem genom att på allt sätt
gynna dennes af Horn klandrade kärlekshandel med
fröken Taube. Sedermera, 1734, knöto de förbindelse
med franska sändebudet Casteja, hvarvid de lofvade
att verka för ett fransk-svenskt förbund, och
blefvo sålunda stiftare af franska partiet eller
hattpartiet. H. sades vara partiets "själ" och skall
genom författande af anonyma smädeskrifter öfver
rådet och Kanslikollegium, hvars chef Horn var,
hafva sökt bearbeta det allmänna tänkesättet till
sin fördel. Vid den 1738 sammanträdande riksdagen
erhöll också hattpartiet majoritet inom stånden, och
Horn störtades. Till belöning för sina förtjenster
om det sedan dess maktegande partiet erhöll H. vid
samma riksdag, på grund af sekreta utskottets beslut,
en belöning af 8,000 dal. s. m. Död i Stockholm d. 26
April 1741. - H. var en diplomat af första rangen;
han led aldrig i brydsamma omständigheter brist på
utvägar, men föredrog vanligen de krokiga vägarna
framför de raka. Språket hade han fullständigt i sin
makt, och hans förmåga att med orden dölja tankarna
var väl känd och mycket omtalad af hans samtida. Han
var föga nogräknad i valet af medel och mottog ofta
utländskt guld.

2. Höpken, Anders Johan von, grefve, kanslipresident,
lärd, vältalare, den föregåendes son, född i
Stockholm d. 31 Mars 1712, studerade 1728-30 vid
Upsala universitet, arbetade 1730-32 i svenske
ministerns i London kansli och gjorde 1732-34 en
studieresa genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free