Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalfiskar - Hvalfiskben - Hvalfisken (astronomi) - Hvalfiskfjäll - Hvalfisklusen - Hvalfjörður - Hvalfklädsel - Hvalinge - Hvalraf - Hvalraf-salva - Hvalrafsfett - Hvalrafsolja - Hvalrossdjur - Hvalrossen - Hvalross-slägtet - Hvalstad - Hvalöerne - Hvamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvalfiskar. Se Hvaldjuren.
Hvalfiskben. Se Barder.
Hvalfisken (Cetus), astron., en mellan Eridanus i
öster och Vattumannen i v. belägen stjernbild, som
sträcker sig på ömse sidor om ekliptikan från 10°
nordlig till 13 1/2° sydlig deklination. Heis uppgifver
antalet af med blotta ögat synliga stjernor i denna
stjernbild till 162; af dessa är 1 af 2:dra, 1 af
2:dra-3:dje, 2 af 3:dje storleken o. s. v. Synnerligen
märklig är [omikron] Ceti l. Mira, en variabel stjerna, hvars glans
till- och aftager på en tid af i medeltal 333 1/3
dygn, och som under denna tid vexlar mellan 2:dra
och 10:de storleken.
Hvalfiskfjäll (Ossa sepice), farmak. Se Bläckfisk.
Hvalfisklusen, Cyamus Ceti L., zool.,
ett litet kräftdjur, hörande till gruppen
Strupfotingarna (Laemodipoda), af kl. Dubbelfotingar
(Amphipoda). Kroppen är platt, oval, med outvecklad
bakdel. A bröstdelen finnas 5 par fötter med skarpa
klor och 2 par hinnaktiga fötter, bildande gälar hos
hannen och äggbärande hos honan. Längden är omkr. 1
cm. Hvalfisklusen lefver som parasit å hvaldjur i
nordliga haf. O. T. S.
Hvalfjörður, isländsk fjord, som från Faxafjörður
skjuter in i landet omkr. 40 km. åt ö.
Hvalfklädsel. Se Bordläggning, skeppsb.
Hvalinge, socken i Hallands län, Himle härad. Arealen
2,964 har. 1,130 innev. (1881). H. bildar med
Stamnared, Skällinge och Nöslinge ett regalt pastorat
af 2:dra kl., Göteborgs stift, Varbergs kontrakt.
Hvalraf (Cetaceum). Uti särskilda ihåligheter
i kaskelotens eller pottfiskens (Cetodon
macrocephalus Lacep.) kropp, förnämligast i
hufvudets främre del, förekommer i stor mängd
en vätska, som består af en lösning af ett
fast ämne i ett flytande fett, hvalrafsolja.
Sedan denna vätska uttappats ur djuret, afskiljer
sig snart det fasta ämnet, den egentliga hvalrafven,
från oljan. Hvalrafven renas sedan
ytterligare genom upprepade tvättningar och
smältningar samt behandling med kalilut. I renadt
tillstånd bildar hvalraf (äfven kallad spermaceti)
hvita, bladigt kristalliniska, perlemorglänsande,
genomlysande, spröda stycken, som kännas feta och
hala, hafva mild, fettartad smak och föga eller ingen
lukt. Eg. vigten är 0,943, och smältpunkten
ligger vid ungefär +40°. Hvalraf löses
i varm alkohol, eter, oljor o. s. v., förbrinner
med klart lysande låga och lemnar icke fettfläck
på tyg eller papper. En enda kaskelot kan lemna
mer än 2,000 kg. renad hvalraf. Den nyttjas
företrädesvis till fabrikation af ljus, men begagnas
äfven till andra tekniska produkter, i medicin
o. s. v. - Ur kemisk synpunkt är hvalraf icke
något fett, utan en blandning af flere närbeslägtade
fasta eterarter, af hvilka den i största mängd
förekommande är cetin l. s. k. hvalrafs-fett, som till
sina egenskaper på det närmaste liknar den renade
hvalrafven, men har något högre smältpunkt
(+49°). Cetin är palmitinsyre-cetyleter och
således sammansatt efter formeln C32 H64 O2.
S. J-n.
Hvalraf-salva, Se Cold-cream.
Hvalrafsfett.o Se Hvalraf.
Hvalrafsolja. Se Hvalraf.
Hvalrossdjur. Se Själdjur.
Hvalrossen, Rosmarus arcticus, zool., hör till
hvalross-slägtet, hvalrossdjurens familj och
själdjurens ordning inom däggdjursklassen. Kroppen
är betäckt med en nära tumstjock hud, hvilken såväl
på hufvudets sidor som på halsen och kroppen företer
tvärgående veck. Den af en lodrät grop tudelade
öfverläppens båda uppsvällda sidodelar äro ända upp
mot näsborrarna bevuxna med flere rader mer eller
mindre långa morrhår eller borst, som äro brunaktiga
eller gulgråaktiga. Fötterna äro undertill nakna,
hvilket är händelsen äfven med framkanten hos de
främre och båda kanterna hos de bakre. Djuret är med
undantag af de nyss uppräknade delarna af nosen och
fötterna samt hudvecken klädt med kort och mjukt hår,
som hos de yngre har en mörkare och hos de äldre
en ljusare färg. Den gamle hannen blir 4,5 m. lång
och nästan lika mycket i omkrets; honans längd och
omkrets uppgå till 4 m. Fötterna blifva 60 till 75
cm. långa, de främre 30 till 37, de bakre 75 till
90 cm. breda. Hvalrossen förekommer ända upp till
80° nordlig bredd i de delar af Norra Ishafvet,
der ständig tillgång på is finnes. Vid Asiens och
Nord-Amerikas kuster går han således längre söder ut;
till Norges kuster förirrar han sig endast sällan. I
allmänhet träffas han närmare kusterna och förekommer
ofta i flock. Hans parningstid inträffar i Maj eller
början af Juni, troligen dock äfven på andra tider;
honan går drägtig omkr. ett år och föder endast en
unge. Denna är ungefär 90 cm. lång samt har till en
början en mörkare brnnaktig, ull-lik hårbeklädnad och
går då icke i vattnet. Modern bär den späda ungen
på sin rygg, när hon vill förflytta sig från ett
ställe till ett annat, och slår sig icke tillsamman
med andra individer, medan ungen är liten; hon
visar mycken ömhet för ungen och vågar sitt lif för
honom. Hvalrossens hud, som är synnerligen stark,
samt späck och betar, hvilka sistnämnda lemna ett
förträffligt elfenben, hafva gjort honom till föremål
för en indrägtig fångst, hvarigenom han i senare
tider försvunnit från en del ställen, der han förr
var talrik. C. R. S.
Hvalross-slägtet. Se Själdjur.
Hvalstad, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad, Slättängs tingslag. Arealen 2,171 har, 757
innev. (1881). H. bildar med Kymbo, Vättak och
Suntak ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Skara stift, Vartofta kontrakt.
Hvalöerne, ögrupp i Smålenenes amt, i Norge, ej
långt från svenska gränsen, omkr. 20 km. s. om
Frederiksstad. De största öarna äro Kirkeöen
(29,1 qvkm.), Vesterö (15,1 qvkm.), Asmal (8,8
qvkm.) och Spjerö (7,8 qvkm.). Innevånarna drifva
fiske, förnämligast efter makril. Om sommaren
äro öarna, för hafsbadens skull, mycket besökta.
O. A. Ö.
Hvamm, ett på Island vanligt gårdsnamn. (Det betyder
egentligen en liten, djupt i berget inskuren och
endast åt en sida öppen dal.) Namnkunnigast är H. i
Dala-syssel, som byggdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
