Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härd - Härdadt glas - Härdning - Härdsmide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunskaperna för en smältaremästare att kunna ställa
härden så, att en god gång erhålles. Jfr Härdsmide.
c. A. D.
Härdadt glas. Se Glasfabrikation 1.
Härdning (af hård). 1. Metallurg., den operation,
genom hvilken man bibringar en metall en viss grad
af hårdhet. Vanligtvis verkställes härdningen genom
afkylning. Då en glödande metall hastigt afkyles,
verkar den dervid uppkommande starka sammandragningen
af metallens yttre lager en hoppressning af de inre
partiklarna, hvarigenom ofta en ganska stor förändring
i metallens textur och öfriga fysiska egenskaper
uppkommer. Stål är den metall, som oftast underkastas
härdning, men äfven på mjukt jern och tackjern
utöfvar härdning inverkan. - Härdning kan verkställas
antingen genom den smälta metallens utgjutning i
en starkt värmeledande gjutform eller genom den
rödglödande metallens indoppning i ett afkylande
medium. Det förra sättet, s. k. kokillhärdning
(jfr Kokill), begagnas egentligen för tackjern,
hvilket, äfven om det är grafitiskt, genom den
hastiga afsvalningen blir hvitt i ytan. Stål
härdas vanligen genom att i rödglödande tillstånd
neddoppas i en vätska, hvarvid härdningsgraden
är beroende af metallens temperatur samt vätskans
mängd, specifika värme och värmeledningsförmåga. Ju
mera starkt värmeledande vätskan är, dess starkare
verkar härdningen; sålunda härdar qvicksilfver
starkare än vatten, vatten starkare än olja, olja
starkare än luft. - Likasom den kemiska skilnaden
mellan hvitt och grått tackjern består deruti att
kolet i det hvita är kemiskt förenadt med jernet,
men i det gråa mekaniskt inblandadt såsom grafit,
så har i det härdade stålet kolet ingått en närmare
kemisk förening med jernet än i det ohärdade; de stora
förändringar, som stålet genom härdningen undergår,
berättiga åtminstone ett sådant antagande, ehuru
denna teori ännu ej är fullständigt utredd. - Genom
härdningen förändras stålets textur från gnistrig till
finkornig. Dess hårdhet ökas högst betydligt, men det
blir skört och sprödt, så att det lätt går sönder
för slag; hållfastheten (se d. o.) mot afslitning
och elasticitetsgränsen ökas, men tänjbarheten och
förlängningen vid afslitning minskas. Genom starkare
eller svagare härdning kan man i större eller mindre
grad bibringa stålet dessa egenskaper, likasom ett
hårdare stål antager dem i högre grad än ett mjukare;
genom uppvärmning efter härdningen, s. k. anlöpning
(se Anlöpa 2), kan man återgifva stålet dess
förra egenskaper. Äfven hos mjukt jern förändras
egenskaperna genom härdning ganska väsentligt, ehuru
i anseende till den ringa kolhalten kolets kemiska
konstitution ej kan utöfva något särdeles stort
inflytande. Deremot verkar härdningen analogt med en
utsmidning till finare dimension, i det hållfastheten,
elasticitetsgränsen och, hos mycket mjukt jern, äfven
tänjbarheten ökas. Äfven hos brändt och kallbräckt
jern kunna de fysiska egenskaperna förbättras genom
härdning, likasom genom smidning. Samma inverkan
utöfvar härdning på gjuten blåsfri götmetall, åt
hvilken derigenom bibringas samma egenskaper
som genom en kraftig uträckning. På denna
egenhet grundar sig tillverkningen af de nya
svenska stålkanonerna, hvilka ej smidas, utan åt
hvilka endast genom härdning bibringas det smidda
stålets egenskaper. - 2. Många kroppar erhålla
en större hårdhet genom tillsatser, t. ex. jern
genom ringa tillsatser af aluminium, silicium,
krom och silfver; bly genom tillsats, till en
fjerdedel, af antimon. då det bildar den hårda
stilmetallen; silfver genom tillsats af jern,
kobolt och nickel. - 3. Om härdning af glas se
Glasfabrikation. 1. c. A. D. 2. L. A. F.
Härdsmide, metallurg., kallas den operation, hvarigenom
tackjern, medelst träkol såsom bränsle, färskas eller befrias
från de främmande beståndsdelarna, hufvudsakligen
kol och kisel, som i detsamma ingå, och förvandlas
till smidigt jern. I alla härdsmidesmetoder begagnas
s. k. slaggfärskning (jfr Färskning), som går ut
på att under smältning intimt blanda tackjernet
och den syrerika färskslaggen, hvarvid den senares
syre förenar sig med tackjernets kol och kisel till
koloxid och kiselsyra, hvarförutom äfven syret i
den starkt komprimerade blästern (se d. o.) till
en del äfven torde bidraga till de främmande
beståndsdelarnas oxidering. Lättheten att utföra
detta färskningsarbete är i väsentlig grad beroende
af tackjernets beskaffenhet, i det att det kemiskt
bundna kolet i det hvita tackjern et mycket lättare
låter oxidera sig än grafiten i det gråa, likasom en
större kiselhalt måste försvåra färskningen. Smederna
kalla derför det lättfärskade tackjernet för "färskt"
och det svårfärskade för "rått" eller "rågående",
och man kan vanligen af tackjernets utseende i
brottet någorlunda bedöma dessa egenskaper. - Under
begreppet härdsmide innefattades fordom alltid,
och understundom ännu, den efter den metallurgiska
processen följande vällningen och uträckningen af
jernet. I en del smidesmetoder förrättas nämligen
vällningen i samma härd som färskningen; i en annan
del åter begagnas särskilda ugnar för vällningen,
hvarigenom man kunnat undvika att för denna operation
använda de dyrbara träkolen. Med afseende härå
fordra de olika smidesmetoderna olika färskhetsgrad
hos tackjernet. - Härdsmidesarbetet omfattar tre
särskilda operationer, nämligen tackjernets smältning,
hvilken i vissa smidesmetoder försiggår samtidigt
med jernets vällning, färskningen, hvarvid man
söker att så intimt som möjligt blanda det smälta
tackjernet med färskslaggen, och smältgörningen,
hvarunder de i härden erhållna "färskorna"
sammanföras och nedsmältas till en enda jernklump,
den s. k. smältan. Smältan uttages derefter ur
härden och föres under hammaren för att befrias
från slagg och erhålla en passande form, så att
den kan sönderhuggas till för räckningen lämpliga
bitar, s. k. smältstycken (jfr Jern). Arbetet i
härden förrättas med långa, nedtill tillspetsade
jernstänger eller spett, en smältkrok och diverse
tänger för Täckningen och smältans hopslagning. -
Under tidernas lopp har den ena härdsmidesmetoden
utträngts af den andra, och ögonmärket dervid har
varit såväl en bättre beskaffenhet hos den färdiga
produkten som en billigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
