Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hypotaktisk satsförbindelse - Hypotaxis - Hypotek - Hypoteksbank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
quum ita sint, non dubito, ordagrant: "när hvilket så
är", d. v. s. men när så är, så tviflar jag icke. Jfr
Parataktisk. Lll.
Hypotaxis, satsl., subordinationsförhållande mellan
satser. Se Hypotaktisk satsförbindelse.
Hypotek (af Grek. hypotheke, underlag, pant), jur., i
allmänhet ett sådant pantobjekt - d. v. s. ett annan
person tillhörigt förmögenhetsobjekt, i hvilket en
borgenär erhållit säkerhet för utbekommande af sin
fordran -, som icke öfverlemnats i pantborgenärens
besittning. Hypoték kallas derför på vårt rättsspråk
underpant, till skilnad från handfången pant
l. handpant (pignus). Den moderna lagstiftningen
statuerar i regel hypotek endast uti immobila föremål
(fastigheter) och fordrar för dess giltighet, att det
skall införas i dertill bestämda offentliga urkunder
(se vidare Inteckning, Inteckningsprotokoll). I
Dammark tillätes deremot i allmänhet underpant
jämväl i lösören, och i Norge erkännes underpant
i skepp öfver fyra tons, i bergverks och fabrikers
produkter för lemnade förlagslån samt i lösören äfven
i ett par andra fall. Äfven i Sverige hade redan vid
slutet af 17:de och början af 18:de årh. hypotekarisk
förpantning af lös egendom vunnit erkännande, ehuru
den ej var förenad med den stränga vindikationsrätt,
som tillkom hypoteken enligt romersk rätt, och sålunda
icke innebar något hinder för gäldenären att sälja
hypotekariskt förpantade lösören. Och ehuru genom
1730 års k. förordn. och 1734 års lag hypotekarisk
pantsättning inskränktes till bestämd fast egendom, så
känner dock vår lagstiftning ännu pantförskrifningar
af lösören, som äro tämligen analoga med underpant,
nämligen det s. k. lösöreköpet, förlagsinteckning
samt underpant i skepp genom s. k. bilbref; jämväl
i dessa fall måste hypoteksaftalet erhålla nödig
offentlighet. Hypotek brukas emellertid i våra dagar
ej blott i denna rent tekniska betydelse, såsom
motsats till handpant, utan användes äfven mycket
ofta för att beteckna sådana säkerhetshandlingar,
som åt borgenären öfverlemnas såsom säkerhet för
en förbindelses fullgörande. Detta s. k. hypotek
kan bestå af en annan förbindelse, öfver hvilken
gäldenären kan förfoga (s. k. hypoteksrevers),
eller af andra säkerhetspapper, t. ex. obligationer
eller aktier. Här har språkbruket öfverfört
benämningen hypotek på ett pantobjekt, som
egentligen lemnats såsom handpant. Jfr Pant.
K. H. B.
Hypoteksbank (Fr. crédit foncier), polit. ekon.,
bank, hvars uppgift är att utlåna penningar mot
säkerhet af fast egendom. På detta sätt utlånta medel
kunna visserligen af låntagaren användas vare sig
till konsumtion eller produktion, men i de flesta
fall upptagas dock dylika lån, s. k. hypotekslån,
för produktiva ändamål, vanligen sådana, som stå
i samband med den fastighet, som utgör säkerhet
för lånet. Dessa produktiva ändamål kunna vara: 1)
anskaffande af medel för förvärf af fastighet genom
köp, utlösning af medarfvingar eller andra delegare
i en fastighet etc., aflösning af räntor eller besvär,
som hvila på fastigheten o. d.; 2)
förbättringar af fastigheten, anskaffande af för fastigheten
erforderligt fast kapital o. s. v. eller 3)
anskaffande af rörelsekapital för den näring, i
hvilken fastigheten användes. För sistnämnda ändamål
bör dock annan kredit, nämligen personal-kredit
eller kredit mot säkerhet af lös pant, kunna anlitas
(se Kredit). Det är således egentligen de under
de tvänne första punkterna anförda behofven, som
hypoteksbankerna hafva att tillfredsställa. - För
att låntagaren må hafva verkligt gagn och ej rent
af lida skada af beviljad produktionskredit, är det
enligt regeln en oundgänglig förutsättning, att han ej
behöfver återbetala det lånta annat än i den mån som
den produktiva verksamhet, för hvars främjande lånet
upptogs, egt rum och gifvit afkastning. Då nu den,
som köper en fastighet, utlöser andra delegare i en
fastighet eller förbättrar en dylik o. s. v. med
lånta penningar, ej när som hälst, utan endast
småningom kan genom bruket af fastigheten vinna
medel att återbetala dessa, så följer deraf att
hypotekskredit, för att fullt motsvara de ändamål
den har att tjena, i de allra flesta fall bör vara
ouppsägbar från långifvarens sida och återbetalas
genom amortering under en efter hvarje särskildt
fall lämpad och på förhand bestämd tid. När som
hälst uppsägbara eller på för kort betalningstid
ställda lån innebära för låntagaren faran af att för
lånets återbetalning tvingas att sälja hela eller en
del af fastigheten, och detta ofta under för dylik
försäljning ogynsamma förhållanden. Derigenom kommer
fastighetsegaren i ett ofta förderfbringande beroende
af långifvaren. En efter solida grundsatser handlande
hypoteksbank kan naturligtvis ej åsyfta dylikt. För
att nu kunna ordna sin utlåning enligt ofvannämnda
grunder måste hypoteksbanken ställa sin upplåning
på motsvarande vilkor, d. v. s. ouppsägbar från
långifvarnas sida och återbetalbar genom regelbundna
afbetalningar. Den vanliga formen för dylik upplåning
är att hypoteksbanken utgifver och försäljer
ouppsägbara obligationer af sådan beskaffenhet,
att de med lätthet kunna å nyo försäljas till annan
person, och af hvilka banken årligen inlöser en
viss del. Den, som förvärfvar dylika obligationer,
lider ej något men af att hans fordran är ouppsägbar,
emedan han genom obligationernas försäljning vinner
samma syfte som genom uppsägning. - En hypoteksbanks
säkerhet för gifna låns återbetalning ligger,
i de fall då låntagaren äfven personligen står
i ansvar, naturligtvis ej blott i den panträtt i
fastigheten, som banken erhåller, utan låntagarens
förmögenhetsställning i öfrigt är äfven af stor
betydelse. Men denna panträtt är dock i regeln den
väsentligaste faktorn i denna säkerhet, och derför
är det af största vigt att riktigt bestämma dels
efter hvilka grunder hypoteksbanken har att uppskatta
fastigheters värde i och för belåning, dels på huru
stor del af detta värde banken med trygghet kan gifva
lån - frågor, som af flere orsaker äro synnerligt
svårlösta. I de svenska hypoteksföreningarna lemnas
hypotekslån till jordegare mot första inteckning
intill jordens halfva värde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
