Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högsta domstolen (Konungens högsta domstol) - Högstena - Högström, Per - Högstöt - Högsäte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då må afdelningen förordna, att målet skall af Högsta
domstolens båda afdelningar samfäldt afdömas, och
böra alla justitieråden i målets pröfning deltaga,
der laga hinder derför ej möter. I de fall, der
mål blifvit af Högsta domstolens båda afdelningar
afdömdt, eller Högsta domstolen eljest finner
anteckning till upplysning för framtiden erforderlig
angående tillämpade rättsgrundsatser eller tydning
af lag eller författning, skola dessa antecknas i
en för Högsta domstolens båda afdelningar gemensam
minnesbok. Högsta domstolen tillkommer: 1:o) att
såsom högsta instans pröfva och afgöra alla tviste-
och brottmål, som enligt gällande rättegångsordning
genom revisionssökande eller besvär dragas under
dess pröfning (jfr Rättegångsbalken 30 k.);
2:o) att upptaga och afgöra alla ansökningar att
konungen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft,
eller ock återställa laga tid, som är försuten,
§ 18 R. F. (jfr Rättegångsbalken 31 k.); 3:o)
att derest från domstolar eller ämbetsmän inkomma
förfrågningar om lagens rätta mening i sådana fall,
som till domares åtgärd höra, afgifva de sålunda sökta
förklaringarna, skolande i sådana frågor konungens
röster inhemtas och beräknas, änskönt han icke i
Högsta domstolens ofverläggningår derom deltagit (R,
F. §§ 19, 21); 4:o) att i fredstid afgöra de mål,
som från krigsdomstolarna dragas under konungens
pröfning (§ 20 R. F.); 5:o) att afgifva utlåtande
dels öfver ansökningar om nåd i brottmål, mildring
af lifsstraff samt återgifvande af ära eller till
kronan förverkadt gods, innan sådana ansökningar
i statsrådet för konungen föredragas (§ 25 R. F.),
dels ock öfver förslag till ändring af allmän civil-
och kriminallag, kriminallag för krigsmakten och
kyrkolag, då förslag derom af konungen väckes eller
af riksdagen för dess del beslutas (§ 87 R. F.). Alla
Högsta domstolens beslut utfärdas i konungens namn
och med hans underskrift eller ock "under hans
sekret" (§ 23 R. F.). Sistnämnda form har under
senaste regenter varit genom särskilda kungörelser
föreskrifven i afseende å de Högsta domstolens
beslut, i hvilka konungen icke sjelf deltagit. Högsta
domstolen, hvilkens förhandlingar icke äro offentliga,
sammanträder å Stockholms slott. Angående ledamöternas
i Högsta domstolen ansvarighet, se Riksrätt och
Opinionsnämnden. Jfr Besvär, Justitieråd, Nedre
justitie-revisionen, Revision. L. A.
Högstena, socken i Skaraborgs län, Gudhems
härad. Arealen 1,132 har. 362 innev. (1881). Annex
till Dala, Skara stift, Billings kontrakt.
Högström, Per, lappmarksprest, författare, född
d. 10 Nov. 1714 i Selånger i Medelpad, blef 1733
student i Upsala, der han 1743 promoverades till
filos. mag. Två år förut hade H. prestvigts i
Stockholm och blef missionär i Lappland, hvarest han
började sin presterliga verksamhet i nejderna kring
Kajtomelfven. 1742 utnämndes han till kyrkoherde i
den nyinrättade församling, som sedan erhöll namnet
Gellivare, och 1745 uppdrogs åt honom öfverinseendet
öfver Torneå lappmarks församlingar och skolor. Under
sina vidsträckta ämbetsresor hade han
det bästa tillfälle att studera lappmarkernas natur
samt deras innevånares seder och bruk; och frukten
af hans iakttagelser blef det för sin tid utmärkta
arbetet Beskrifning öfver de till Sveriges krona
lydande lappmarker (1747), hvilket öfversattes till
flere främmande språk och förskaffade sin författare
plats i Vetenskapsakademien (1749). S. å. blef
han kyrkoherde i Skellefteå. Han bevistade
1755-56, 1765-66, 1769 och 1771-72 års riksdagar samt
blef 1772 teol. doktor. Död i Skellefteå d. 14 Juli
1784. H. inlade stora förtjenster om lapparnas höjande
i intellektuelt hänseende ej blott genom sin nitiska
lärareverksamhet, utan äfven genom öfversättningar
till lappska af religiösa arbeten, särskildt af
Gtittnerus postilla (1748) och förklaringen till
Luthers katekes (s. å.). I den 1744 på lappska utgifna
psalmboken har H. författat 20 psalmer. Derjämte
förbättrade han fattigvården och trädgårdsskötseln
i Skellefteå. - Utom redan nämnda arbeten utgaf han
bl. a.: Tal om orsakerna, hvar före säden mera skadas
af köld på somliga orter i Westerbotten än på andra
(inträdestal i Vetenskapsakad. 1755),Christeliga
tal och betraktelser uppå böne-, bot-, klago- och
tacksägelsedagar (1757-75; 2:dra uppl. 1773- 83), Tal
om landtmannanäringarne i Westerbotten, besynnerligen
i Skellefteå sokn (i Vetenskapsakad. 1765),Svar på
Kongl. Vetenskapsakademiens fråga: Hvilka äro svenska
climatets förmåner och ölägenheter i anseende till
allmänna och enskildta hushållningen i jemförelse
med andra länders (1766) och Missionsförrättningar
i Lappmarken 1741 och följande är (1774).
Högstöt. Se Fäktkonst, sp. 563.
Högsäte (Fornnord. hasæti l. öndvegi) kallades de
förnämsta hedersplatserna i de gamla nordboarnas
boningshus eller skåle (Isl. skali). Midt på bänken
utmed den norra långväggen var det förnämsta högsätet,
der husfadern hade sin plats; midt emot på södra
långbänken var ett annat högsäte, som anvisades
åt den förnämste gästen. Öfriga platser ansågos i
samma mån hederligare, som de voro närmare intill
högsätet. Ofta var detta så bredt, att två personer
rymdes deri; så sutto t. ex. Harald Grenske och
Sigrid Storråda i samma högsäte, likaså Sigurd
Jorsalafare och hans drottning. Detta kallades att
sitta i samsäte. Framtill å konungarnas högsäten
fanns det ofta en eller flere fotpallar (fötaskör)
eller afsatser, på hvilka konungasönerna och jarlarna
plägade sitta. Högsätena pryddes med två stora
trästolpar framtill vid hvar sitt hörn; dessa pelare
eller stolpar (öndvegissulur) ansågos för familjens
helgedom och voro prydda med utskurna bilder af husets
skyddsgudar (skurðguðar). Vid utvandringen till
Island plägade norrmännen taga med sig dessa pelare
och kasta dem i vattnet, då de nalkades isländska
kusten, samt togo sig sedan bostad vid det ställe,
der stolparna flöto i land. Under Olof Kyrres tid
(1067-93) vidtogos åtskilliga förändringar i den
förut vanliga inredningen af konungahallen. Bland
annat flyttade han högsätet från långbänken till
gafvelbänken, der förut qvinnorna hade haft sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
