Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humoralpatologi - Humor aqueus - Humoresk - Humorist - Humor vitreus l. corpus vitreum - Humpbacken - Humppila - Humulus - Humus-syra - Humus-ämnen, mullämnen - Humör - Húnaflói - Hunaland och Hunafolk - Hunan - Húnavatns-syssel - Hund (zoologi) - Hund (grufdrift) - Hund, Daniel Hansson - Hundaporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
terapevtiska behandlingen. Redan i den mest aflägsna
forntid finner man humoralpatologiska åsigter
uttalade; men Galenos (i 2:dra årh. e. Kr.) var
den förste, som bragte humoralpatologiens läror
i ett samladt system, hvilket derefter länge
spelade en stor rol inom medicinen och satte sin
prägel på densamma. Denna åsigt fick sedan vika
för andra medicinska teoretiska system, såsom
solidarpatologien m. fl. Jfr Solidarpatologi.
O. T. S.
Humor aqueus, anat. Se Vattenvätskan.
Humoresk, en humoristisk berättelse. Se Humor.
Humorist. Se Humor.
Humor vitreus l. corpus vitreum, anat. Se
Glaskroppen.
Humpbacken. Se Puckelhvalen.
Humppila, finsk socken af Tammela härad och
Sääksmäki domsaga, Tavastehus län, Finland. Areal
233 qvkm. 1,970 innev. (1880). H. är kapell under
Tammela pastorat. Åbo ärkestift, Tavastehus prosteri.
O. I.
Humulus. Se Humle.
Humus-syra. Se Humus-ämnen.
Humus-ämnen, mullämnen, kem., kallas en mängd,
till sin kemiska natur föga utredda ämnen, hvilka
uppkomma vid förmultning af växtdelar. De äro af
olika art, dels syror: mullsyror, dels indifferenta:
mullkroppar. Mullsyrorna äro antingen lösliga i
vatten, såsom källsyran och källsatsyran, eller
deri olösliga, men i alkalier lösliga, såsom
humus-syra, ulminsyra och geinsyra. De lösliga
mullsyrorna förekomma i källvatten och i kärrjord;
deras betydelse i agrikulturkemiskt hänseende är
okänd. Enligt v. Post äro de sannolikt skadliga. De
i vatten olösliga mullsyrorna förekomma sällan,
såsom i kärrjord, i fritt tillstånd, vanligen såsom
ammoniak-kali eller ammoniak-kalksalter, äfven som
jernoxid- och lerjordsalter. De äro i agrikulturkemiskt
hänseende af vigt och saknas icke i god jord, som
enligt v. Post bör innehålla 1/2-1 proc. mullsyror. I
rikare jord finnas de till 2-3 proc. Mullsyrornas
kalksalter utgöra huvudbeståndsdelen af dy, torfdy och
svartmylla. De egentliga mullkropparna skola genom
inverkan af alkalier eller kalk gifva upphof till
mullsyror. De förekomma, enligt v. Post, icke eller
till obetydlig mängd i jord, som under en längre
tid varit gödslad, och i annan åkerjord till blott
1/2 eller högst 2 proc. och skola icke vara af något
godt inflytande på vegetationen. Enligt v. Post är en
jord dess sämre, ju mera mullkroppar den innehåller,
P. T. C.
Humör (Fr. humeur, af Lat. humor, vätska. Se Humor),
lynne (jfr uttr. vara vid goda, dåliga vätskor),
godt lynne ("vara vid humör"), dåligt lynne ("fatta
humör").
Húnaflói, en 50-60 km. bred och ungefär lika
lång isländsk hafsvik mellan Isafjord-syssel och
Skagastrand. Från densamma utgå Bjarnarfjärden
oöh Steingrims-fjärden mot v. samt Hrutafjärden
och Húnafjärden mot s. H. är uppkallad efter
Húnavatns-syssel, som omgifver den i s. och ö.
c. R.
Hunaland och Hunafolk, Nord. mytol., omnämnas
flerestädes i eddan och de mytiska
fornsagorna. Sigurd Fåfnesbane kallas i hjeltesångerna
"den hunske konungen", "hunske hjelten". Der talas
ock om hunska kämpar, tärnor, hästar o. s. v. I
Hervararsagan och Vilkinasagan m. fl. berättas äfven
mycket om Hunaland, dess konungar och krigshärar. Då
alla dessa fornskrifter äro mytiska, kan naturligtvis
Hunalands läge icke geografiskt bestämmas. Det är
ett fabelland, som med poetisk frihet flyttas omkring
till olika trakter, allt eftersom hjeltens bedrifter
kräfva. Det skiljes från andra land genom gränsskogen
Myrkviðr, d. v. s. den mörka skogen, men förlägges än
långt i söder, än högt uppe i norden vid Bjarmaland;
än gränsar det till Redgotaland, än finner man
det i olika delar af Tyskland, än på bägge sidor af
Bottniska viken ända ned till Gestrikland. Flere af
dessa olika uppgifter kunna måhända ställas i något
samband med de från historien kända hunnernas
vandringar. En sägen förmäler, att Hunneberg i
Vestergötland skall hafva sitt namn efter en hunahär,
som en gång förskansat sig på detta berg. Dylika
gissningar finnas äfven om andra liknande ortnamn.
Th. W.
Hunan ("söder om sjöarna"), provins i det inre af
Kina, omfattar landet s. om den stora sjön Tung-ting,
i hvilken provinsens största floder, Jyan-kiang
från v. och Siang-kiang från s. utfalla. Areal
215,555 qvkm. 18,7 mill. innev. Med undantag af
trakten närmast omkring ofvannämnda sjö är landet
öfvervägande bergigt, men synnerligen fruktbart. Hela
sydöstra delen af provinsen är ett enda stort
kolfält, som sträcker sig öfver en yta af nära 60,000
qvkm. Befolkningens välmåga tyckes vara större i denna
än i de andra provinserna. Hufvudstad: Tjangsja.
Húnavatns-syssel, i forntiden isländskt tingslag,
som hade sitt tingsställe vid den lilla sjön
Húnavatn, så kallad af landnamsmannen Ingimund
gamle, derför att der en gång påträffades en
hvit björnhona med två ungar (Isl. húnar).
C. R.
Hund, zool. Se Hunden och Hundslägtet.
Hund, grufdr., små fyrhjuliga uppfordringsvagnar för
donlägig uppfordring. På några ställen kallas alla
vagnar, afsedda för upp- eller utfordring af malm,
för hundar. Th. N-m.
Hund, Daniel Hansson, krönikeförfattare, f. 1537
eller 1541, var 1590, då han adlades hertig Karls
kammartjenare och blef 1591 hans kammarjunkare. Död
1611 såsom hof mästare hos hertiginnan Sofia af
Sachsen-Engern. 1605 författade han Konung Erichs
then XIV:s cronike uppå rijm eller uti en visa
författad (tr. 1847 i Svenska fornskriftsällskapets
samlingar), en nidskrift utan historiskt och poetiskt
värde.
Hundaporna, Cynopithecini, zool., bilda en underfamilj
inom familjen smalnäsiga apor och de tvåhändtas
ordning bland däggdjuren. De igenkännas på en mera
utdragen nos, kortare armar, regelbundet förekommande
svans och sittvalkar äfvensom (med några undantag)
kindpåsar. Till utseende och kroppsform äro de mycket
vexlande. Hundaporna förekomma Gamla verldens varma
land, särskildt främre och bortre Indien, Ostindiska
öarna, södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
