Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 73-74 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hunden (zoologi) - 5. Bulldoggen - 6. Vindthunden - 7. Nakna hunden - Hunden (astronomi) - Hundfretten - Hundfästing - Hundgrottan (Grotta del cane) - Hundhajar - Hunding - Hundkakor - Hundkål - Hundkäx - Hundlika apor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

böjda öfver roten och hängande. Halsen är tämligen
kort och mycket tjock, kroppen undersätsig och
fyllig, med bredt bröst. Benen äro medelhöga
och mycket starka, de främre alldeles raka, samt
låren af måttlig längd. Svansen är tämligen lång
och tjock samt hårfällen mer eller mindre kort och
tilltryckt. Denna forms ursprungliga hemort är nästan
hela vestra Europa och mellersta delen af Asien. Dit
räknas: a) Stora bulldoggen, som tillhör vestra delen
af mellersta och en del af nordvestra Europa; han har
en ovanlig styrka, hvarför han egnar sig förträffligt
till väktare af hus, boskap och annan egendom samt
i egenskap af hetshund till jagt på stora djur. b)
Engelska doggen (fig. 6), som hör till de största
och


Fig. 6.

starkaste hundformerna och nyttjas såsom väktare, men
företrädesvis som hetshund eller till att infånga
nötboskap och svin. c) Mopsen, hvilken ännu i
början af 1800-talet var en älsklingsknähund, är
sedan 40 år tillbaka nästan utdöd, och det hör till de
största sällsyntheter att här och der i östra Europa,
särskildt i Ryssland, och kanske äfven i England
anträffa enstaka exemplar af denna form.

6. Vindthunden har tämligen litet, långt och
flattryckt hufvud med platt hjessa, lång, låg,
framtill starkt afsmalnande och tillspetsad
nos. Läpparna äro strama, öronen tämligen långa,
smala, spetsiga, till hälften uppstående samt i
spetsen brutna och öfverhängande. Halsen är lång
och smal, kroppen något sträckt och smärt, bröstet
smalt. Benen äro ganska höga och fina (de främre
alldeles raka) och låren ganska långa. Svansen är
tämligen lång och mycket smal samt hårfällen mer
eller mindre kort och tilltryckt. Denna form är
utbredd öfver sydvestra Asien, sydöstra, mellersta
och nordvestra Europa äfvensom öfver östra delarna
af norra och mellersta Afrika. Dit räknas: a) Stora
vindthunden (fig. 7), som tillhör mellersta


Fig. 7.

och sydöstra Europa samt sydvestra Asien; han har
ett utomordentligt snabbt lopp samt nyttjas

derför till hetsjagt på mindre villebråd. Hos
forntidens folk var han den mest bekanta bland alla
hundar, b) Stora danska hunden, hvilken är en bland de
största i sitt slägte och först blifvit framalstrad i
Danmark; han har alltid varit en af de mest omtyckta
lyxhundarna.

7. Nakna hunden har litet, aflångt och högt hufvud
med starkt hvälfd panna samt tämligen lång, icke
mycket låg, framåt starkt afsmalnande och tillspetsad
nos. Läpparna äro strama, öronen något långa och
breda, spetsiga, till hälften upprättstående, mot
spetsen brutna och öfverhängande. Halsen är smal och
ej mycket lång, kroppen något sträckt och tämligen
smärt, bröstet smalt. Benen äro höga och smala
(de främre alldeles raka) och låren långa. Svansen
är tämligen lång och mycket smal; kroppen saknar
hårbetäckning, och huden är nästan alldeles kal. Denna
form finnes i Amerika, från Mejico till Paraguay.

Halftama, ännu i dag i vildt tillstånd förekommande
hundformer äro: svarta amerikanska vargen (Canis
occidentalis niger) i Nord-Amerika, kayoten
(C. ochropus) i Kalifornien och vestra Mejico,
dingon (se d. o.) i Australien och ny irländska hunden
(C. Novae Hiberniae) på Nya Irland och Nya Guinea.
C. R. S.

Hunden, astron., Stora och Lilla, stjernbilder, den
förra å södra, den senare å norra himmelen. Stora
hunden (Canis major) är belägen i sydöstlig riktning
från Orion och gränsar intill Enhörningen, skeppet
Argo, Dufvan och Haren. I denna stjernbild är hela
fixstjernhimmelns klaraste stjerna, Sirius (se d. o.),
belägen. Lilla hunden (Canis minor) är belägen i
nordöstlig riktning från Orion och gränsar intill
Tvillingarna, Kräftan m. fl. stjernbilder. Dess
klaraste stjerna är Procyon (se d. o.).
E. J.

Hundfretten, Cynictis l. Herpestes penicillatus, zool.,
hör till skunkdjurens familj och rofdjurens ordning
bland gnagarna samt blir 50 cm. lång, med 30 cm:s
svans. Fällen är slät och svansen yfvig. Djuret är
enfärgadt ljusrödt, mörkare på hufvudet och benen
samt har hvit svansspets. På bakfötterna har det
blott fyra tår. Hundfretten förekommer i södra
Afrikas stepp- och lågland samt lefver af råttor,
foglar och leddjur. Han är vild, listig och argsint.
C. R. S.

Hundfästing. Se Fästing-slägtet.

Hundgrottan (Ital. Grotta del cane), en
vid sjön Agnano (Lago di A.) i närheten af
Neapel befintlig grotta, i hvilken utvecklas
och samlar sig kolsyra. För besökande brukar
man påvisa närvaron af denna gas samt dess
oförmåga att underhålla förbränning och djurlif
genom att dit nedsänka hundar eller brinnande
facklor. De förra bedöfvas och dö (deraf namnet);
de senare släckas. Jfr Gasvulkan och Mofetter.
E. E.

Hundhajar. Se Doggfiskslägtet.

Hunding. Se Hadding.

Hundkakor. Se Hundskötsel.

Hundkål. Se Apocynum.

Hundkäx. Se Hundloka.

Hundlika apor. Se Hundaporna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>