Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hugenotter, Fr. Huguenots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
katolicismens förnämsta bålverk, och lät ditföra
konungen och Katarina af Medici, hvilka flytt
undan för honom till Fontainebleau. I spetsen för
hugenotterna trädde Condé och Coligny (konung Anton
och konnetabeln af Montmorency hade försonat sig
med katolikerna) och till deras högqvarter, Orleans,
samlades från alla håll franska calvinistiska ädlingar
med väpnade följen. Guiserna erhöllo understöd af
Filip II af Spanien, påfven, hertigen af Savojen och
de katolska kantonerna i Schweiz; hugenotterna åter
af England. Holland och flere protestantiska furstar
i Tyskland. Katolikerna hade under det första kriget
(1562-63) öfverhanden i fält. De eröfrade Rouen,
der konung Anton under belägringen sårades till
döds, Dieppe m. fl. städer och segrade vid Dreux
(i Dec. 1562.), der de togo Condé till fånga;
men de förlorade under belägringen af Orleans sin
hjelte, Francois de Guise, hvilken mördades (i
Febr. 1563). Derefter lyckades Katarina af Medici
mellan de stridande medla freden i Amboise (d. 19
Mars s. å.), hvarigenom åt hugenotterna medgafs
en inskränkt religionsfrihet. Både katoliker och
protestanter voro missnöjda med denna fred, och då
den myndig förklarade konungen sjelfrådigt ändrade
dess bestämmelser, började Condé och Coligny i
Sept. 1567 det andra hugenottkriget, hvilket dock
redan d. 23 Mars 1568 ändades, åtminstone till
namnet, genom freden i Longjumeau. Förföljelserna
mot hugenotterna fortforo emellertid oafbrutet, och
Katarina gjorde t. o. m. ett försök att förrädiskt
gripa Condé och Coligny. Desse undkommo dock till den
befästa staden la Rochelle, som blef medelpunkten
för rustningarna till det tredje hugenottkriget
(1569 -70). Till la Rochelle kommo bl. a. konung
Antons enka, Johanna af Navarra, och hennes 16-årige
son Henrik (sedermera Henrik IV), hvilken, sedan
Condé fallit i slaget vid Jarnac (d. 13 Mars 1569),
under Colignys ledning blef hugenotternas nominelle
chef. Den 3 Okt. 1569 blef Coligny visserligen slagen
vid Montcontour, men lyckades inom kort åter samla
sina trupper. Katolikernas krafter voro redan uttömda,
hvarför freden i S:t Germain en Laye (d. 8 Aug. 1570)
blef i hög grad fördelaktig för hugenotterna. Desse
erhöllo full samvetsfrihet, tillträde till alla
ämbeten, skolor och välgörenhetsanstalter samt
fästningarna la Rochelle, Montauban, Cognac och la
Charité, såsom "säkerhetsplatser", att innehafvas
i två år. Medelvägsmännen, "politikerna", fingo
derefter den afgörande rösten i Frankrikes styrelse,
och det såg ut, som om Karl IX ämnade försöka att
bryta det ultra-katolska Spaniens politiska öfvervigt
i Europa. I Sept. 1571 begaf sig Coligny till hofvet,
och derefter var han under några månader Frankrikes
mäktigaste man. För att befästa freden aftalades
ett giftermål mellan Henrik af Navarra och Karl IX:s
syster Margareta. Den 18 Aug. 1572 stod bröllopet i
Paris, men i sammanhang med detta verkställdes natten
före Bartolomeidagen (d. 24 Aug.) och följande dagar
det af guiserna och Katarina planlagda blodbad på
hugenotterna. som är
kändt under namnet Bartolomei-natten (se
d. o.), och i hvilket äfven Coligny satte lifvet
till. Henrik af Navarra och Condé räddade sina lif
genom att afsvärja sin tro. För att fullständigt
göra slut på protestantismen upphäfdes d. 3
Nov. s. å. alla till hugenotternas fördel utfärdade
toleransedikt. Men hugenotterna försvarade tappert
sina "säkerhetsplatser", och redan d. 24 Juni 1573
slöts det fjerde hugenottkriget, genom freden i
Boulogne, som gaf hugenotterna religionsfrihet i
städerna la Rochelle, Montauban och Nimes. Ej långt
derefter (1574) afled Karl IX och efterträddes af
sin broder Henrik III. De moderate katolikerna,
hvilka leddes af konnetabelns af Montmorency söner
och konung Henrik III:s broder, hertigen af Alencon,
och "föredrogo den inre freden framför Guds ära",
ingingo med hugenotterna på grundvalen af de båda
bekännelsernas likställighet ett förbund, till hvilket
den till Tyskland undkomne och derifrån med en här af
legoknektar återvändande Condé slöt sig. I Febr. 1576
lyckades Henrik af Navarra fly från franska hofvet
och trädde i spetsen för hugenotterna. Henrik III
inledde underhandlingar med denna koalition och medgaf
i fördraget iBeaulieu (Maj 1576) de reformerte fri
religionsöfning öfverallt (utom i Paris), tillträde
till alla ämbeten samt en mängd säkerhetsplatser i
Guienne, Auvergne och Languedoc. Derjämte stadgades,
att blandade domstolar (chambres mi-parties, bestående
af hälften katoliker och hälften protestanter)
skulle inrättas för att döma i religiösa mål. Dessa
eftergifter väckte stort missnöje hos flertalet af
det franska folket, till följd hvaraf den katolska
reaktionens styrka växte. Under guisernas inflytande
stiftades 1576 af guvernören Jacques d’Humières den
s. k. ligan (La ligue), hvars mål var kätteriets
utrotande i Frankrike. Ligan genomdref sitt
program på riksdagen i Blois s. å. och vann på
sin sida Henrik III samt flere af "politikerna",
bl. a. hertigen af Alencon. Det sjette
hugenottkriget (April-Sept. 1577), afslutadt
genom freden i Bergerac, och det sjunde (1578-80),
äfven kalladt "De förälskades krig" (La guerre des
amoureux), bilagdt genom freden i Fleix, förändrade
emellertid ej ställningen. I ett nytt skede inträdde
hugenottstriderna, då efter hertigens af Alencon
död, 1584, Henrik af Navarra blef närmaste arfvinge
till franska tronen (konung Henrik III var nämligen
barnlös). Ligan utvecklade nu den ifrigaste verksamhet
för att åstadkomma en förändring i tronföljden till
förmån för den åldrige kardinal Charles de Bourbon,
Henriks af Navarra farbroder. Hon slöt fördrag med
Filip II af Spanien (Jan. 1585), grep till vapen
och nödgade Henrik III (fördraget i Nemours, Juli
s. å.) att återkalla alla åt hugenotterna beviljade
fri- och rättigheter. Följden deraf blef utbrottet af
det åttonde hugenottkriget (1585-98), hvars första
skede efter anförarna, Henrik III, Henrik af Navarra
och Henri de Guise, kallades de tre Henrikarnas krig,
i hvilket Henrik af Navarra framgångsrikt kämpade emot
ligan (seger vid Coutras, 1587). Då Henri de Guise,
genom tillställande af ett upplopp i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
