Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Husförhör - Husgudar - Hushunden - Hushållningssällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husförhören sjelf tillstädes vara, eller ock,
i händelse af förfall, ingifva förteckning på de i
hans hus eller på egorna boende personer, till namn,
ålder, befattning samt andre omständigheter vid ett
vite af 2 rdr banko" (k. påbud d. 28 Okt. 1812). Ur
husförhörslängderna skola utdrag hvart femte år
meddelas Statistiska centralbyrån (k. kung. d. 4
Nov. 1859); dock gäller denna föreskrift icke om
Stockholm, hvarest egentliga husförhörslängder
icke finnas upprättade. De för Göteborg upprättade
längderna äro för statistiska ändamål icke fullt
användbara, men man lär f. n. hålla på att förbättra
dem.
Husgudar. Inom de flesta månggudadyrkande folks
religioner torde man kunna återfinna föreställningen
om vissa gudomligheter af lägre rang, hvilka ej
tillhöra folkets gemensamma gudsdyrkan, utan såsom
skyddsandar äro fästa vid de enskilda husen och deras
innevånare, hvarför de äfven från deras sida äro
föremål för en helt och hållet enskild gudstjenst. En
stor del af de inom de lägre naturreligionerna
dyrkade föremålen, fetischer (se Fetischism), äro
att betrakta såsom sådana privatgudomligheter. Men
icke häller de mera utvecklade religionsformerna
sakna dylika. Dit höra hebreernas och arameernas
terafim, hvilka troddes medföra lycka i huset och
stundom äfven rådfrågades såsom ett slags orakel (1
Moseb. 31:19, 34 och Zakar. 10: 2). Äfven hos grekerna
hade hvarje hus och familj sina skyddsgudomligheter,
kallade "gårdsgudar" (herkeioi theoi), "härdgudar"
(efestioi theoi) eller "egendomsgudar" (ktesioi
theoi). I många fall voro dock dessa inga andra än
de allmänna landsgudarna, och i synnerhet nämnes
ofta en Zevs herkeios ("gård-Zevs") såsom husets
skyddande gudamakt. Sjelfva den husliga härden var
dessutom på sitt sätt personifierad till den både
offentligt och enskildt dyrkade gudinnan Hestia
(se d. o.). Äfven menniskor, som efter döden upphöjts
till halfgudar eller heroer, torde icke sällan hafva
åtnjutit en sådan enskild dyrkan, hälst om de voro
familjens egna förfäder. Uteslutande karakter af
enskilde husgudar hade hos romarna de för hvarje
hushåll egna larerna och penaterna. Hos våra
nordiska förfäder var det brukligt att sira husets
högsätespelare (öndvegissúlur) med utskurna bilder
af vissa gudar, t. ex. Tor och Frö, under hvilkas
särskilda hägn huset dermed ansågs vara stäldt. Att
de sålunda afbildade gudarna verkligen gällde såsom
husgudar, bevisas bl. a. af berättelsen om de förste
"landnamsmän" l. nybyggare, hvilka från Norge
flyttade öfver till Island. Från det gamla hemmet
medtogo de nämligen sina till gudabilder snidade
högsätespelare, hvilka de kastade i hafvet, när de
nalkades den främmande kusten. Der dessa flöto i
land valde de sin nya boningsplats, såsom de trodde,
efter gudarnas egen anvisning. Att man vid sidan af
de store gudarna såsom husgudar i inskränktare mening
hyllat äfven andra, huset och familjen uteslutande
tillhöriga, gudaväsenden kan väl knappast betviflas,
äfven om fornskrifterna föga veta att förtälja
derom. Lemningar af en sådan urgammal hednisk kult
qvarstå ovedersägligen i
den ännu mångenstädes gängse folktrons föreställningar
om i huset inneboende skyddsandar, hos oss kända under
namn af tomtar, tomtegubbar, nissar, nisse god dräng
o. s. v., hvilka på sina ställen undfägnas med åt dem
framsatt förtäring, vanligen mjölk och hvetebröd, och
till gengäld ådagalägga sin välvilja på många sätt,
genom att taga vara på husets tillhörigheter, skaffa
till rätta förlorade saker, svara på framställda
frågor o. s. v. Stundom tros dessa skyddsandar
hafva sitt tillhåll i något nära huset stående träd
(s. k. "boträd"), och det är icke omöjligt, att tron
på dem, åtminstone i vissa fall, sammanhänger med
den hos många folk af gammalt förekommande tron
på i träden inneboende andeväsenden, i det att
nämligen trädets skyddsande tänkes hafva stannat
qvar i detsamma, äfven sedan det blifvit användt till
byggnadstimmer, och sålunda öfvergått från träd-ande
till hus-ande eller husgud. (Jfr Mannhardt: "Der
baumkultus der germanen und ihrer nachbarstämme",
1875). A. M. A.
Hushunden. Se Hunden.
Hushållningssällskap, föreningar, hvilka hafva till
ändamål att främja utvecklingen af landtbruket och
dess binäringar. Den 22 Jan. 1803 sammanträdde,
på af landshöfdingen S. Löfwenskjöld utfärdad
inbjudning, "redlige medborgare inom Örebro län,
hvilka kunde finna sig benägne till stiftande
af ett allmänt så kalladt hushållningssällskap
eller till deltagande deruti". Stadgar antogos och
stadfästes sedermera af K. M:t. Så uppstod Örebro
läns hushållningssällskap, det äldsta i Sverige, och
sedermera hafva alla rikets tjugofyra län efter hand
fått sitt hushållningssällskap (sist Stockholms län,
1847). Elfsborgs läns hushållningssällskap delades
1844 i tvänne och likaledes Kalmar läns 1858, hvadan
Sverige f. n. (1883) har 26 hushållningssällskap. De
flesta af dem äro delade i hushållsgillen,
filialafdelningar, som verka inom mindre områden
(ett eller flere härad). Hvarje hushållningssällskap
har sina, af K. M:t stadfästa stadgar samt utser
inom sig ordförande, vice ordförande, sekreterare
och skattmästare, hvilka, jämte ett antal dertill
särskildt valde medlemmar, utgöra sällskapets
förvaltningsutskott. Såväl sällskapen som gillena
anordna vanligen hvarje år landtbruksmöten, hvarvid
öfverläggningar och föredrag hållas samt pris utdelas
för utställda kreatur, redskap, mejerialster,
spanmåls- och fröprof, trädgårdsprodukter,
hemslöjdsartiklar o. s. v. Hvarje sällskap,
med undantag af Jämtlands läns, utgifver en egen
tidskrift. Sedan 1865 inlemnar hvarje sällskap årligen
till Statistiska centralbyrån landtbruksstatistiska
meddelanden, hvilka offentliggöras i "Bidrag
till Sveriges officiela statistik, Lit. N". Med
Landtbruksakademien stå sällskapen i oafbruten
förbindelse och afgifva till henne årligen
berättelser om sin verksamhet. På kallelse af
Landtbruksakademiens direktör sammanträda ombud
från samtliga hushållningssällskapen hvart tredje
år i Stockholm till gemensamma öfverläggningar (den
s. k. "landtbruksriksdagen"). Hushållningssällskapens
inkomster utgöras hufvudsakligen af räntor,
ledamotsafgifter och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
