Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hymenæa - Hymenium, Sporlager l. Sporbädd - Hymenomycetes, Hattsvampar - Hymenoptera - Hymeskviða - Hymettos - Hymn - Hymnograf - Hymnolog - Hyndevadsström och Hyndevadsån - Hyndla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stelnade balsam eller harts kallas amerikansk
kopal. Många andra arter lemna kopal. O. T. S.
Hymenium, Sporlager l. Sporbädd, bot., det lager
hos svamparna, i hvilket sporerna bildas. Sporbädden
bildas hos högre svampar af vinkelrätt mot underlagret
ställda långsträckta celler, af hvilka några
(basidier) genom afsnörning bilda sporer, medan andra
(parafyser, pallisadceller, cystider) icke deltaga
i sporbildningen. Hymeniets l. sporbäddens form och
läge äro olika hos olika ordningar. Jfr Ascomycetes,
Basidiomycetes. O. T. S.
Hymenomycetes Fr., Hattsvampar, bot., en ordning
inom afdelningen Basidiomycetes af svamparnas
klass. Sporbädden, bestående af basidier och
parafyser (jfr Gastromycetes), är utbredd såsom
ett tunt öfverdrag antingen på en större eller
mindre del af sporhusets yta eller å särskildt
för sporbädden afsedda bildningar, såsom skifvor
(lameller), kammar, taggar, rör (porer) o. s. v.,
olika hos olika familjer. Sporbäddens lager är
antingen naket (fritt) eller under utvecklingen
skyddadt af ett slutligen bristande hylle (velum,
slöja). Hit hör en mängd ofta rätt stora svampar,
hvilkas ofta fleråriga, vegetativa lager (mycelium)
bildas af en mängd tunnare eller tjockare trådar. De
lefva i jord, som innehåller multnade ämnen, och äfven
i ruttnande ved. Sporhusen, eller fruktbildningarna,
uppskjuta under gynsamma förhållanden (fuktighet
och ej för låg temperatur) med förvånande hastighet,
hvilket gifvit upphof till ordspråket "växa som svamp
om hösten", men äro i allmänhet mycket förgängliga och
ruttna snart. Fruktbildningen uppträder under mycket
vexlande former, än upprätt klubblik, fingerlikt eller
korallformigt grenad, än paraplyformig (hattlik), än
tratt-, skål- eller nästan klotformig, hvilka senare
bildningar uppbäras af en ej af sporbädden beklädd
fot (stipes), som än sitter midt under sporhuset,
än vid dess kant. Sporhuset, eller fruktbildningen,
är oftast köttigt, men kan äfven vara slemmigt,
läderartadt korklikt eller hårdt som ved. Man indelar
Hymenomycetes i följande familjer: 1. Telephoraceae,
barksvampar; 2. Clavariaceae, klubb- (eller finger-)
svampar; 3. Hydnaceae, taggsvampar; 4. Polyporaceae,
porsvampar ("rörsoppar") och 5. Agaricaceae,
skifsvampar ("skiflingar"). Hymenomycetes omfatta
ensamt i Europa 2,700 arter, och skiflingarnas
familj är af alla den artrikaste, med omkr. 1,900
arter, af hvilka omkr. 1,200 tillhöra det linnéanska
slägtet Agaricus. Många "hattsvampar" äro särdeles
värdefulla såsom näringsmedel, men många äro äfven
i hög grad giftiga. Jfr Champignoner, Flugsvamp.
O. T. S.
Hymenoptera. Se Steklar.
Hymeskviða ("Hymesqvädet"), en af gudasångerna i den
äldre eddan. Se Hyme.
Hymettos (Lat. Hymettus; nu Trelovuno), bergskedja
i det grekiska landskapet Attika, löpande i riktning
mellan n. n. ö. och s. s. v. på ungefär 10 km. afstånd
öster om Athen. Största höjd 1,027 m. Bergarten är,
på underlag af glimmerskiffer, en blåaktig, vackert
ådrad marmor, hvilken i synnerhet under den romerska
tiden var ett högt
värderadt material för praktbyggnader. H. är
fullkomligt skoglöst, men till en stor del
öfvervuxet med vild timjan och andra doftande
örter, ur hvilka de derstädes i stor mängd lefvande
bien suga den ännu likasom i forntiden för sin fina
arom berömda hymettiska honingen. På en af H:s åsar
stod fordom en bildstod af "den hymettiske Zevs".
A. M. A.
Hymn (af Grek. hymnos), ursprungligen lofsång till
något föremål för gudomliga ärebetygelser, en gud,
en hjelte o. s. v. Hymner hafva funnits hos de flesta
folk: hos inder (rigveda), hebréer (psalmerna), greker
(orfiska, homeriska och pindariska hymner), romare
(saliska prestsången) samt särskildt i den kristna
- latinska och grekiska - kyrkan, der hymnen fick
sin bestämdare betydelse. I vesterländska kyrkan
återföres hymnsången vanligen till den galliske
teologen Hilarius (d. 368), ehuru den torde vara
tidigare. Berömda hymndiktare voro dessutom Clemens,
Ambrosius (som förf. hymnerna Deus creator, Aeterna
rerum, Veni redemptor och Jam surgit, men icke den
honom tillskrifna Te deum), Venantius Fortunatus
{Vexilla regis, Salve festa), Gregorius I, Paulus
Diaconus (Ut queant laxis) Robert af Frankrike (Veni
sancte), Herrmannus Contractus (Salve regina), Thomas
af Aquino (Lauda Sion), Thomas af Célano (Dies irae)
Jacoponus (Stabat mater) m. fl. De fem sistnämnda
sångerna äro egentligen proser eller seqvenser
(se d. o.), hvilka emellertid knappt annorlunda än
historiskt kunna särskiljas från hymnerna, då båda
slagen hade det musikaliskt utmärkande (i motsats
till haleluja och gradualsången) att de saknade
"jubilation" (koloratur) och vanligen satte blott en
ton för hvarje stafvelse. Hymntexterna, särskildt
de senare proserna, äro metriskt epokgörande såsom
betecknande brytningen mellan antik och modern
verskonst, enär de, ehuru diktade på latin, kasta
öfver bord den antika qvantitetsmetern och i stället
byggas på accent, oftast äfven rim. Några hymner bära
särskilda epitet, såsom Gloria: "hymnus angelicus",
Sanctus: "hymnus triumphalis" etc. - Hymner i modern
mening äro sångverk, mest beräknade på storartad
verkan med kör, orkester o. s. v., samt af både
verldsligt och andligt innehåll. A. L.
Hymnograf (af Grek. hymnos, hymn, och grafein,
skrifva), hymn- l. psalmdiktare.
Hymnolog (af Grek. hymnos, hymn, och logos,
lära), hymn- l. psalmkännare. - Hymnologi, hymn-
l. psalmkännedom.
Hyndevadsström och Hyndevadsån. Se Eskilstuna-ån.
Hyndia, Nord. mytol., en jätteqvinna, som omtalas i
den efter henne benämnda eddasången Hyndluljoð. Uti
denna dikt meddelar Hyndla åt Fröja och hennes
gunstling Ottar Instensson åtskilliga genealogiska
upplysningar, som skulle vara honom till fördel i
en arfstvist med Anganty. Hyndlusången kallas ock
med ett annat namn: "Valospå den korta", men denna
benämning tillhör rätteligen endast några i sången
inflickade strofer af teogoniskt och kosmologiskt
innehåll, hvilka äro fragment af en annan, alldeles
skiljaktig dikt. Th. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
